Modernabesök: Gillade mycket sammanhanget Turner, Monet, Twombly. Gillade ännu mer sammanhanget Turner, Monet, Twombly och fotografier 1840–1930. Det suddiga, det atmosfäriska, det trevande, det upplösta, upplysta. Gillade inte: den galet långa kön och hundrakronorsentrén (nej, jag önskar faktiskt det paradoxala, att slippe dem båda). Hur ska man ha råd att gå flera gånger och titta? Hur ska man med sådana entrépriser locka de kanske inte så konstintresserade (entrépris på Nationalmuseum: 120!). PS. Är inte snål, vill bara att konsten ska nå ut till fler, att folk som kanske inte riktigt känner till Turner eller Cameron också ska gå.
På väg hem tänker man ju också på detta wildeanska: månen, himlen, stjärnorna, slottet och fartygen ser faktiskt annorlunda ut nu, efter Modernabesöket, efter Turnertittandet. Ja, konsten förändrar hur vi ser, vad vi ser.
Avslutade mitt besök med att också köpa två fina små böcker i Museets shop.
