Nisennenmondai = genius

Igår spelade världens bästa band på Hornstull Strand. Sayaka Himeno (trummor), Yuri Zaikawa (bas) och Masako Takada (gitarr) bildar tillsammans världens bästa Nisennenmondai. Omöjliga att inte älska.

Det är inte ofta man ser eller hör sånt man vill kalla genialiskt – men Nisennenmondais sound och kompositioner kallar jag gärna det. De hittar via en sönderspelad krautrocktradition - med till synes enkla medel: frenetiskt, smattrande trummor, enkla gungande basgångar och gitarrslingor, loopade live, på varandra en efter en efter en - vidare mot något man aldrig riktigt hört just så förut. Nisennenmondai går från vad många förstås refererar till som Neu-influerat till vad som får mig att tänka på, säg, Jeff Mills eller The Field på fem minuter eller så - och lär oss samtidigt att det fortfarande finns saker att göra – hur mycket som helst tycks det – med sättningen gitarr, bas och trumma.

Nisennenmondai ska givetvis upplevas live men som smakprov fungerar förstås You Tube, MySpace och sånt där... Lyssna!

Bergtagen

Någon dags sjukdom så här mitt i högsommaren (och vad härligt att det är grått ute idag!). Ingenting allvarligt men med rinnande näsa, lätt feber och trött kropp håller man sig förstås hemma. Vad göra? Läsa, lyssna, titta och kanske till och med skriva - men vad? blir förstås snabbt en fråga att försöka besvara.


Jag lyssnar på Luuks tråkiga sommarprogram, idag hoppas jag att Enquists program ska vara åtminstone lite bättre. Försöker titta på TV. Det enda som intresserar mig, får mig att fastna (på de tre kanaler jag har), förutom nyheterna och sporten, är Costellos talkshow trots att jag aldrig har förstått ett dugg av Rufus Wainwright. Funderar på någon tv-serie att se; Dexters tredje säsong möjligen? Häglund och Rimgard twittrar om serier som Burn Notice, Royal Pains och Raising The Bar. Kanske någon av dem...

När det gäller läsningen har jag börjat med Bergtagen, som för att riktigt ta någonting som kan hänga med en ett tag (nu när projekt Proust (för tillfället) är avslutat) och så bör den väl passa när man är lite krasslig också. Mann har jag aldrig känt mig intresserad av förut, vilket jag inte kan förstå idag; Nu känns det verkligen som om jag skulle vilja läsa dem allihopa; Döden i Venedig, Doktor Faustus etc... Bergtagen gör mig intresserad och det känns verkligen bra att läsa den just nu, men med lätt feber i kroppen somnar jag förstås efter ett tiotal sidor.


Sedan när man börjar känna sig lite ensam där i sjuksängen finns det ju också sådana där böcker man nästan alltid kan ta till, som man vet på något sätt nästan alltid brukar hjälpa en att få livslusten tillbaka. För mig är förstås några av Stig Larsson böcker sådana böcker, speciellt då hans fyra sista. Har skrivit om dem förut, för vänner tjatat om dem till dödagar. (Ja, man kan bli less på sig själv där.) Men, till det finns det förstås anledningar, även om jag inte är helt på det klara exakt vilka. Några av dem: Först och främst skulle man kunna nämna själva formen - även det här med fotografier, målningar och bilder ur till exempel filmer instoppade här och var i de två sista - och att det är den - det där som i alla fall på ytan någonstans är essä - som gör det lätt att bara plocka upp dem, bläddra lite; Man tänker att man ska läsa just det partiet och snart har man fastnat och inom några timmar eller så har man läst hela boken rakt upp och ner. Men det är förstås bara den yttre ramen. Det är verkligen märkligt annorstädes böcker. Associationer och tankar så hastigt och hisnande välkomponerat ihopkomna att det ofta kan kittla till även vid en femte, en tionde läsning. Det är också, ibland, lätt obehagligt, kan vara osympatiskt, ofta roligt, ibland lätt svamligt men aldrig ointressant, aldrig annat än så skarpt och vasst att man ofta skär sig på boksidorna.

Det finns inte så många sådana böcker. Böcker man liksom alltid kan ta till. Så fulla av liv och kraft att det ofta kan räcka med att läsa några sidor för att åter känna att man lever. För mig: Orons bok, några av Ekelöfs dikter, Den glada vetenskapen, Anteckningar från ett källarhål (även vissa delar av Bröderna Karamazov), en del av Kyrklund och säkert några till. Men så många fler är det faktiskt inte. Det gäller att vara rädd om dem.

I morse fastnade jag i alla fall i Wokas lax?. Och - trots att jag hela tiden blir hungrigare och hungrigare, börjar värka lätt i tomma magen - kan jag självfallet inte sluta förrän jag kommit till sista sidans, sista stycke:

Olyckan i att ens avsikter - ja, exempelvis: "det här är Kristi hufvud!" - har betraktats som ett verk av slumpen! Som om kärleken till en kvinna, darret i ens röst första gången man ska tala med varann, är ett lika slumpartat mönster som den rödvinsliknande mörka fläcken som syns på röda cirkeln på en japansk backhoppningssupporters nu i närbild höjda vimpel

Sen går jag upp och fixar frukost.

Spellista 22/09

Marco Persichetti - Vento Di Terra
JJ - My Life My Swag
Michael Jackson - Don't Stop 'til You Get Enough
Wizdom - I'm So In Love With You
Dorothy Ashby - The Look Of Love
The Legendary Jim Ruiz Group - Baby Where Art Thou?
Dinosaur jr - I Don't Wanna Go There
Korallrevet - Loved-Up
Maxwell - Phoenix Rise
The Embassy - You Tend To Forget



(Fem av tio på Spot...)

Läslista 8/09

Sture Linnér - Bysantisk kulturhistoria
Orhan Pamuk - Istanbul - Minnen av en stad
Willy Kyrklund - Den rätta känslan
Kristian Petri - Fyren
Lars Gustafsson - Förberedelser till flykt

I KAPITLET OM MINNET i The Seven Lamps of Architecture skriver John Ruskin mycket om skönheten hos det pittoreska och menar att den speciella skönheten hos detta slags arkitektur kommer ur dess slumpmässiga natur (i motsats till skönheten hos noggrant uttänkta klassiska former). När han beskriver något som pittoreskt (av "pittore", alltså som en bild) beskriver han ett arkitektoniskt landskap som med tiden har blivit vackert på ett sätt som dess skapare aldrig förutsåg. För Ruskin kommer den pittoreska skönheten ur detaljer som inte framträder förrän byggnaderna har stått i hundratals år, från murgrönan, örterna och gräsmarkerna som omger dem, från klipporna i bakgrunden, molnen på himlen och det oroliga havet. Det finns alltså ingenting pittoreskt hos ett nybyggt hus som kräver att betraktas i sin egen rätt; det kan bara bli pittoreskt efter att historien har bibringat det en slumpmässig skönhet och skänkt oss ett nytt tillfälligt perspektiv.

Istanbul - Minnen av en stad, sid 241-242


Man bör utnyttja sina förutsättningar, utanför dem kommer man icke. Förutsättningarna för kalkylen är förhanden. Kalkylen är utvecklingsbar och man gör vad man kan.

Den rätta känslan, ur Prosa, sid 396

Spellista 21/09

July Skies - The Map That Came To Life
Arthur Russell - Janine
Camera Obscura - French Navy
Stereolab - Fractal Dream Of A Thing
The Sea And Cake - Too Strong
Arto Lindsay - Simply Are
Shugo Tokumaru - Typewriter
Can - Shikako Maru Ten
High Llamas & Stereolab - Glangorous
Junior Boys - Work
Lindstrom & Prins Thomas - Cisco
Friendly Fires - Skeleton Boy (Air France remix)
Air France - GBG Belongs To Us
The Field - Everybody's Got To Learn Sometime
Prefab Sprout - Bonny (Leo Zero re-edit)
Seaworthy - Identifying The Body
Jah Wobble - Plainsong Dub
Momus - Zanzibar
The Charmels - I'll Never Grow Old
Max Richter - H. Thinks A Journey

The whole world is our private playground
to do what we wanna do,
as long as, baby,
as long as I've got you

(Några av låtarna på Spotify.)

Istanbul

Spellista 20/09

Camera Obscura - French Navy
Rj Valeo - Black Ice
The Black Dog - The Actor And Audience
Bryan Ferry - The Only Face
Ronald Isley & Burt Bacharach - Make It Easy On Yourself
The Durutti Column - To End With
The Radio Dept. - Messy Enough
Pallin - Bright Moments
The Chi-Lites - Try My Side (Of Love)
Kate Bush - Cloudbusting



(Sex första på Spotify.)

När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet

Författaren Willy Kyrklund avled på lördagsförmiddagen, uppger hans dotter Nina Kyrklund för TT. Han blev 88 år.

Må han vila i frid.



För mig är han, möjligen tillsammans med Gunnar Ekelöf och Stig Larsson, 1900-talets allra största svenska författare. Tunna små böcker som räcker längre än i stort sett allt annat - må de sen ha tiofaldig tjocklek! Det pratades ofta mycket om hans sparsmakade produktion, men jag vet inte jag, det är ju livs- och läslängd av outslitliga mått verkar det. Man blir liksom aldrig klar med hans böcker. Jag har läst det mesta han har skrivit men det känns ändå bara som jag har skrapat på ytan. Polyfem förvandlad har jag säkert läst ett femtal gånger, tror jag ska börja på en sjätte imorgon. Lyssna bara på sådana här rader (första styckena, sista kapitlet i Polyfem förvandlad):

Den som flyr inför lejonet -
Ja jag flyr. Mitt liv är mitt. Skulle jag offra det för att vara modig? Jag flyr. Håll min hand. Du är ju med mig. Vi är tillsammans, vi flyr. Se icke åt höger, se icke åt vänster, håll min hand, vi flyr.
- honom skall lejonet sönderslita.
Nej icke oss. Vi rullar in oss i vår matta, vi ligger tätt intryckta mot varann, så tyst, så tyst. Endast din andedräkt susar som pulsen i mitt öra. Lejonet går förbi oss, lejonet ser oss icke.

