2006-09-04

Fanes D'Automne

Tidigt i september, när det är som bäst, kanske årets allra bästa tid. Klar luft, lite svalare och man kan cykla till jobbet utan att storkna i värmen, och utan att frysa och huttra…

När det är som värst – en rätt hemsk del av året. Regn och rusk, chockerande mycket på jobbet efter sommarens lättja, och mörker och så länge, så länge till ljus, värme och ledighet…

Helgen spenderades till stor del i detta växlande väder, vid Siljan, läsandes Radclyffe Halls Ensamhetens brunn. Och, delvis: fantastisk sensommarsol, närmast högsommarvärme på promenad i svampskogen. Delvis: ett närmast klaustrofobiskt ruskväder.

På vägen hem, på bussen, i regnet, är The Drift det enda som når ända in. Har lyssnat till och från sedan i våras, men tassar ändå bara omkring på ytan – här finns fortfarande massor kvar att upptäcka.

Clara, Cue, Psoriatic, The Escape, A Lover Loves är fantastiska skapelser, byggnadverk, till låtar.

Inga kommentarer: