Istanbul

Spellista 20/09

Camera Obscura - French Navy
Rj Valeo - Black Ice
The Black Dog - The Actor And Audience
Bryan Ferry - The Only Face
Ronald Isley & Burt Bacharach - Make It Easy On Yourself
The Durutti Column - To End With
The Radio Dept. - Messy Enough
Pallin - Bright Moments
The Chi-Lites - Try My Side (Of Love)
Kate Bush - Cloudbusting



(Sex första på Spotify.)

När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet

Författaren Willy Kyrklund avled på lördagsförmiddagen, uppger hans dotter Nina Kyrklund för TT. Han blev 88 år.

Må han vila i frid.



För mig är han, möjligen tillsammans med Gunnar Ekelöf och Stig Larsson, 1900-talets allra största svenska författare. Tunna små böcker som räcker längre än i stort sett allt annat - må de sen ha tiofaldig tjocklek! Det pratades ofta mycket om hans sparsmakade produktion, men jag vet inte jag, det är ju livs- och läslängd av outslitliga mått verkar det. Man blir liksom aldrig klar med hans böcker. Jag har läst det mesta han har skrivit men det känns ändå bara som jag har skrapat på ytan. Polyfem förvandlad har jag säkert läst ett femtal gånger, tror jag ska börja på en sjätte imorgon. Lyssna bara på sådana här rader (första styckena, sista kapitlet i Polyfem förvandlad):

Den som flyr inför lejonet -
Ja jag flyr. Mitt liv är mitt. Skulle jag offra det för att vara modig? Jag flyr. Håll min hand. Du är ju med mig. Vi är tillsammans, vi flyr. Se icke åt höger, se icke åt vänster, håll min hand, vi flyr.
- honom skall lejonet sönderslita.
Nej icke oss. Vi rullar in oss i vår matta, vi ligger tätt intryckta mot varann, så tyst, så tyst. Endast din andedräkt susar som pulsen i mitt öra. Lejonet går förbi oss, lejonet ser oss icke.

Bara ett exempel ur högen (ur en text som av någon anledning verkligen etsat sig fast). Var och varannan mening skulle vara värd att citeras. ”Auktoriteten i Kyrklunds stil är av sådan art att mina ord framstår som slem.”, skrev Stig Larsson 1988 i en recension av Kyrklunds sista bok (Kan man ändå få hoppas på att det finns något sparat, ännu ej utgivet mästerverk i någon av Willys skrivbordslådor?) Om godheten. ”Meningarna menas, och de kan inte vara till på något annat sätt”, fortsätter han. Ja, varje ord och mening tycks outbytbar, ändå outsinlig. Kristallklart men ändå ett mysterium i alla fall jag är långt ifrån att ännu ha löst; Willy var långt, långt före sin tid. Han borde ha fått Nobelpriset.

Sina slutord hade han formulerat för länge sedan, vackrare än någon annan, i redan nämnda Om godheten (sin sista boks sista sida):

När gryningen utträder ur sitt gryningskap.
När främlingen utträder ur sitt främlingskap.
När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap.
När stenen utträder ur sin stenighet.
När sparven utträder ur sin sparvighet.
När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet.
Denna längtan.
När natten utträder ur sin nattlighet.
När intet utträder ur sin intighet.
Denna ängslan.

Läslista 7/09

Barbara Nadel - Belsassars dotter
Ingmar Karlsson - Europa och turken
Kristian Lundberg - Att minnas också honom
Orhan Pamuk - Den svarta boken
Lars Gustafsson - En tid i Xanadu

Under dessa lyckliga, flydda dagar var betydelse och handling en och samma sak. Under denna guldålder var föremålen i våra hem, och våra fantasier om dessa föremål, en och samma sak. Under dessa år av lycka visste vi alla att verktyg och instrument, dolkar och pennor som vi höll i våra händer, inte bara var en förlängning av våra kroppar, utan också av våra själar. Den gången kunde alla föreställa sig ett perfekt träd, när diktarna sa "träd" och alla visste att det inte var nödvändigt att göra sig mödan att räkna trädets blad och grenar för att diktens träd skulle kunna anspela på trädet i livet och i trädgården. På den tiden visste alla mycket väl att orden och det de kännetecknade var så intimt förbundna, att orden blandades med sin betydelse när dimman lade sig över spökbyn mellan fjällen om morgnarna. De som vaknade upp ur sin sömn dessa dimmiga morgnar, kunde inte skilja mellan dröm och verklighet, dikt och liv, eller mellan namn och människor. På den tiden var berättelser och liv så verkliga att ingen kom på idén att fråga vilket som egentligen var liv och vilket som var berättelse. Drömmar upplevdes, och liv tolkades. På den tiden var, i likhet med allt annat, också människoansiktena så fulla av mening att även de som inte kunde läsa och skriva och som trodde att alfa är en frukt, a en hatt och alif en pinne, spontant började läsa bokstäverna med den fullkomligt uppenbara mening som stod skriven i våra ansikten.

Den svarta boken, sid 348-349




Det skall vara en dag i början av augusti
svalorna borta men någonstans en humla
kvar som prövar sin stråke
i hallonskuggan

En lätt men inte envis vind
skall gå över augusti månads ängar

Du skall vara där
men du skall inte tala så mycket
bara stryka lite över mitt hår
och se mig i ögonen

med det där lilla leendet
längst inne i ögonvrån
Och så vill jag
inte utan lättnad

se denna värld försvinna

En tid i Xanadu, sid 76, Det skall vara en dag

Spellista 19/09

The Names - Life By The Sea
High Llamas - Rollin
Kim Ki O - Serbest Kalp Düsmesi
The Radio Dept. - David (The Rice Twins remix)
The Durutti Column - Party
The Dreamers - Någon Annan
Bryan Ferry - The Only Face
Dorothy Ashby - Heaven And Hell
Bunny Sigler - Love Train
The Jacksons - We´re Almost There



(Några finns på Spotify.)

Semester

Kvitter

Jag:

1. Packar mina väskor, dricker kaffe, stryker, tvättarless than 5 seconds ago from web

2. Eftermiddagsmusik: Townes Van Zandt, Nine Horses och Prefab Sprout1:32 PM Jun 14th from web

3. Förmiddagsmusik: Saturday=Youth, Hounds of Love och Trans-Europe Express och jag känner att det finns ett samband där nånstans...12:32 PM Jun 14th from web

4. Men ser i alla fall fram emot Modernistas Inger Christensen-utgivning1:34 PM Jun 13th from web

5. Katalogen med höstens böcker är tjockare än nånsin, mer full av "kändisböcker" än nånsin och nånstans har det gått fel12:12 PM Jun 13th from web

6. är inte så avundsjuk på de som klafsade runt till Neil Young igår vilket känns skönt12:09 PM Jun 13th from web

7. Bara en och en halv dag kvar till semestern och det kliar i kroppen av nån anledning, möjligen resfeber12:08 PM Jun 13th from web

8. Ledig tidig grå morgon, nybryggt kaffe, morgonnyheter och stillsam musik6:44 AM Jun 11th from web

9. @TattiPersson ja ska man orka lyssna igenom Youngboxen?, men tipsa gärna om höjdpunkter! Mascis på skateboard: http://tinyurl.com/mobtpd4:26 PM Jun 9th from web in reply to TattiPersson

10. American Stars'n Bars är förutom Lika A Hurricane en lite bortglömd NeilYoung-skiva men ack så fin (Will To Love!) http://tinyurl.com/kmxh7w11:56 AM Jun 9th from web

11. Regnig förmiddag och lite gammal Dinosaur jr (hur låter nya Farm?) och sedan Bell Orchestre som gjort en av året skivor (även förra håller!)11:14 AM Jun 9th from web

12. Theres a way I feel right now wish youd help me, dont know how were all nuts so who helps who some help when no ones got a clue baby9:44 AM Jun 9th from web

13. Morgonmusik: Amadou & Mariam och Final Fantasy. Valresultatet: ska man glädjas? I alla fall pusta lite över att SD inte fick nåt mandat.11:45 AM Jun 8th from web

14. Bokläsarlördag!1:27 PM Jun 6th from web

15. Rymden i en låda och en massa röster i en låda1:37 PM Jun 5th from web

16. Processen är även en roman av Franz Kafka1:32 PM Jun 5th from web

17. Har aldrig riktigt förstått mig på Nick Lowe förut men när jag nu lyssnar kan jag inte göra annat än älska... (är det här gubbsommaren?)2:54 PM Jun 4th from web

18. Favoritlåtarna just idag heter Daniel och David4:24 PM Jun 3rd from web

19. Apropå semester! Kraftig explosion i Istanbul Flera personer har skadats. Skrämselhicka! Som tur var inget terrordåd verkar det, gasläcka...12:11 PM Jun 3rd from web

20. se semestern börja närma sig i horisonten och plötsligt blir det svårt att uppbåda entusiasm för annat, typ, jobbet12:01 PM Jun 3rd from web


Andra:

1. INETMEDIABBC - dot.life: Piracy: Did someone blink? #svpt: http://is.gd/12sPDless than a minute ago from twhirl

2. BiblioteksbilaganBibliotekBBC - BBC Internet Blog: Interesting Stuff: Save Our Sounds: http://is.gd/12sJW3 minutes ago from twhirl

3. Elias HEliasHillPackar mina väskor, dricker kaffe, stryker, tvättar4 minutes ago from web

4. kjellhaglundkjellhaglundDjupt fascinerande med denna kompakta tystnad från alla våra hardcore-vänsterbloggare – Jinge, Loke, Motbilder osv – angående Irankrisen.5 minutes ago from Tweetie

5. Philip TeirphilipteirCan't beat the tweet.20 minutes ago from Tweetie

6. The Wire MagazinethewiremagazineListening to The 24-Carat Black out on Numero group20 minutes ago from web

7. Philip TeirphilipteirSka skriva ett sommartweet.21 minutes ago from Tweetie

8. The Pirate BaytpbDay 1 for Jammie vs the RIAA, reloaded: p2pnet news view RIAA | P2P:- Today is Day One for Minnesota mother.. http://tinyurl.com/lcd4fh28 minutes ago from twitterfeed

9. MedielandskapetMedielandskapetAP to offer its members free investigative reporting pieces from top nonprofits - Editors Weblog: http://is.gd/12rJ735 minutes ago from twhirl

10. emilysmithphotoemilydags för fotopromenad i det gråa.39 minutes ago from web

11. Åke Nygrenakenyg#nextlibrary09 Jacobs: Fewer books in the stacks, when are we going to tell the truth about waht we are doing in the libraries? #nextlibraryabout 1 hour ago from CoTweet

12. rasmusfleischerrasmusfleischerLyssnar på föredrag: "Transgena möss och urbana fåglar".about 1 hour ago from web

13. kjellhaglundkjellhaglundStark och sann bloggtext om våra sjuka köttvanor: http://bit.ly/lgVnuabout 1 hour ago from Tweetie

14. Christopher Kintensifierlunchbloggar om §8 i Sein und Zeit http://christopherkullenber... Nu tillbaks till afket och det filosofiska vedhugggandet.about 1 hour ago from TweetDeck

15. kjellhaglundkjellhaglundEn sista sak om Komvux: att läsa upp befintliga betyg där handlar inte om att bli bättre på pappret utan om att lära sig på riktigt.about 1 hour ago from Tweetie

16. emilysmithphotoemilyär det bara jag som aldrig gillat att fira midsommar?about 1 hour ago from web

17. Max GubbsodaGubbsodaVilken ypperligt fin höstdag det är idag! ... Synd att det är sommar bara.about 1 hour ago from web

18. Jörgen LöwenfeldtlowenfeldtTrevlig jobblunch med @johanlarsson. Vi pratade ägarskap. Så länge någon garanterar tillgänglighet är det ointressant att äga. Eller?about 1 hour ago from TweetDeck

19. The Pirate BaytpbMir-Hossein Mousavi on Twitter: p2pnet news view | P2P | Politics:- “ALL internet & mobile n.. http://tinyurl.com/l3vokfabout 1 hour ago from twitterfeed

20. andres lokkoandreslokkolunch in the garden with vita sackville-wests let us now praise famous gardensabout 1 hour ago from web

Spellista 18/09

Staff Benda Bilili - Moto Moindo (Black Man)
Neil Young - Will To Love
King Creosote - Nothing Rings True
Bat For Lashes - Daniel
Kate Bush - Don't Push Your Foot In The Heartbrake
Oliver Messiaen - Pierre-Laurent Aimard - I.La Colombe
Thick Pigeon - Subway
The Radio Dept - David
Sail A Whale - See You Inside
Dinosaur jr - Over It



...och de fem första...

Spellista 17/09

Manic Street Preachers - Peeled Apples
Guiseppe Ielasi - 01
John Coltrane - Cherryco
Talking Heads - I Zimbra
Anna Domino - Land Of My Dreams
Teddy Pendergrass - Come Go With Me
Neil Young - Look Out For My Love
Richard Caiton - I'd Like To Get Near You
O.V. Wright - Let's Straighten It Out
The Gentleman Losers - Midnight Of The Garden Trees



De sex första låtarna på Spotify...

Läslista 6/09

W G Sebald - Svindel. Känslor
Orhan Pamuk - Den vita borgen
Karin Johannisson - Nostalgi
Willy Granqvist - Samlade skrifter del III
Linus Gårdfeldt - Men golvet har ingen mun

Pisanellos bilder väckte för många år sedan inom mig en önskan att kunna upphöra med allt utom skådandet. Det som attraherar mig är inte enbart Pisanellos för den tiden oerhört högt utvecklade realism i konsten utan det sätt varpå han lyckas få denna konst att gå ihop med en ytmässighet som egentligen är oförenlig med det realistiska sättet att måla och där allt, huvudaktörerna och statisterna, fåglarna på himlen, den gröna levande skogen och varje enskilt blad tillerkänns samma oinskränkta existensberättigande.

Svindel. Känslor, sid 62


att gräva sig ner i golvet med svindel,
fylla händerna med allt det andra,

en lönndörr ner till något som lever,
ett pulserande hjärta, ett uppspärrat öga,

Men golvet har ingen mun, sid 13

Mörkrets äventyr

Måste säga att jag aldrig riktigt förstått mig på Håfströms Mr.Walker-bilder. I alla fall inte tidigare. Veckans besök på Liljevalchs och utställningen Mörkrets Hjärta var i alla fall lite av en ögonöppnare. I en sådan genomgående, men ändå väldigt mångbottnad kontext blev Mr. Walker både en följeslagare och en röd tråd. Eller: hur kul är en ensam bild på Fantomen? - en seriefigur behöver en serietidning, eller som i detta fall en större utställning; En genomarbetad utställning där det känns svårt att plocka ut enskilda bilder eller delar och där det verkligen fungerar så att helheten blir mycket större än enskildheterna. Samtidigt handlar utställningen Mörkrets hjärta också om just seriefiguren utanför serietidningen, mycket av det där som jag tror gör att man kan fascineras så av serier. Kanske speciellt då de alltid lite fåniga serierna med vuxna män i roliga kroppsstrumpor som Fantomen och Spindelmannen; Glimtarna av världen utanför kanske man skulle kunna säga. Och att det är något som Håfströms utställning också handlar om: världen i serietidningen utan seriefigurer, serietidningarnas värld när man läst klart senaste Fantomennumret; Bihistorierna som fortsatte i huvudet när hjälten var på väg att sätta dit skurkarna. Vad gjorde de där figurerna som stannade kvar i de där otroliga eller vardagliga miljöerna när man vänt blad?

Sen kan man ju tycka att det till viss del är ett lite lättköpt misch-masch som Håfström sysslar med: Conrad och Mörkrets hjärta, Fantomen, nazism, kolonialism, Nietzsche och allehanda myter, pojkdrömmar och äventyr - Men när man räknar upp dem såhär och tänker igenom det är det ändå en imponerande helhet som skapas av utställningens olika komponenter; teman, myter och historier. En soppa som känns rätt för utställningen också för att den just är så mycket serietidning och pojklek. (Håfströms egna - inte speciellt originella eller intressanta, men kanske också just därför så talande och passande barnteckningar finns med som en del i utställningen. I sin fokusering på krig, äventyr och myter påminner de om teckningar alla pojkar under någon period i sitt liv tycks ha tecknat.) Serievärldars som Fantomens eller kanske i än högre grad Marvels värld kan ses som de där pojklekarna, fantasierna och äventyren dragna till sin spets - alla myter, mytologier, religioner, spektakulära historiska händelser och krig och fasor samlade på ett och samma ställe, ofta fulla av liv och skillnaden mellan fantasi och verklighet, mytologi och realism, historia och påhitt har för längesen upphört. Man kan ju undra varför det också är något som i närmast alla tider fascinerat krigslekande, äventyrsboksläsande pojkar (och förstås till viss del flickor) så - en undran som Håfström undersöker, tar på allvar och möjligen ifrågasätter. Efteråt vill man inte bara läsa Conrad utan också bege sig till närmaste second hand-affär och leta upp några gamla Fantomen.

Spellista 16/09

High Llamas - Dorothy Ashby
Stuart Moxham & Louis Philippe - Your Heart Will Heal
Songs Of Green Pheasant - Remembering And Forgetting
Stereolab - Fractal Dream Of A Thing
Junior Boys - Work
Burial & Four Tet - Wolf Club
The Black Dog - Shadehead
Alva Noto - Aurora
Bell Orchestre - Dark Lights
John Cale & Terry Riley - The Protege



...och några till

Spellista 15/09

William Basinski - Unnamed 5
Giuseppe Ielasi & Nicola Ratti - I
Shugo Tokamaru - Typewriter
Bang On A Can - Steve Reich - New York Counterpoint: Fast
Bell Orchestre - Icicles/Bicycles
Kasai Allstars - Beyond The 7th Moon
Fuck Buttons - Ribs Out
Hans Appelqvist - Untitled
Four Tet - Wing Body Wing
Burial - Untitled
Kraftwerk - Kristallo
John Cage - And The Earth Shall Bear Again
Sonores - Bergsprängaregatan
Hauschka - Weeks Of Rain
Bill Callahan - Faith/Void
Robert Wyatt - At Last I Am Free
Jonathan Richman - Affection
Jonathan Richman - My Love Is A Flower (live)
Jonathan Richman - The Morning Of Our Lives (live)
William Basinski - Unnamed 10



Spotify...

Debussy: Complete Works For Piano Vol.2

Debussy har man förstås lyssnat på. Lyssnat men aldrig riktigt gett sig in i, som med så mycket annat. Frågan är om inte Jean-Efflam Bavouzets Debussy: Complete Works For Piano Vol. 2 är första gången jag riktigt drabbas av Debussys musik. (Att det sen blev just volym 2 och inte 1 eller 3 har bara med slumpen att göra, har inte hört de andra än.)

Det är förstås ett romantiskt och dramatiskt pianospel som det bjuds på. Väldigt franskt, skulle jag nästan vilja säga. Ger mig i alla fall en lätt berusad känsla (som förstås delvis kan ha att göra med att jag under delar av lyssningen ligger i soffan och läser Sebald); melankoli, skönhet med återkommande uppbrusande vågor av mer utlevelse och dramatik, svindel, känslor... Brukar ofta kunna ha svårt för den här sortens pianomusik där mer brusande dramatik kan kväva njutningen och fördärva en mer sublimt meditativ lyssning. Här funkar det dock hur bra som helst. (Provlyssna lite på till exempel Arkivmusic.)

Givetvis en helt annan musik men ändå: Att gå in i världar som denna kan i stunder sätta mig i sinnesstämningar som påminner om de jag kunde uppleva när jag upptäckte Scott Walker på riktigt någon gång i tjugoårsåldern. Att efter gitarrskadade tonår med allt från hårdrock till shoegaze börja lyssna på sånt som Scotts etta, tvåa, trea och fyra och Brel och liknande var stort, och öppnade upp för andra musikaliska sinnestämningar; förstås en annan melankoli än hos nåt sånt som, säg, Dinosaur jr. (Utan att här tala illa om just dem. Where You Been är fortfarande en av mina favoritskivor alla kategorier.) Precis som hos Brel och Walker (även om han förstås är amerikan, om än en amerikan besatt av "europeisk" kultur, kanske speciellt Brel och Bergman) gissar jag att det kan vara det där franska - utan att förstås riktigt veta vad det innebär - jag uppskattar så, den speciella romantik och storslagna känslor man kan få för sig har en speciell hemvist i det landets kultur. Det kan nästan vara så att man börjar fundera om det finns en starkt frankofil ådra rinnande någonstans i ens blodomlopp... (Här har man gått omkring en stor del av sin ungdom och trott sig ha anglofila drag och så visar det sig att det kanske är den andra sidan av kanalen som passar en bäst!) En vår då jag läst och älskat Barthes, Proust, Deleuze och Cixous förstärker misstankarna. Louis Philippe... Debussy... och nästa vecka ska jag ta mig an Phoenix nya skiva (med det fantastiska namnet Wolfgang Amadeus Phoenix). "Nu kan vi se det sorgliga och vackra i att vara en fransk kille, sa Phoenix gitarrist Laurent Brancowitz bland annat i gårdagens Aftonbladet.

The Wonder Of It All

Louis Philippe gör verkligen min typ av musik. Vet inte exakt vilka variabler det är han uppfyller som jag uppskattar så, men det känns helt enkelt bara bra att lyssna på en skiva som The Wonder Of It All, om och om igen; lite bakis, en halvsolig lördagseftermiddag när man kanske egentligen borde bege sig ut i friska luften, men inte orkar man med det, inte nu i alla fall...

Helt klart är det något med tilltalet och själva tonen i hans röst som jag gillar så; det både lätta, nästan fjädelätta, och samtidigt så allvarliga och seriösa. Det är både klackspark och fullkomlig musikalisk hängivenhet; Lättsam, dagdrömmande chanson-pop full av integritet. Och det är så lätt att spela, lite hursomhelst nästan, fungerar både i soffan på låg volym liksom mycket högre när man går runt och plockar, behöver komma igång lite. Man lyssnar och lyssnar och kan spela om och om igen och bara njuta av att ingenting faller ur rammen, att allt är så bra och fint och så långsamt, långsamt går sångerna lite djupare in och man går runt och funderar och känner och tänker på vad det här har att säga just mig.

"Jag har lyssnat på Louis Philippes musik i många år utan att riktigt gå på djupet, istället någon skiva och någon låt här och där. Lite konstigt och kanske svårförståeligt idag men det gör ju också att man står in för det fantastiska faktumet att det nu finns massor kvar att upptäcka.", skrev jag efter att jag till slut förstått vilken fantastisk skiva An Unknown Spring är. Arbetar mig nu framifrån och bakåt och tar upp de jag missat. The Wonder Of It All kanske inte riktigt når upp till An Unknown Springs höjder, den känns istället enklare, klarare och precis vad man behöver när man inte riktigt står ut med (pop)världen där ute. Jag stannar inne och gömmer mig hos Louis Philippe ett tag till.

Lyssna lite på Philippe här eller här...

Läslista 5/09

Joseph O'Neill - Netherland
Wislawa Szymborska - Ett kolon
Roland Barthes - Mytologier
Hélène Cixous - Inuti
Ulf Karl Olov Nilsson - Barndomstolen

Det är här fråga om det slags uteslutningsmekanik som till stor del beror på den passion för matematik som vi redan flera gånger stött på och som jag i stort ansett mig kunna definiera som en småborgerlig egenskap. Man räknar ut metoderna på en väg och fyller efter behag vågskålarna, så att man själv kan framstå som en skiljedomare omöjlig att väga och fylld av fullkomlig andlighet och därför lika rättvis som balansvågen.

Roland Barthes, Varken eller-kritik, Mytologier, sid 149



Förhistorien är också den personliga förhistorien:

ljud, rytm, färg, lukt, form, smak,

melodi, rapsodi, prosodi.


Men det allmängiltiga

aktualiseras inte på ett allmängiltigt sätt.

Ulf Karl Olov Nilsson, Barndomen, Barndomstolen, sid 46

Spellista 14/09

Markus Guentner - Oceans Day
Belbury Poly - The Absolute Elsewhere
Marsen Jules - Aurore
V.Sjöberg New Jazz Ensemble - Steppers
Amadou & Mariam - Sabali
Indochine - L'aventurier
Blueboy - Too Good To Be True
The Wild Swans - Bitterness
King Creosote - Two Frocks At A Wedding
John Surman & Howard Moody - I'm Troubled In Mind



och några till...

I Wish We Were An Eagle

Antagligen har det någonting att göra med själva våren; Man faller handlöst, pladask för lite skivor man inte trodde skulle beröra en så. Är man riktigt misstänksam kan man till och med vara lite rädd att man blir lurad. Musiken är väl inte så bra kanske den rationella delen av hjärnan försöker påtala, men sådant betyder föga. Inte den här tiden på året, inte just nu i alla fall. Antagligen en bra strategi att släppa sin skiva i april alltså. Alla någorlunda litterärt bevandrade vet ju att april förstås är den grymmaste av månader - blandar begär och minne som ingen annan! - så inte undra på att man tar till vad som överhuvudtaget finns i ens närhet, febrilt letande i skivbackarna, på webbsidorna... Kanske är man också i större behov av de där popsångerna, melodierna och texterna också - om det prasslande ambienta passar bäst bland höstloven är det absolut de där både melankoliska och hoppfulla, sorgsna och livsbejakande sångerna som vårmånaderna kräver; - och ja, som Man var bland molnen och Sometimes I Wish We Were An Eagle... (Är det en slump att de båda tycks vilja befinna sig högt, högt däruppe, som en örn bland molnen?)

Bill Callahans nya skiva är i alla fall fantastisk; Skimrande produktion, glittrande sånger... Den avslutande, nästan tio minuter långa, Faith/Void som trots (eller på grund av?) det upprepade mantrat om att lägga Gud åt sidan känns som en frälsning; De magiskt vackra stråkarna får allt att bara sakta lyfta högre och högre...

