2008-12-10

Spellista v.50



1 - Neil Young - Sugar Mountain (live at Canterbury House 1968)
Neil Young visar sig har varit svår att inte återkomma till då och då - var femte eller var tredje år eller så. Årets utgåva av en mycket tidig, eller till och med Neils allra första solouppträdande efter Buffalo Springfield från 1968 får mig också återigen att lyssna. Vill man lyssna på låten Sugar Mountain från den här spelningen räcker det också bra med att plocka fram sin gamla Decade-samling där det är versionen från den här spelningen som är med. En gammal favorit... Vad som mycket är grejen med Neil Young, när han är bra, är att han sätter den svajiga osäkerheten i förgrunden på ett alldeles självklart sätt; Att han hela tiden är ute och balanserar och kanske till och med faller utan att tappa fokus. Sedan kan det både handla om Crazy Horse-sessioner eller akustiska framträdande, kanske speciellt som den här.

2 - Dionne Warwick - Walk On By And Other Favourites
Varje gång jag spelar Walk On By eller andra favoriter kommer jag fram till att det aldrig kan ha gjorts vackrare musik: Don't Make Me Over, Make It Easy On Yourself, Reach Out For Me, Loneliness Remembers (What Happiness Forgets) etc. Finns det någonting jag skulle vilja köpa en riktigt mastodont-box med så är det The Complete Dionne Warwick Sings Bacharach & David...

3 - Dmitri Shostakovich - 24 Preludes And Fugues Op.87 (piano - Keith Jarrett)
The Köln Concert orkade jag bara spela två gånger. Den här skivan spelade jag mest hela dan igår, när jag låg i hemma i soffan och snörvlade. Jarretts pianospel har visat sig vara fantastiskt att småslumra, sova och drömma till.

4 - Hauschka - Room To Expand
Precis som jag tvungen att gå bakåt till förra årets skiva först, för att riktigt kunna ta mig an den nya Hebden & Reid-skivan har jag gjort detsamma med Hauschka. Room To Expand känns fortfarande som ett mycket vackert och spännande äventyr.

5 - Four Tet - Wing Body Wing
Sommarens Four Tet-släpp har ännu inte riktigt släppt taget om mig och gör december till en riktig Hebden-månad.

6 - Charles Mingus - The Black Saint & The Sinner Lady
En av jazzens märkligaste och vackraste skivor som jag aldrig riktigt tycks bli klok på.

7 - Peter Sellers - Sellers Sings The Beatles
Har egentligen bara skrattat mig fördärvad till The Nazi-version (eller Dr. Stangelove- eller Teutonic-version) av She Loves You förut. Nu är det dags för fler: The Irish, The Cockney etc.

8 - Olafur Arnalds - Haust
Har visat sig mycket roligare i hörlurarna än ute på Landet.

9 - Dinosaur jr - Where You Been
En skiva som en gång i tiden betydde läskigt mycket. Spelar fortfarande ibland. Faktiskt ett helt makalöst album nästan helt utan döda stunder; i den sällsamma kombinationen av upprymdhet och pop och ett krossat desperat hjärta är det fantastisk rockmusik.

10 - Steve Reich - Electric Guitar Phase (guitar - Dominic Frasca)
Gillar verkligen hur de distade gitarrerna låter så hårdrock.

2 kommentarer:

disloc sa...

Jag har lyssnat till och från i snart femton år på Jarretts Endless-lp och inte tröttnat än. Rekommenderas!

http://fotnot.tumblr.com/post/40538618/keith-jarrett-dancing

Elias sa...

hej! tack för tipset. får min nästa jarrett-skiva!