Bara ett exempel ur högen (ur en text som av någon anledning verkligen etsat sig fast). Var och varannan mening skulle vara värd att citeras. ”Auktoriteten i Kyrklunds stil är av sådan art att mina ord framstår som slem.”, skrev Stig Larsson 1988 i en recension av Kyrklunds sista bok (Kan man ändå få hoppas på att det finns något sparat, ännu ej utgivet mästerverk i någon av Willys skrivbordslådor?) Om godheten. ”Meningarna menas, och de kan inte vara till på något annat sätt”, fortsätter han. Ja, varje ord och mening tycks outbytbar, ändå outsinlig. Kristallklart men ändå ett mysterium i alla fall jag är långt ifrån att ännu ha löst; Willy var långt, långt före sin tid. Han borde ha fått Nobelpriset.

Sina slutord hade han formulerat för länge sedan, vackrare än någon annan, i redan nämnda Om godheten (sin sista boks sista sida):

När gryningen utträder ur sitt gryningskap.
När främlingen utträder ur sitt främlingskap.
När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap.
När stenen utträder ur sin stenighet.
När sparven utträder ur sin sparvighet.
När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet.
Denna längtan.
När natten utträder ur sin nattlighet.
När intet utträder ur sin intighet.
Denna ängslan.

Läslista 7/09

Barbara Nadel - Belsassars dotter
Ingmar Karlsson - Europa och turken
Kristian Lundberg - Att minnas också honom
Orhan Pamuk - Den svarta boken
Lars Gustafsson - En tid i Xanadu

Under dessa lyckliga, flydda dagar var betydelse och handling en och samma sak. Under denna guldålder var föremålen i våra hem, och våra fantasier om dessa föremål, en och samma sak. Under dessa år av lycka visste vi alla att verktyg och instrument, dolkar och pennor som vi höll i våra händer, inte bara var en förlängning av våra kroppar, utan också av våra själar. Den gången kunde alla föreställa sig ett perfekt träd, när diktarna sa "träd" och alla visste att det inte var nödvändigt att göra sig mödan att räkna trädets blad och grenar för att diktens träd skulle kunna anspela på trädet i livet och i trädgården. På den tiden visste alla mycket väl att orden och det de kännetecknade var så intimt förbundna, att orden blandades med sin betydelse när dimman lade sig över spökbyn mellan fjällen om morgnarna. De som vaknade upp ur sin sömn dessa dimmiga morgnar, kunde inte skilja mellan dröm och verklighet, dikt och liv, eller mellan namn och människor. På den tiden var berättelser och liv så verkliga att ingen kom på idén att fråga vilket som egentligen var liv och vilket som var berättelse. Drömmar upplevdes, och liv tolkades. På den tiden var, i likhet med allt annat, också människoansiktena så fulla av mening att även de som inte kunde läsa och skriva och som trodde att alfa är en frukt, a en hatt och alif en pinne, spontant började läsa bokstäverna med den fullkomligt uppenbara mening som stod skriven i våra ansikten.

Den svarta boken, sid 348-349




Det skall vara en dag i början av augusti
svalorna borta men någonstans en humla
kvar som prövar sin stråke
i hallonskuggan

En lätt men inte envis vind
skall gå över augusti månads ängar

Du skall vara där
men du skall inte tala så mycket
bara stryka lite över mitt hår
och se mig i ögonen

med det där lilla leendet
längst inne i ögonvrån
Och så vill jag
inte utan lättnad

se denna värld försvinna

En tid i Xanadu, sid 76, Det skall vara en dag

Spellista 19/09

The Names - Life By The Sea
High Llamas - Rollin
Kim Ki O - Serbest Kalp Düsmesi
The Radio Dept. - David (The Rice Twins remix)
The Durutti Column - Party
The Dreamers - Någon Annan
Bryan Ferry - The Only Face
Dorothy Ashby - Heaven And Hell
Bunny Sigler - Love Train
The Jacksons - We´re Almost There



(Några finns på Spotify.)

Semester

Kvitter

Jag:

1. Packar mina väskor, dricker kaffe, stryker, tvättarless than 5 seconds ago from web

2. Eftermiddagsmusik: Townes Van Zandt, Nine Horses och Prefab Sprout1:32 PM Jun 14th from web

3. Förmiddagsmusik: Saturday=Youth, Hounds of Love och Trans-Europe Express och jag känner att det finns ett samband där nånstans...12:32 PM Jun 14th from web

4. Men ser i alla fall fram emot Modernistas Inger Christensen-utgivning1:34 PM Jun 13th from web

5. Katalogen med höstens böcker är tjockare än nånsin, mer full av "kändisböcker" än nånsin och nånstans har det gått fel12:12 PM Jun 13th from web

6. är inte så avundsjuk på de som klafsade runt till Neil Young igår vilket känns skönt12:09 PM Jun 13th from web

7. Bara en och en halv dag kvar till semestern och det kliar i kroppen av nån anledning, möjligen resfeber12:08 PM Jun 13th from web

