Postsondera

Några vägar vidare:

En slags hemsida.

Ett förlag

En bok

I Hear A New World #50-#1

Läser du om här! Nummer 79 till nummer 51 tipsar jag om vid annat tillfälle.



Det blev en bok alltså! Release-fest på Brooklyn Bar imorgon kväll! Välkommen!

Köp! Läs! Lyssna...

I Hear A New World #80

The Modern Jazz Quartet - Third Stream Music (1959) Underbart snyggt detta, något mittemellan klassiskt, konstmusik och modern jazz som fortfarande känns lite outforskat.

I Hear A New World #81

Gino Washington - I'm a Coward (1962) Underbart blås i denna... Underbar text... "What's that beat called love?"

I Hear A New World #82

Chet Baker - Il Mio Domani (1962) Hisnande, gnistrande, sagolikt, vackert.

I Hear A New World #83

JJ Barnes - Won't You Let Me Know (1960) Tidig, tidig Northern soul. Gospel, dansgolv etc. Twisted Wheel Club, Manchester...

I Hear A New World #84

Little Willie John - I'm Shakin' (1960) Gung, sväng eller vad man nu vill kalla det. Avspänt på tårna.

I Hear A New Brooklyn Bar World 22/11

Imorgon, Brooklyn Bar: fest och kassettsläpp:






 + gästerna KLANGFIGUR AUDIO ARTEFACTS som firar sin nya Flow Flux Clan-EP.

I Hear A New World #85

Christian Wolff - Summer (1961) Finns på b-sidan till "John Cage / Christian Wolff" där Cage Cartridge Music är a-sida. Möjligen inte lika radikal, dock vackrare och i längden kanske till och med mer spännande.

Höll inte Cage och Wolff till i samma stuga i skogen ibland under somrarna runt den här tiden? Tänker mig att detta stycke handlar om detta. Möjigheterna. Kreativiteten. Men också vanlig sommarångest. Kanske mörkerrädsla till och med.

I Hear A New World #86

Richard Maxfield - Pastoral Symphony (1960) Bacchanale från sextiotre är kanske min absoluta Maxfield-favorit men den här är verkligen inte dum den heller. Förvridna fåglar som bubblar upp ur underjorden. Uråldriga robotar som försöker sjunga karaoke. Distad visselkonsert. Gnissel, rasp, kras, brus.

Med Amazing Grace från samma år sägs det att Maxfield gjorde den allra första "tape edit cut-ups of recordings", ett år före James Tenneys Collage #1 ("Blue Suede"). På något sätt fortfarande från imorgon.

Bläck charm nostalgi vassa tänder

Bokförlaget som blev klubbkvällar som blev skivbolag men som ÄR ett bokförlag. Ikväll firar vi det på Bar Brooklyn!

 

I Hear A New World #87

Akio Yashiro - Symphony (1958)

Although he was solidly situated in the Japanese modernist school of composers, Yashiro was highly skeptical of avant-garde trends in music and grounded his music in somewhat more traditional forms, drawing inspiration from figures such as Beethoven, Dukas and Messiaen. When John Cage visited Japan in 1962, Yashiro repeatedly heckled his performance, saying, "This is no music!"

Men ack så vackert. Också en ny värld.

I Hear A New World #88

James Tenney - Collage #1 ("Blue Suede") (1961) Vad ska man säga om detta? Kanske: varför hade ingen berättat för mig om den här tidigare? Eller: "First ever sample!", som någon kommenterar på Youtube. Vet inte hur mycket sanning det ligger i det men minst några år före de flesta var han nog, James Tenney.

"Tenney realized that electronic and digital music almost forced the composer to accept noise as "music" and to abandon the idea of absolute control over a composition. While employing and developing compositional algorithms, he thus came to accept Cage's passion for randomness, although from a different angle: computer music can be "unpredictable" (rather than "random")."