Spellista 13/09

Ambitious Lovers - Cross Your Legs
Brian - Understand
El Perro Del Mar - Heavenly Arms
Junior Boys - Work
Steely Dan - Rikki Don't Lose That Number
10cc - Lazy Ways
Arto Lindsay - Auguri
Kraftwerk - Kristallo
John Surman & Howard Moody - On The Go
Bill Callahan - Jim Cain



Spotifyajaj...

Nattmusik

Försökte skriva om Man var bland molnen efter att jag hört den första gången, knockats första gångerna, men visste inte riktigt hur, kändes lite jobbigt av någon anledning. När musiken nästan går rakt in sådär kommer ju en text om densamma ofta ut lite sådär pinsamt exalterad och ärlig, vilket väl förstås kan vara bra men - hursomhelst - ändå lite jobbigt också, i värsta fall både dåligt och oläsligt. Text som aldrig, inte på något vis, kan stå i relation eller som borde få bedöma den fantastiska musiken ifråga. "All bad rockjournalism springs from genuine feeling" som ju Oscar Wilde sa...

Men av någon anledning kände jag att jag ändå ville skriva nåt om Man var bland molnen! Det känns som om Anna om möjligt kan vara den första svenska popsångerskan som når upp till knävecken på Stina Nordenstam (när kommer förresten hon med en ny skiva?), kanske till och med Monica Zetterlund och att skivan hon släppt har starka ekon av både Stina och Monica... När jag hör Såhär första gången, när den slumpar fram i spelaren, på tunnelbanan på väg in till stan, pianot (vilken pianoartist är det här? Hauschka? näh...) sedan rösten och - hade jag med en Nordenstam på den här samlingen?, kort - innan jag förstås förstår att det är Anna... Vissa spår som till exempel fantastiska Boulevarden för nån tanke till Zetterlund och kanske sånger som En gång i Stockholm även om det är lite svårt att jämföra sådana röster. Ibland kan det kännas som om Anna viskar och väser nästan lite för mycket, något som hon dock väger upp med fantastisk frasering och texter där minsta lilla ord som "faktiskt" och "nog" och "då" tycks vägt på silvervåg... I jämförelse med förra "feeling"-skivan känns sedan musiken och låtarna både mer genomarbetade och mer lekfulla på en och samma gång, vilket väl är en bedrift i sig.

När Aeroplane i den senaste alldeles nya Sonic recenserar svensk musik tycker de bäst om Anna: ungefär, från minnet: "det låter som om hon sjunger med ett leende trots att musiken är så sorgsen". Så är det mycket på skivan också: sorgsna minnen, isande melankoli - men nästan hela tiden också - eller kanske mestadels: hopp i mängder och lycka och när hon i sista låten Nattmusik sjunger att allt är möjligt är det också precis så det låter.

Spellista 12/09

Belbury Poly - A Great Day Out
Arto Lindsay - Simply Are
Empire Of The Sun - Half Mast
High Places - A Field Guide
Steve Reich - Explanations Come To An End Somewhere
Mountains - Melodica
Prefab Sprout - Dublin
Sylvain Chauveau - JLG
Debussy - Jean-Efflam Bavouzet - Valse Romantique
Anna Järvinen - Boulevarden



Några av de andra låtarna på Spotify...

Läslista 4/09

Alan Hollinghurst - The Line of Beauty
Tove Jansson - Trollkarlens hatt
Ulf Eriksson - Om dagars genomskinlighet
Gilles Deleuze - Proust & Signs
Marcel Proust - Den återfunna tiden


Thought is nothing without something that forces and does violence to it. More important than thought is "what leads to thought"; more important than the philosopher is the poet.

Proust & Signs, sid 95


Förändringarna har visserligen skett omärkligt, men mellan det minne som plötsligt dyker upp och vår nuvarande belägenhet är avståndet lika stort som mellan två minnen från olika platser och tidpunkter, och skulle räcka för att göra dem sinsemellan ojämförliga, även om de inte ägt någon specifik egenart. Ja, om minnesintrycket tack vare glömskan inte kunnat skapa någon förbindelselänk mellan sig självt och det innevarande ögonblicket, om det ligger fast på sin plats och sitt datum, om det har bevarat avståndet, bevarat sin isolering längst nere i en dal eller högst uppe på en topp, då låter det oss plötsligt andas en ny luft, just därför att vi fordom har inandats just denna luft, den renare luft som poeterna förgäves sökt införa i Paradiset men vars djupt förnyande kraft är betingad av att man redan har andats den, ty de verkliga paradisen är de paradis man förlorat.

