2006-09-11

Höstrocken

Dels kan det ju vara dags att hänga på sig höstrocken – eller så kan man ju förstås – som i mitt fall – lyssna på den.

I år går den, just nu, under den senaste tiden, under namnen Sleepy Jackson och Yo La Tengo.

Jag känner mig dock tveksam innan, och i Sleepy Jacksons fall även medans, jag lyssnar. Om det här verkligen är nåt att, jaa, så att säga, ha…

Sleepy Jackson-mannen har en jobbigt nonchalant och lätt raspigt hes rockröst. Men, ändå kan jag inte låta bli att lyssna… Två möjliga anledningar: låtarnas, vid tillfällen, förödande effektiva melodiska hitkvalité och arrangemangens sjaskiga överdrifter där körer, på körer, på psykedeliskt arvegods i form av synthar och stråkar, snurrar runt och omkring sång efter sång…

Yo La Tengos skivor tycks bara bli bättre och bättre… Ändå gör mig nya skivan – såklart! – till en början lätt tveksam. För enkelt, för klassiskt, för traditionellt… Men låtarna är alldeles för fina, smarta och vackra för att jag ska orka bry mig om det någon längre stund… Pass the Hatchet får mig till och med att börja leta efter Where You BeenThe Race is on Again och Sometimes I Don't Get You är lysande grejer…

I likhet med ett tidigare resonemang här verkar det som om Yo La Tengo kan fortsätta länge än, kanske kan fortsätta att bli bättre och bättre, kanske har sina bästa skivor framför sig…

Inga kommentarer: