2009-06-27

När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet

Författaren Willy Kyrklund avled på lördagsförmiddagen, uppger hans dotter Nina Kyrklund för TT. Han blev 88 år.

Må han vila i frid.



För mig är han, möjligen tillsammans med Gunnar Ekelöf och Stig Larsson, 1900-talets allra största svenska författare. Tunna små böcker som räcker längre än i stort sett allt annat - må de sen ha tiofaldig tjocklek! Det pratades ofta mycket om hans sparsmakade produktion, men jag vet inte jag, det är ju livs- och läslängd av outslitliga mått verkar det. Man blir liksom aldrig klar med hans böcker. Jag har läst det mesta han har skrivit men det känns ändå bara som jag har skrapat på ytan. Polyfem förvandlad har jag säkert läst ett femtal gånger, tror jag ska börja på en sjätte imorgon. Lyssna bara på sådana här rader (första styckena, sista kapitlet i Polyfem förvandlad):
Den som flyr inför lejonet -
Ja jag flyr. Mitt liv är mitt. Skulle jag offra det för att vara modig? Jag flyr. Håll min hand. Du är ju med mig. Vi är tillsammans, vi flyr. Se icke åt höger, se icke åt vänster, håll min hand, vi flyr.
- honom skall lejonet sönderslita.
Nej icke oss. Vi rullar in oss i vår matta, vi ligger tätt intryckta mot varann, så tyst, så tyst. Endast din andedräkt susar som pulsen i mitt öra. Lejonet går förbi oss, lejonet ser oss icke.
Bara ett exempel ur högen (ur en text som av någon anledning verkligen etsat sig fast). Var och varannan mening skulle vara värd att citeras. ”Auktoriteten i Kyrklunds stil är av sådan art att mina ord framstår som slem.”, skrev Stig Larsson 1988 i en recension av Kyrklunds sista bok (Kan man ändå få hoppas på att det finns något sparat, ännu ej utgivet mästerverk i någon av Willys skrivbordslådor?) Om godheten. ”Meningarna menas, och de kan inte vara till på något annat sätt”, fortsätter han. Ja, varje ord och mening tycks outbytbar, ändå outsinlig. Kristallklart men ändå ett mysterium i alla fall jag är långt ifrån att ännu ha löst; Willy var långt, långt före sin tid. Han borde ha fått Nobelpriset.

Sina slutord hade han formulerat för länge sedan, vackrare än någon annan, i redan nämnda Om godheten (sin sista boks sista sida):

När gryningen utträder ur sitt gryningskap.
När främlingen utträder ur sitt främlingskap.
När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap.
När stenen utträder ur sin stenighet.
När sparven utträder ur sin sparvighet.
När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet.
Denna längtan.
När natten utträder ur sin nattlighet.
När intet utträder ur sin intighet.
Denna ängslan.

5 kommentarer:

Tatti sa...

Fint.

Elias sa...

tack tack Tatti!

Tatti sa...

Har bara läst Solange och det var för många många år sedan. Såg honom i någon intervju på tv för ett par år sedan, onekligen en härlig man. Ska nog köpa boken Prosa tror jag, verkar finnas mycket fint där.

Hoppas du haft/har det bra på semestern.

Elias sa...

Prosa innehåller det mesta av det bästa men titta också om du kan hitta samlingen Berättelser Dramatik Anföranden Artiklar som bl.a. innehåller fantastiska noveller som Charkuteribiträdet som talade persiska och Strandfolket

Semester = fantastiskt!

Tatti sa...

Ja jag har läst lite om den, ska kolla upp, tack.