8. Ledig tidig grå morgon, nybryggt kaffe, morgonnyheter och stillsam musik6:44 AM Jun 11th from web

9. @TattiPersson ja ska man orka lyssna igenom Youngboxen?, men tipsa gärna om höjdpunkter! Mascis på skateboard: http://tinyurl.com/mobtpd4:26 PM Jun 9th from web in reply to TattiPersson

10. American Stars'n Bars är förutom Lika A Hurricane en lite bortglömd NeilYoung-skiva men ack så fin (Will To Love!) http://tinyurl.com/kmxh7w11:56 AM Jun 9th from web

11. Regnig förmiddag och lite gammal Dinosaur jr (hur låter nya Farm?) och sedan Bell Orchestre som gjort en av året skivor (även förra håller!)11:14 AM Jun 9th from web

12. Theres a way I feel right now wish youd help me, dont know how were all nuts so who helps who some help when no ones got a clue baby9:44 AM Jun 9th from web

13. Morgonmusik: Amadou & Mariam och Final Fantasy. Valresultatet: ska man glädjas? I alla fall pusta lite över att SD inte fick nåt mandat.11:45 AM Jun 8th from web

14. Bokläsarlördag!1:27 PM Jun 6th from web

15. Rymden i en låda och en massa röster i en låda1:37 PM Jun 5th from web

16. Processen är även en roman av Franz Kafka1:32 PM Jun 5th from web

17. Har aldrig riktigt förstått mig på Nick Lowe förut men när jag nu lyssnar kan jag inte göra annat än älska... (är det här gubbsommaren?)2:54 PM Jun 4th from web

18. Favoritlåtarna just idag heter Daniel och David4:24 PM Jun 3rd from web

19. Apropå semester! Kraftig explosion i Istanbul Flera personer har skadats. Skrämselhicka! Som tur var inget terrordåd verkar det, gasläcka...12:11 PM Jun 3rd from web

20. se semestern börja närma sig i horisonten och plötsligt blir det svårt att uppbåda entusiasm för annat, typ, jobbet12:01 PM Jun 3rd from web


Andra:

1. INETMEDIABBC - dot.life: Piracy: Did someone blink? #svpt: http://is.gd/12sPDless than a minute ago from twhirl

2. BiblioteksbilaganBibliotekBBC - BBC Internet Blog: Interesting Stuff: Save Our Sounds: http://is.gd/12sJW3 minutes ago from twhirl

3. Elias HEliasHillPackar mina väskor, dricker kaffe, stryker, tvättar4 minutes ago from web

4. kjellhaglundkjellhaglundDjupt fascinerande med denna kompakta tystnad från alla våra hardcore-vänsterbloggare – Jinge, Loke, Motbilder osv – angående Irankrisen.5 minutes ago from Tweetie

5. Philip TeirphilipteirCan't beat the tweet.20 minutes ago from Tweetie

6. The Wire MagazinethewiremagazineListening to The 24-Carat Black out on Numero group20 minutes ago from web

7. Philip TeirphilipteirSka skriva ett sommartweet.21 minutes ago from Tweetie

8. The Pirate BaytpbDay 1 for Jammie vs the RIAA, reloaded: p2pnet news view RIAA | P2P:- Today is Day One for Minnesota mother.. http://tinyurl.com/lcd4fh28 minutes ago from twitterfeed

9. MedielandskapetMedielandskapetAP to offer its members free investigative reporting pieces from top nonprofits - Editors Weblog: http://is.gd/12rJ735 minutes ago from twhirl

10. emilysmithphotoemilydags för fotopromenad i det gråa.39 minutes ago from web

11. Åke Nygrenakenyg#nextlibrary09 Jacobs: Fewer books in the stacks, when are we going to tell the truth about waht we are doing in the libraries? #nextlibraryabout 1 hour ago from CoTweet

12. rasmusfleischerrasmusfleischerLyssnar på föredrag: "Transgena möss och urbana fåglar".about 1 hour ago from web

13. kjellhaglundkjellhaglundStark och sann bloggtext om våra sjuka köttvanor: http://bit.ly/lgVnuabout 1 hour ago from Tweetie

14. Christopher Kintensifierlunchbloggar om §8 i Sein und Zeit http://christopherkullenber... Nu tillbaks till afket och det filosofiska vedhugggandet.about 1 hour ago from TweetDeck

15. kjellhaglundkjellhaglundEn sista sak om Komvux: att läsa upp befintliga betyg där handlar inte om att bli bättre på pappret utan om att lära sig på riktigt.about 1 hour ago from Tweetie

16. emilysmithphotoemilyär det bara jag som aldrig gillat att fira midsommar?about 1 hour ago from web

17. Max GubbsodaGubbsodaVilken ypperligt fin höstdag det är idag! ... Synd att det är sommar bara.about 1 hour ago from web

18. Jörgen LöwenfeldtlowenfeldtTrevlig jobblunch med @johanlarsson. Vi pratade ägarskap. Så länge någon garanterar tillgänglighet är det ointressant att äga. Eller?about 1 hour ago from TweetDeck

19. The Pirate BaytpbMir-Hossein Mousavi on Twitter: p2pnet news view | P2P | Politics:- “ALL internet & mobile n.. http://tinyurl.com/l3vokfabout 1 hour ago from twitterfeed

20. andres lokkoandreslokkolunch in the garden with vita sackville-wests let us now praise famous gardensabout 1 hour ago from web

Spellista 18/09

Staff Benda Bilili - Moto Moindo (Black Man)
Neil Young - Will To Love
King Creosote - Nothing Rings True
Bat For Lashes - Daniel
Kate Bush - Don't Push Your Foot In The Heartbrake
Oliver Messiaen - Pierre-Laurent Aimard - I.La Colombe
Thick Pigeon - Subway
The Radio Dept - David
Sail A Whale - See You Inside
Dinosaur jr - Over It



...och de fem första...

Spellista 17/09

Manic Street Preachers - Peeled Apples
Guiseppe Ielasi - 01
John Coltrane - Cherryco
Talking Heads - I Zimbra
Anna Domino - Land Of My Dreams
Teddy Pendergrass - Come Go With Me
Neil Young - Look Out For My Love
Richard Caiton - I'd Like To Get Near You
O.V. Wright - Let's Straighten It Out
The Gentleman Losers - Midnight Of The Garden Trees



De sex första låtarna på Spotify...

Läslista 6/09

W G Sebald - Svindel. Känslor
Orhan Pamuk - Den vita borgen
Karin Johannisson - Nostalgi
Willy Granqvist - Samlade skrifter del III
Linus Gårdfeldt - Men golvet har ingen mun

Pisanellos bilder väckte för många år sedan inom mig en önskan att kunna upphöra med allt utom skådandet. Det som attraherar mig är inte enbart Pisanellos för den tiden oerhört högt utvecklade realism i konsten utan det sätt varpå han lyckas få denna konst att gå ihop med en ytmässighet som egentligen är oförenlig med det realistiska sättet att måla och där allt, huvudaktörerna och statisterna, fåglarna på himlen, den gröna levande skogen och varje enskilt blad tillerkänns samma oinskränkta existensberättigande.

Svindel. Känslor, sid 62


att gräva sig ner i golvet med svindel,
fylla händerna med allt det andra,

en lönndörr ner till något som lever,
ett pulserande hjärta, ett uppspärrat öga,

Men golvet har ingen mun, sid 13

Mörkrets äventyr

Måste säga att jag aldrig riktigt förstått mig på Håfströms Mr.Walker-bilder. I alla fall inte tidigare. Veckans besök på Liljevalchs och utställningen Mörkrets Hjärta var i alla fall lite av en ögonöppnare. I en sådan genomgående, men ändå väldigt mångbottnad kontext blev Mr. Walker både en följeslagare och en röd tråd. Eller: hur kul är en ensam bild på Fantomen? - en seriefigur behöver en serietidning, eller som i detta fall en större utställning; En genomarbetad utställning där det känns svårt att plocka ut enskilda bilder eller delar och där det verkligen fungerar så att helheten blir mycket större än enskildheterna. Samtidigt handlar utställningen Mörkrets hjärta också om just seriefiguren utanför serietidningen, mycket av det där som jag tror gör att man kan fascineras så av serier. Kanske speciellt då de alltid lite fåniga serierna med vuxna män i roliga kroppsstrumpor som Fantomen och Spindelmannen; Glimtarna av världen utanför kanske man skulle kunna säga. Och att det är något som Håfströms utställning också handlar om: världen i serietidningen utan seriefigurer, serietidningarnas värld när man läst klart senaste Fantomennumret; Bihistorierna som fortsatte i huvudet när hjälten var på väg att sätta dit skurkarna. Vad gjorde de där figurerna som stannade kvar i de där otroliga eller vardagliga miljöerna när man vänt blad?

Sen kan man ju tycka att det till viss del är ett lite lättköpt misch-masch som Håfström sysslar med: Conrad och Mörkrets hjärta, Fantomen, nazism, kolonialism, Nietzsche och allehanda myter, pojkdrömmar och äventyr - Men när man räknar upp dem såhär och tänker igenom det är det ändå en imponerande helhet som skapas av utställningens olika komponenter; teman, myter och historier. En soppa som känns rätt för utställningen också för att den just är så mycket serietidning och pojklek. (Håfströms egna - inte speciellt originella eller intressanta, men kanske också just därför så talande och passande barnteckningar finns med som en del i utställningen. I sin fokusering på krig, äventyr och myter påminner de om teckningar alla pojkar under någon period i sitt liv tycks ha tecknat.) Serievärldars som Fantomens eller kanske i än högre grad Marvels värld kan ses som de där pojklekarna, fantasierna och äventyren dragna till sin spets - alla myter, mytologier, religioner, spektakulära historiska händelser och krig och fasor samlade på ett och samma ställe, ofta fulla av liv och skillnaden mellan fantasi och verklighet, mytologi och realism, historia och påhitt har för längesen upphört. Man kan ju undra varför det också är något som i närmast alla tider fascinerat krigslekande, äventyrsboksläsande pojkar (och förstås till viss del flickor) så - en undran som Håfström undersöker, tar på allvar och möjligen ifrågasätter. Efteråt vill man inte bara läsa Conrad utan också bege sig till närmaste second hand-affär och leta upp några gamla Fantomen.

Spellista 16/09

High Llamas - Dorothy Ashby
Stuart Moxham & Louis Philippe - Your Heart Will Heal
Songs Of Green Pheasant - Remembering And Forgetting
Stereolab - Fractal Dream Of A Thing
Junior Boys - Work
Burial & Four Tet - Wolf Club
The Black Dog - Shadehead
Alva Noto - Aurora
Bell Orchestre - Dark Lights
John Cale & Terry Riley - The Protege



...och några till

Spellista 15/09

William Basinski - Unnamed 5
Giuseppe Ielasi & Nicola Ratti - I
Shugo Tokamaru - Typewriter
Bang On A Can - Steve Reich - New York Counterpoint: Fast
Bell Orchestre - Icicles/Bicycles
Kasai Allstars - Beyond The 7th Moon
Fuck Buttons - Ribs Out
Hans Appelqvist - Untitled
Four Tet - Wing Body Wing
Burial - Untitled
Kraftwerk - Kristallo
John Cage - And The Earth Shall Bear Again
Sonores - Bergsprängaregatan
Hauschka - Weeks Of Rain
Bill Callahan - Faith/Void
Robert Wyatt - At Last I Am Free
Jonathan Richman - Affection
Jonathan Richman - My Love Is A Flower (live)
Jonathan Richman - The Morning Of Our Lives (live)
William Basinski - Unnamed 10



Spotify...

Debussy: Complete Works For Piano Vol.2

Debussy har man förstås lyssnat på. Lyssnat men aldrig riktigt gett sig in i, som med så mycket annat. Frågan är om inte Jean-Efflam Bavouzets Debussy: Complete Works For Piano Vol. 2 är första gången jag riktigt drabbas av Debussys musik. (Att det sen blev just volym 2 och inte 1 eller 3 har bara med slumpen att göra, har inte hört de andra än.)

Det är förstås ett romantiskt och dramatiskt pianospel som det bjuds på. Väldigt franskt, skulle jag nästan vilja säga. Ger mig i alla fall en lätt berusad känsla (som förstås delvis kan ha att göra med att jag under delar av lyssningen ligger i soffan och läser Sebald); melankoli, skönhet med återkommande uppbrusande vågor av mer utlevelse och dramatik, svindel, känslor... Brukar ofta kunna ha svårt för den här sortens pianomusik där mer brusande dramatik kan kväva njutningen och fördärva en mer sublimt meditativ lyssning. Här funkar det dock hur bra som helst. (Provlyssna lite på till exempel Arkivmusic.)

Givetvis en helt annan musik men ändå: Att gå in i världar som denna kan i stunder sätta mig i sinnesstämningar som påminner om de jag kunde uppleva när jag upptäckte Scott Walker på riktigt någon gång i tjugoårsåldern. Att efter gitarrskadade tonår med allt från hårdrock till shoegaze börja lyssna på sånt som Scotts etta, tvåa, trea och fyra och Brel och liknande var stort, och öppnade upp för andra musikaliska sinnestämningar; förstås en annan melankoli än hos nåt sånt som, säg, Dinosaur jr. (Utan att här tala illa om just dem. Where You Been är fortfarande en av mina favoritskivor alla kategorier.) Precis som hos Brel och Walker (även om han förstås är amerikan, om än en amerikan besatt av "europeisk" kultur, kanske speciellt Brel och Bergman) gissar jag att det kan vara det där franska - utan att förstås riktigt veta vad det innebär - jag uppskattar så, den speciella romantik och storslagna känslor man kan få för sig har en speciell hemvist i det landets kultur. Det kan nästan vara så att man börjar fundera om det finns en starkt frankofil ådra rinnande någonstans i ens blodomlopp... (Här har man gått omkring en stor del av sin ungdom och trott sig ha anglofila drag och så visar det sig att det kanske är den andra sidan av kanalen som passar en bäst!) En vår då jag läst och älskat Barthes, Proust, Deleuze och Cixous förstärker misstankarna. Louis Philippe... Debussy... och nästa vecka ska jag ta mig an Phoenix nya skiva (med det fantastiska namnet Wolfgang Amadeus Phoenix). "Nu kan vi se det sorgliga och vackra i att vara en fransk kille, sa Phoenix gitarrist Laurent Brancowitz bland annat i gårdagens Aftonbladet.

The Wonder Of It All

Louis Philippe gör verkligen min typ av musik. Vet inte exakt vilka variabler det är han uppfyller som jag uppskattar så, men det känns helt enkelt bara bra att lyssna på en skiva som The Wonder Of It All, om och om igen; lite bakis, en halvsolig lördagseftermiddag när man kanske egentligen borde bege sig ut i friska luften, men inte orkar man med det, inte nu i alla fall...

Helt klart är det något med tilltalet och själva tonen i hans röst som jag gillar så; det både lätta, nästan fjädelätta, och samtidigt så allvarliga och seriösa. Det är både klackspark och fullkomlig musikalisk hängivenhet; Lättsam, dagdrömmande chanson-pop full av integritet. Och det är så lätt att spela, lite hursomhelst nästan, fungerar både i soffan på låg volym liksom mycket högre när man går runt och plockar, behöver komma igång lite. Man lyssnar och lyssnar och kan spela om och om igen och bara njuta av att ingenting faller ur rammen, att allt är så bra och fint och så långsamt, långsamt går sångerna lite djupare in och man går runt och funderar och känner och tänker på vad det här har att säga just mig.

"Jag har lyssnat på Louis Philippes musik i många år utan att riktigt gå på djupet, istället någon skiva och någon låt här och där. Lite konstigt och kanske svårförståeligt idag men det gör ju också att man står in för det fantastiska faktumet att det nu finns massor kvar att upptäcka.", skrev jag efter att jag till slut förstått vilken fantastisk skiva An Unknown Spring är. Arbetar mig nu framifrån och bakåt och tar upp de jag missat. The Wonder Of It All kanske inte riktigt når upp till An Unknown Springs höjder, den känns istället enklare, klarare och precis vad man behöver när man inte riktigt står ut med (pop)världen där ute. Jag stannar inne och gömmer mig hos Louis Philippe ett tag till.

Lyssna lite på Philippe här eller här...

Läslista 5/09

Joseph O'Neill - Netherland
Wislawa Szymborska - Ett kolon
Roland Barthes - Mytologier
Hélène Cixous - Inuti
Ulf Karl Olov Nilsson - Barndomstolen

Det är här fråga om det slags uteslutningsmekanik som till stor del beror på den passion för matematik som vi redan flera gånger stött på och som jag i stort ansett mig kunna definiera som en småborgerlig egenskap. Man räknar ut metoderna på en väg och fyller efter behag vågskålarna, så att man själv kan framstå som en skiljedomare omöjlig att väga och fylld av fullkomlig andlighet och därför lika rättvis som balansvågen.

Roland Barthes, Varken eller-kritik, Mytologier, sid 149



Förhistorien är också den personliga förhistorien:

ljud, rytm, färg, lukt, form, smak,

melodi, rapsodi, prosodi.


Men det allmängiltiga

aktualiseras inte på ett allmängiltigt sätt.

Ulf Karl Olov Nilsson, Barndomen, Barndomstolen, sid 46

Spellista 14/09

Markus Guentner - Oceans Day
Belbury Poly - The Absolute Elsewhere
Marsen Jules - Aurore
V.Sjöberg New Jazz Ensemble - Steppers
Amadou & Mariam - Sabali
Indochine - L'aventurier
Blueboy - Too Good To Be True
The Wild Swans - Bitterness
King Creosote - Two Frocks At A Wedding
John Surman & Howard Moody - I'm Troubled In Mind



och några till...

I Wish We Were An Eagle

Antagligen har det någonting att göra med själva våren; Man faller handlöst, pladask för lite skivor man inte trodde skulle beröra en så. Är man riktigt misstänksam kan man till och med vara lite rädd att man blir lurad. Musiken är väl inte så bra kanske den rationella delen av hjärnan försöker påtala, men sådant betyder föga. Inte den här tiden på året, inte just nu i alla fall. Antagligen en bra strategi att släppa sin skiva i april alltså. Alla någorlunda litterärt bevandrade vet ju att april förstås är den grymmaste av månader - blandar begär och minne som ingen annan! - så inte undra på att man tar till vad som överhuvudtaget finns i ens närhet, febrilt letande i skivbackarna, på webbsidorna... Kanske är man också i större behov av de där popsångerna, melodierna och texterna också - om det prasslande ambienta passar bäst bland höstloven är det absolut de där både melankoliska och hoppfulla, sorgsna och livsbejakande sångerna som vårmånaderna kräver; - och ja, som Man var bland molnen och Sometimes I Wish We Were An Eagle... (Är det en slump att de båda tycks vilja befinna sig högt, högt däruppe, som en örn bland molnen?)

Bill Callahans nya skiva är i alla fall fantastisk; Skimrande produktion, glittrande sånger... Den avslutande, nästan tio minuter långa, Faith/Void som trots (eller på grund av?) det upprepade mantrat om att lägga Gud åt sidan känns som en frälsning; De magiskt vackra stråkarna får allt att bara sakta lyfta högre och högre...

Spellista 13/09

Ambitious Lovers - Cross Your Legs
Brian - Understand
El Perro Del Mar - Heavenly Arms
Junior Boys - Work
Steely Dan - Rikki Don't Lose That Number
10cc - Lazy Ways
Arto Lindsay - Auguri
Kraftwerk - Kristallo
John Surman & Howard Moody - On The Go
Bill Callahan - Jim Cain



Spotifyajaj...