I Hear A New World #89

Sam Cooke - Japanese Farewell Song (1960) En inspelning som tydligen betecknas som "ultra-rare". Egentligen onödigt att ange: på You Tube finns den ju att lyssna på för var och en, lika vanlig som vilken topplistelåt som helst.

Sam Cookes röst - i rätt sammanhang (nästan alla sammanhang) - är som flytande honung, balsam för själen, både så vacker att klockorna stannar som den är smärtsam. Kanske själva förutsättningen, den nödvändiga variabeln som måste finnas där för att det ska kunna vara så njutbart.

I Hear A New World #90

Timi Yuro - What's A Matter Baby ( Is It Hurting You ) (1962) "Timi Yuro (born Rosemary Timothy Yuro, August 4, 1940 in Chicago, Illinois - died March 30, 2004 in Las Vegas, Nevada) was an American soul and R&B singer. She is considered to be one of the first blue-eyed soul stylists of the rock era. This 1962 single reached #12 on the US charts."

Fantastisk dramatik. Fantastisk röst.

I Hear A New World #91

The Impressions - Minstrel and Queen (1962) Sällan låter popmusik så fjäderlätt som i Curtis Mayfield och The Impressions tolkning. Möjlig konkurrent: Smokey Robinson och The Miracles. Det här är en av Impressions tidiga singlar - innan It's All right och Keep On Pushin'. Ändå helt fulländad. “Queen majesty, may I speak to thee, So much I’ve longed , I’ve longed to speak to you alone, True I agree, I’m not of your society, I’m not a king just a minstrel, With my song to you I sing, Though just a minstrel in life we’re so far apart, But royal queen I see love in your heart, your heart I love you too, your majesty" Kärlek eller politik? Antagligen både och vilket nog ofta är fallet när det gäller Curtis.

I Hear A New World #92

Elmore James - Rollin' and Tumblin' (1960) Vad skiljer den här inspelningen från de flesta andra blueslåtar från den här tiden? Antagligen det maniska drivet, det furiösa slamrandet, trummorna. Och vad är det för ljud likt en loop som snurrar om och om igen ikapp med trummorna? - "tö törö tö tö tö rö". Ett munspel eller en gitarr kanske. Har lyssnat på den här låten hundratals gånger men inte riktigt lagt märke till den slingan förrän nu. Idag misstar man ofta den här typen av musik för rå och enkel när den egentligen är ett komplext under, närmast exprimentell. Ovanpå detta James rakbladsvassa gitarrslingor och tordönsrösten. Gör den mesta rawk n'roll efter 1960 rätt onödig.

I Hear A New World #93

Moondog - All Is Loneliness (1958)
Lite oklart när denna egentligen kom - 1956, 57 eller 58. Enligt Discogs på Esquire 1958. Finns också en fantastisk version från 1971 (också den på en skiva som kallas Moondog 2, som första skivan också ibland tydligen kallas för när den inte heter More Moondog etc...). Hursomhelst: en av världens bästa låtar.

I Hear A New World #94

Herbie Hancock - Watermelon Man (1962)
Herbie Hancock - piano, Freddie Hubbard - trumpet, Dexter Gordon - tenor saxophone, Butch Warren - bass, Billy Higgins - drums. 


Från Herbies debutalbum "Takin' Off" (Blue Note 1962). Cool.

I Hear A New World #95

Dorothy Ashby - There's a Small Hotel (1958)
"Open up the door to Dorothy Ashby..." Faktiskt så att High Llamas fantastiska lilla hyllning till Dorothy från Can Cladders var det som gjorde att jag letade upp hennes musik. Hur kan hon vara så okänd? På sitt sätt lika unik som många av alla kanoniserade jazzgubbar från samma tid. Men harpa har antagligen länge setts med misstänksamhet i jazzkretser gissar jag...

Hennes skivor från sent femtiotal är fantastiskt fina även om hon nog var som allra mest originell och "out there" på exempelvis The Rubaiyat Of Dorothy Ashby från 1970.

"Puzzled by the sound, Dorothy's around... from another day...from another day... from another day."