Rusar iväg direkt efter jobbet för att möta upp med Johan på Café Panorama högst upp i Kulturhuset. Snubblar in mitt i en uppläsning av Göran Greider, iklädd mjukisbyxor och skogshuggarskjorta. Han läser bland annat om ”urkommunismens mode”! Han kör på i gamla fotspår tänker man. Sen säger han att enda anledningen till att Dala-Demokraten inte är en rikstidning är att den ju inte kan heta Sverigedemokraten! Småtrevligt men han är ju inte riktigt den som förvånar… Samtidigt är det ju lite skönt med en sådan anti-vindflöjel.Ida Börjel saxar lite ur sin långdikt Skåneradio. Och hon läser väldigt bra! Tänker på en gång att nu är det allt dags att ta sig an samlingen, som legat och skräpet där hemma alldeles för länge. Kanske även söka upp Sond, som jag inte riktigt lyckades ta mig in i första gången jag försökte. Vet inte så mycket om hur Skåneradio är gjord men tänker mig att Ida har suttit och lyssnat, samplat radiopratet, saxat och klippt och klistrat. Känns egentligen bra att inte vara säker på saken, och det känns rätt skönt att samlingen inte har ett långt teoretiskt förord, som jag minns att t.ex. Johan Jönsons Virus innehöll.
Petter Lindgren kan nog vara rolig, men den här gången kändes det lite för slarvigt och oinspirerat putslustigt. Lite för mycket slarv med orden för att det ska kännes helt viktigt att bry sig om... En annan dag kan det säkert vara mer spännande.
Ann Jäderlund läser tyst, tyst men intensivt, intensivt. Och fångar ens uppmärksamhet mycket nog just genom att läsa tystare än övriga, mer lågmält men ack så mycket mer dramatiskt. Till skillnad mot sådana som Lindgren eller Greider känns det som om hon aldrig skulle kunna läsa fel eller slarva med ett ord – vilket då förstås gör att orden hon läser känns så mycket angelägnare...
Ales Steger har jag aldrig läst, men oj vad fint slovenskan lät i hans mun. Ovan nämnda poeters läsningar av översättningen var också mycket bra... Framtida läsning...
Avslutar kvällen med att låna hem några diktsamlingar av Erik Beckman på Läsesalongen.
