Wild Is The Wind

Såg Wuthering Heights i lördags, Andrea Arnolds version. Åh jösses vilken dramatik. Skakig handkamera, svindlande vackra landskap, ständig blåst och regn. Omöjlig kärlek, förnedring och hämnd. Borde egentligen vara alldeles för mycket med drygt två timmar i ett sådant uppskruvat stämningsläge. Visst den skulle nog varit ännu bättre om den var en halvtimme kortare ungefär. Å andra sidan kändes det som det fanns en poäng med att den var lite för lång, att man precis som Heathcliff, ville att det skulle ta slut. Lite plågsamt. Men på ett bra sätt. Att filmen lyckades var så sinnlig, kroppslig och smutsig utan att det blev en kliché. Att det inte blev sentimentalt.

Igår läste jag Min Kamp 4, tittade på The Big C och Mad Men. Allt kändes lite kokett, lite puttrigt, i jämförelse. Den unge Knausgård går runt och bekymrar sig över olika tjejer, över sina skivrecensioner, över sina skrivardrömmar. Lite svalt...

Om man vill ha en sång i samma stämningsläge som Arnolds version av Wuthering Heights får det nog bli den här (förresten även en av mina tre, fyra favoritlåtar överhuvudtaget):

XLVIII

Årets filmer: Tinker Tailor Soldier Spy, Midnight In Paris och, ja trots allt, även Melancholia även om det var en liten besvikelse... Sedan minns jag och gillade jag, lite förvånande, också The Fighter mycket... Men den kanske kom förra året..

Annars var det inget riktigt bra filmår för min del. Bebis plus långfilm är ingen riktigt bra kombo, ska ta igen det nästa år.

Årets överlägset bästa filmminne är också Tinker Tailor Solider Spy, barnledig i London, så varmt för att för att vara i oktober, ändå väldigt mycket höst, precis som i filmen. Och vilken film sen... Har längtat efter att se om den sen eftertexten rullade i stort sett... Och, det som också blir så tydligt när man läser intervjun med Tomas Alfredsson i dagens Dn: det viktiga är egentligen inte spionerna, kriget, det kalla kriget utan förstås människorna, den undertryckta passionen, längtan, drömmarna:

Jag tyckte det var intressant att allt som liknar äkta närhet var livsfarligt för de här människorna. Spelad närhet och påstådd närhet betraktades däremot som något som kunde vara användbart. Just spiondelen och kalla kriget är egentligen bara en tacksam kuliss för att berätta om mellanmänskliga relationer. Jag ville hellre göra något väldigt känslomässigt än att fördjupa mig i politik och de öst-västliga relationerna. Det är som Shake­speare. Han skrev inte Hamlet för att han ville berätta om dansk monarki utan för att han var intresserad av mellanmänskliga relationer.

Eller:

Jag tror att jag har någon form av känsla av att min utsida är annorlunda än min insida. Det är säkert världens vanligaste sak att känna, men det är ett av grundincitamenten till mitt uttrycksbehov. Jag tycker inte att jag ser ut som jag känner mig. Eller att jag uppfattas av omvärlden som jag känner mig. Det är min motor till att i stället vilja uttrycka mig i filmer och i tv-program. Människorna som skildras i både ”Låt den rätte komma in” och ”Tinker, tailor, soldier, spy” går och bär på samma inre tryck som jag.

Ja, jag kommer också att försöka hitta till en biograf i julhelgen..

 

XLIII

Mörk söndag:

Utställning: Helvete

Film: Heartless

XL

Har till slut sett Melancholia. Väntade kanske (men men har inte riktigt haft möjlighet tidigare...) lite för länge, hade nog byggt upp lite för stora förväntningar. Men självklart var Melancholia bra, skulle väl inte kunna vara annat, men inte så bra faktiskt, inte som Antichrist. Melancholia-storyn var ju också, ja, lite tunn. Men, förstås: vacker vacker, för mycket på ett bra sätt, modig, galen, rolig, tankeväckande. Blev också väldigt Wagner-sugen (precis som Antichrist gjorde mig Händel-sugen). Nästa von Trier: Schubert? Verdi? Brahms?

XXXIV

Höstens filmer: Alfredson, Allen, Stillman. Två nya, en retro, tre städer.

London

Paris

Barcelona

XXI

Några semestersysslor:

The Killing


Tour de France


Hans Wigert, Thielska galleriet


Daniel Knorr, Färgfabriken


Moderna museet


Häringe slott


Avlyssningen


Framtiden


Retromania


The Advisory Circle


Ghost Box Study Series

X

Veckans filmer: The Fighter, Norwegian Wood, Black Swan. Bra filmer alla tre... Tyckte nog, lite förvånande, faktiskt bäst om The Fighter. Fart och fläkt och en ganska fantastisk Christian Bale. Kändes nästan som när man såg Rocky för första gången... Och, ok, dansscenerna i Black Swan var rätt makalösa de också...





Veckans läsning: Brukaren, Underjorden och Sonetterna till Orfeus. Gillar förstås alla tre trots att jag, av någon anledning, tycker det är förbannat svårt att läsa sonetter. UKON är lättare. Allra bäst tycker jag om "Jag ville vara poet" som han gjorde en fantastiskt rolig och bra läsning av under förra årets Poesifestival i Göteborg: "Jag citerade Rilke, Majakovskij, Breton, Tsvetajeva, Bachmann, Snorre Sturlasson, Lorca, Homeros, Ekelöf, Hölderlin, Sofokles, Shakespeare, Ovidius, Catullus, Racine, Celan, Mallarmé, Ko Un, Alberti, Césaire, Barthelme, Pessoa, Sapfo, Baudelaire och hävdade att dom var på min sida."



Musiken just nu är någon låt med Anna Järvinen och en längtan efter att höra hela nya albumet. Citerar mina ord om Man var bland molnen: "sorgsna minnen, isande melankoli - men nästan hela tiden också - eller kanske mestadels: hopp i mängder och lycka"

IX

måndag



tisdag



onsdag





torsdag



fredag



lördag



söndag



måndag