2008-12-05

Dr. Hauschka

Skrev för någon vecka sedan om hur Keith Kenniffs musik varit en viktig del av mitt musiklyssnande de senaste åren. Det må stämma, men i rättvisans namn borde jag då också nämna Volker Bertelmann och musiken han skapar under namnet Hauschka. "The album will appeal to fans of JOHN CAGE, ARVO PÄRT, MAX RICHTER, GOLDMUND and SYLVAIN CHAUVEAU.", står det att läsa på CDWOW(!) om senaste skivan Ferndorf. Självfallet kan man placera Volkers musik där någonstans om man vill - bara man inte låter det skymma hans originalitet. Det är piano, preparerat piano, lite elektronik ibland, ibland stråkar, bas och kanske något mer men huvudsakligen vackert och vackert på ett sätt som aldrig är lättköpt sentimentalt, aldrig utan förundran. Goldmund, Helios och en del andra artister som vissa vill placera in ett fack, med namnet postklassiskt på, kan ibland, ändå, kännas bara lite för enkelt smetiga och tråkigt melankoliska. Spänningen man känner när man lyssnar på Hauschka uppfattar jag till stora delar vara av ett annat slag. Förutom att kanterna ofta är lite vassare hittar man på de senaste två skivorna ofta ett gung och ett driv som gör musiken till så mycket mer än bara en vacker fondtapet. Volkers musik var fantastiskt vacker och säregen redan från början men i och med förra årets Room To Expand (förra årets tredje bästa skiva) och den nästan alldeles nya Ferndorf (båda på Fat Cat) har det hela bara blivit än bättre och större.

Även om jag föredrar att skapa mina egna bilder när jag lyssnar på Hauschka går det också bra att titta på två små animerade filmer som gjorts till låtarna Eltern och Heimat från nya skivan:

Two forest creatures, removed from any dated time, dwelling across a mountain range of familiar leaf and branch. Kapok, of light and fluffy form, drifting in thought on quiet afternoons while keeping to the glades of the lower mountain forests. And Bryum, mossy and tough-skinned, traveling from distant elevated plains to live and grow deeper into the moss and lichen and rock among the higher mountain firs. Lost in their own personal worlds they shape and protect the ancient woods they live in.
This is the story of their first encounter and the beginning of their friendship. Told in three parts, the first, "A Memory", describes the nature of the two creatures as well as Kapok's discovery of Bryum's presence in the forest. The light-heartedness of Kapok and the more solemn introspection of Bryum rise up from their subtle actions in this first introductory piece.




The story of the fluffy Kapok and mossy Bryum continue in "An Idea". In the second piece, conflicts and changes occur as Bryum realizes he has been playing to an audience and Kapok endeavors to hear more of the strange, bittersweet music. This first encounter does not bode well for the forest but as some roles are consequently switched a hint of possibly good things to come sneaks in at the end.

Inga kommentarer: