2006-03-21

Walker CD-R



01. Wechsel Garland – Walker
02. Montag – Grand Luxe
03. Jonathan Coe & Louis Philippe – Destination Moon
04. Basilisco – L’ultimo
05. Stereolab – Excursions Into “oh, a-oh”
06. Marcelo Fabian – Galgo
07. Pet Shop Boys – Psychological (instrumental)
08. Julien Jabre – Swimming Places (Jerome Sydenham-mix)
09. The Radio Dept. – Mad About The Boy
10. Ulf Lohmann – Burning Bright
11. Julien Neto – IV (Keats)
12. Ryan Teague – Prelude IV
13. Colleen – The Zither Song
14. Clogs – I’m Very Sad
15. The Hilliard Ensemble – Da Pacem Domine

Veckans CD! (Även den sista i trilogin: ”ihopkomponerade cd-skivor med namn efter tyska låtar som börjar på W”.)

Skivans första fyra låtar representerar alla, på lite olika sätt, den pop jag gillar som, fullständigt bekymmerslöst, både är lättsam och lyxig, intrikat och svårfångad, klassisk och nyskapande... De som vet vet...

Lite nytt från Stereolab kan man behöva varje vår… Ytterligare en skiva i bandets allt längre, och allt mer imponerande diskografi. Denna gång mer akustiskt, med ofta lite fläskigare, funkigare bas. Marcelo Fabians Galgo är ett spår från skivbolaget Onitors EP-serie Stadtmusik, och finns med på Buenos Aires-delen. Pet Shop Boys-smakprovet Psychological var bättre än jag någonsin kunde föreställa mig och gör mig – i sin vuxna, klichéfria electroskrud med viskande röster på analyssoffan – väldigt sugen på mer. Och precis som Stereolab (och Saint Etienne) är Pet Shop Boys ett underbart exempel på en grupp som liksom bara fortsätter, och inte faller för klyschan om att lägga av i tid. ”Band som blir gamla tillsammans” känns på många sätt som det nya ”unga killar har ett band ihop” (när det fortfarande kändes roligt, om ni förstår mig).

Sydenhams version av Swimming Places har jag redan utropat som makalös, vilket jag bara fortsätter att tycka (måste verkligen anstränga mig lite bättre för att hitta mer ny house med samma kraft, det måste ju bara finnas där ute någonstans). Mad About The Boy lyssnar jag på medan jag funderar på vad jag tycker om nya singeln, och tänker att Radio Depts. egna, rätt originella, mer elektroniska popkostym ändå passar dem alldeles utmärkt.

Om de sista låtarna kan jag bara säga att de mycket väl illustrerar vissa saker jag skrivit tidigare om pop, klassisk musik och konstmusik. Från Kompakt, via Colleen, till Arvo Pärt. Neto Och Teague var precis så bra som jag fantiserat om och redan på Thom's Night Out var Clogs nästan där de är nu.

Men det var förstås då det… – det är som sagt dags att gå vidare nu...

Inga kommentarer: