2005-11-06

Job och Uppland

Har gjort något tassande försök att recensera lyrik här tidigare. Gör nu ett nytt litet försök.

Har sista veckan grävt ned mig lite i Kristian Lundbergs och Aase Bergs senaste diktsamlingar Job och Uppland. Diametralt olika kan tyckas – men några beröringspunkter måste väl ändå finnas? Ja det är klart, någonting som i alla fall placerar dem på samma planhalva är att båda två ibland skriver litteraturkritik på Expressens kultursida. Lundbergs kritik har inte satt några djupare spår (med ett stort undantag: när han själv recenserade Job (!) och gav den rätt dålig kritik - det tyckte jag var roligt). Aase Bergs litteraturkritik brukar jag gilla, kanske mest tidigare i BLM, men även när hon t.ex. debatterar politisk poesi med Göran Greider i TV.

Detta är alltså två mycket olika typer av poeter. Eftersom jag är pop- och rockskadad så skriver jag följande: om Kristian Lundberg är Nick Cave och gothrock så är Aase Berg avig, finurlig och lekfull pop. Av det borde man då kunna dra följande slutsats: eftersom gothrock är något av det värsta jag vet, och lekfull, finurlig och avig pop är något av det bästa jag vet, så borde jag gilla Aase Berg men inte Kristian Lundberg. Så enkelt är det nu förstås inte.

Om jag nu skulle falla ihop, gå ner
på knä, först det vänstra och sedan det
högra, så skulle man samtidigt kunna
se en annan person bakom mig som
reste sig upp, tvinnad av gräs, och efter
ett par snabba andetag fattade eld bara för
att uppgå i den större mörka låga
som omfamnar oss två,
från insidan, från utsidan

ur Kristian Lundbergs Job

Kristian Lundberg har jag följt ett tag nu och läst det mesta han skrivit de senaste åren. Samlingarna Allt och denna lycka av ingenting och Hardcore gillade jag. Förra diktsamlingen Pitbullterrier och den på något sätt tillhörande deckaren Eldätaren tyckte jag än mer om. Allt Kristian Lundberg skriver tycks mer eller mindre hänga ihop, närmast som ett långt sjok av skapande, och det är inte svårt att se Job som en fortsättning på Pitbullterrier. Min förhoppning är att Grindväktaren (fortsättningen på Eldätaren) som snart anländer kommer att ge ytterligare förklaringar, kompletteringar och öka intresset än mer för författarskapet.

Hans religiösa, kristna bildspråk känns för mig både fascinerande och problematiskt. Det kan vara svårt att relatera till (för tvivlare, hedningar, ateister och annat löst folk) men samtidigt ger de hans texter laddning. Jag gillar också hur hans texter alltid tycks komma tillbaka, beröra och befinna sig mitt i en skrivakt. Hur han skriver om skrivandet. Det kanske låter tråkigt men är istället något som gör texterna rastlöst levande. Och hans dikter är lättlästa på ett för mig positivt sätt: man läser dem gärna snabbt och flera gånger, gärna i ett svep, för att dras med ner till Lundavägen i Malmö i en halvtimme eller så.

Människoider,
stränga androider
Stränga upp, sjögupp
Festfarkoster,
lyckolyktor,
männistjärnorna!

ur Aase Bergs Uppland

I Uppland möter vi en helt annan typ av poesi. Dikt som inte är lika mäktig, storslagen och pompös som den man kan träffa på i Job. Den leker och bänder istället med ord och uttryck i korta små stycken, och ofta med bara några få rader på varje sida. Men jag gillar det! För mig hade den gärna fått vara längre och tjockare. Men då hade det antagligen varit svårt att bevara den täthet som nu finns i texterna. Orden känns noggrant utmejslade och ditplacerade. Antagligen en fin kvalitétsmarkör. Det kanske hade varit svårt att skriva längre texter och ändå behållt den känslan? Nu kan jag dock inte komma ifrån att det, trots tätheten, i slutändan kan kännas lite tunt.

Summa summarum: jag skulle vilja läsa en blandning! Aase Bergs lekfullhet, avighet och precision tillsammans med Lundbergs känslighet, och längre svep av starkt stämningsfull text. Det kanske skulle vara något? Möjligen för att jag nyss läst klart Den mjuka maskinen, och fortfarande försöker ta mig igenom OEIs Cut-upnummer, men jag när en liten lust att ta fram saxen, klippa sönder texterna och foga ihop de två samlingarna till en ny!

Inga kommentarer: