2009-05-09

The Wonder Of It All

Louis Philippe gör verkligen min typ av musik. Vet inte exakt vilka variabler det är han uppfyller som jag uppskattar så, men det känns helt enkelt bara bra att lyssna på en skiva som The Wonder Of It All, om och om igen; lite bakis, en halvsolig lördagseftermiddag när man kanske egentligen borde bege sig ut i friska luften, men inte orkar man med det, inte nu i alla fall...

Helt klart är det något med tilltalet och själva tonen i hans röst som jag gillar så; det både lätta, nästan fjädelätta, och samtidigt så allvarliga och seriösa. Det är både klackspark och fullkomlig musikalisk hängivenhet; Lättsam, dagdrömmande chanson-pop full av integritet. Och det är så lätt att spela, lite hursomhelst nästan, fungerar både i soffan på låg volym liksom mycket högre när man går runt och plockar, behöver komma igång lite. Man lyssnar och lyssnar och kan spela om och om igen och bara njuta av att ingenting faller ur rammen, att allt är så bra och fint och så långsamt, långsamt går sångerna lite djupare in och man går runt och funderar och känner och tänker på vad det här har att säga just mig.

"Jag har lyssnat på Louis Philippes musik i många år utan att riktigt gå på djupet, istället någon skiva och någon låt här och där. Lite konstigt och kanske svårförståeligt idag men det gör ju också att man står in för det fantastiska faktumet att det nu finns massor kvar att upptäcka.", skrev jag efter att jag till slut förstått vilken fantastisk skiva An Unknown Spring är. Arbetar mig nu framifrån och bakåt och tar upp de jag missat. The Wonder Of It All kanske inte riktigt når upp till An Unknown Springs höjder, den känns istället enklare, klarare och precis vad man behöver när man inte riktigt står ut med (pop)världen där ute. Jag stannar inne och gömmer mig hos Louis Philippe ett tag till.

Lyssna lite på Philippe här eller här...

5 kommentarer:

Niklas sa...

Trevligt skrivet. Jag lyssnar på tok för sällan på Louis Philippe, men varje gång jag gör det tänker jag att jag borde göra det oftare.

Tatti sa...

Har av någon anledning inte tagit mig an honom, det är kanske dags nu.

Anonym sa...

ja, tycker han bara blivit bättre och bättre. An unknown spring är mästerverket men "the wonder".. och "azure" med stor orkester är inte långt ifrån heller.

calle

Elias sa...

Nilkas: tack, tack

Tatti: jo jag tror att det är dags nu

Calle: du kan ha rätt men å andra sidan kan de allra första singlarna på Crepuscule ändå i slutändan va de allra bästa

Anonym sa...

jo, kan hålla med dig där, precis som hans första två el-album har nån slags känslighet som hans senare album kanske inte har

calle