Nattmusik

Försökte skriva om Man var bland molnen efter att jag hört den första gången, knockats första gångerna, men visste inte riktigt hur, kändes lite jobbigt av någon anledning. När musiken nästan går rakt in sådär kommer ju en text om densamma ofta ut lite sådär pinsamt exalterad och ärlig, vilket väl förstås kan vara bra men - hursomhelst - ändå lite jobbigt också, i värsta fall både dåligt och oläsligt. Text som aldrig, inte på något vis, kan stå i relation eller som borde få bedöma den fantastiska musiken ifråga. "All bad rockjournalism springs from genuine feeling" som ju Oscar Wilde sa...

Men av någon anledning kände jag att jag ändå ville skriva nåt om Man var bland molnen! Det känns som om Anna om möjligt kan vara den första svenska popsångerskan som når upp till knävecken på Stina Nordenstam (när kommer förresten hon med en ny skiva?), kanske till och med Monica Zetterlund och att skivan hon släppt har starka ekon av både Stina och Monica... När jag hör Såhär första gången, när den slumpar fram i spelaren, på tunnelbanan på väg in till stan, pianot (vilken pianoartist är det här? Hauschka? näh...) sedan rösten och - hade jag med en Nordenstam på den här samlingen?, kort - innan jag förstås förstår att det är Anna... Vissa spår som till exempel fantastiska Boulevarden för nån tanke till Zetterlund och kanske sånger som En gång i Stockholm även om det är lite svårt att jämföra sådana röster. Ibland kan det kännas som om Anna viskar och väser nästan lite för mycket, något som hon dock väger upp med fantastisk frasering och texter där minsta lilla ord som "faktiskt" och "nog" och "då" tycks vägt på silvervåg... I jämförelse med förra "feeling"-skivan känns sedan musiken och låtarna både mer genomarbetade och mer lekfulla på en och samma gång, vilket väl är en bedrift i sig.

När Aeroplane i den senaste alldeles nya Sonic recenserar svensk musik tycker de bäst om Anna: ungefär, från minnet: "det låter som om hon sjunger med ett leende trots att musiken är så sorgsen". Så är det mycket på skivan också: sorgsna minnen, isande melankoli - men nästan hela tiden också - eller kanske mestadels: hopp i mängder och lycka och när hon i sista låten Nattmusik sjunger att allt är möjligt är det också precis så det låter.

Spellista 12/09

Belbury Poly - A Great Day Out
Arto Lindsay - Simply Are
Empire Of The Sun - Half Mast
High Places - A Field Guide
Steve Reich - Explanations Come To An End Somewhere
Mountains - Melodica
Prefab Sprout - Dublin
Sylvain Chauveau - JLG
Debussy - Jean-Efflam Bavouzet - Valse Romantique
Anna Järvinen - Boulevarden



Några av de andra låtarna på Spotify...

Läslista 4/09

Alan Hollinghurst - The Line of Beauty
Tove Jansson - Trollkarlens hatt
Ulf Eriksson - Om dagars genomskinlighet
Gilles Deleuze - Proust & Signs
Marcel Proust - Den återfunna tiden


Thought is nothing without something that forces and does violence to it. More important than thought is "what leads to thought"; more important than the philosopher is the poet.

Proust & Signs, sid 95


Förändringarna har visserligen skett omärkligt, men mellan det minne som plötsligt dyker upp och vår nuvarande belägenhet är avståndet lika stort som mellan två minnen från olika platser och tidpunkter, och skulle räcka för att göra dem sinsemellan ojämförliga, även om de inte ägt någon specifik egenart. Ja, om minnesintrycket tack vare glömskan inte kunnat skapa någon förbindelselänk mellan sig självt och det innevarande ögonblicket, om det ligger fast på sin plats och sitt datum, om det har bevarat avståndet, bevarat sin isolering längst nere i en dal eller högst uppe på en topp, då låter det oss plötsligt andas en ny luft, just därför att vi fordom har inandats just denna luft, den renare luft som poeterna förgäves sökt införa i Paradiset men vars djupt förnyande kraft är betingad av att man redan har andats den, ty de verkliga paradisen är de paradis man förlorat.

Den återfunna tiden, sid 204

Spellista 11/09

Yehudi Menuhin, Glenn Gould - Bach:Violin Sonata #4 Allegro
Francesco Tristano - Barcelona Trist
Mountains - Map Table
Songs Of Green Pheasant - Pink By White
Belbury Poly - Seed Ships
Fennesz - Glass Ceiling
Sylvain Chauveau - Dernière Étape Avant Le Silence
Helios - Halving The Compass
Olle Ljungström - Vad händer med oss
Scott Walker - Man from Reno

Sondera 2.0!

"få en överblick av hur en person eller händelse har dokumenterats i TV, radio, skrift och originalhandlingar."

"Sök brett och generellt på ett ämne i Sondera"

"Vidga dina vyer"

"Sondera ger dig möjlighet att upptäcka nya typer av material - böcker, tidningar, TV- och radioprogram, arkiv, med mera, som speglar ett ämne, en person eller en företeelse"

"Gå vidare ned på djupet"

"Visst material är digitaliserat och åtkomligt för nedladdning (restriktioner för åtkomst kan finnas)"

"Länka till Sondera"