Den återfunna tiden, sid 204

Spellista 11/09

Yehudi Menuhin, Glenn Gould - Bach:Violin Sonata #4 Allegro
Francesco Tristano - Barcelona Trist
Mountains - Map Table
Songs Of Green Pheasant - Pink By White
Belbury Poly - Seed Ships
Fennesz - Glass Ceiling
Sylvain Chauveau - Dernière Étape Avant Le Silence
Helios - Halving The Compass
Olle Ljungström - Vad händer med oss
Scott Walker - Man from Reno

Sondera 2.0!

"få en överblick av hur en person eller händelse har dokumenterats i TV, radio, skrift och originalhandlingar."

"Sök brett och generellt på ett ämne i Sondera"

"Vidga dina vyer"

"Sondera ger dig möjlighet att upptäcka nya typer av material - böcker, tidningar, TV- och radioprogram, arkiv, med mera, som speglar ett ämne, en person eller en företeelse"

"Gå vidare ned på djupet"

"Visst material är digitaliserat och åtkomligt för nedladdning (restriktioner för åtkomst kan finnas)"

"Länka till Sondera"

Nittiotalet i hjärtat

Snart är 00-talet slut, snart börjar kanske, som vissa hävdar, det nya århundradet på riktigt? 2010 låter ju rätt bra också får man väl ändå säga. Men till stor del på tvärs mot detta kan man skönja en ny "trend", eller kanske "tendens" eller vad man vill kalla det: 90-talet är på väg tillbaka och den här gången verkar det vara riktigt ordentligt:

För någon vecka sedan såg jag den ändå rätt fina dokumentären om Olle Ljungström på Svt. Väldigt mycket nittiotal. Olle har gjort många fina låtar, speciellt med Reeperbahn förstås (och är det inte bandet man fortfarande hasplar ur sig om man blir tillfrågad att nämna det bästa svenska popbandet nånsin?), men även vissa delar av hans soloskivor har en speciell lyster som är svår att hitta någon annanstans. Den nya skivan känner jag mig dock lite skeptisk till (har i och för sig inte hört mer än en låt eller två men har svårt att se eller tänka mig hur skramligt grunge-oväsen ska kunna passa in där men det skulle ju vara roligt att bli överraskad). På skivan ska tydligen Ljungström också göra en duett med ingen mindre än Anna Järvinen. Hur mycket jag än gillar Anna så kan man här också få med att hon trots allt också hör till, i alla fall det sena nittiotalet, och att hon därmed kan vara med i sådan här uppräkning (sen sägs det att hennes nya skiva, som recenseras i dagens tidningar är ännu bättre än den förra vilket i sådana fall skulle vara rätt fantastiskt).



Janne Kask är en annan gammal nittiotalsrelik som väckts till liv lite så här under 00-talet sista skälvande år med projektet Lake Heartbeat och klarat sig undan de flesta jobbiga associationer till sin gamla popkarriär. (Eller så är det så att associationer med en gammal nittiotals-pop-karriär inte längre är någon som helst belastning, vilket skulle kunna vara en tes jag här någonstans driver.) Hursomhelst, i gårdagens Kulturnyheterna blev det så mycket nittiotal att det nästan slog över: människor från nittiotalets medievärld (Petra Wangler och Sinding-Larsen) recenserar och pratar om nittiotalets band framför andra (Bob Hund). (Och i Popcircus är Kristian Luuk och Sinding-Larsen programledare...) Kan det till och med möjligen vara så att de som slog igenom och till viss del tog över nittiotalets nöjes-, pop-, medie-värld har hängt kvar hela 00-talet, kanske bara hållt sig lite i bakgrunden för att inte anklagas för att vara nittiotalsmossiga?; Smygit runt och bevakat sina positioner för att nu när ett nytt decennium är på gång - nittiotalet är snart inte det "förra decenniet" - återigen hålla sig framme.

Minns också att jag för någon månad sedan hörde ett program om nittiotalet på radion, ett program av Eric Schüldt. Karin Magnusson, Fredrik Strage och förstås Andres Lokko intervjuades. De pratade om hur det är att bli gammal, om Brett Andersons solokarriär etc. Men Lokko avslutade också med att säga något i stil med att självfallet har det under 00-talet kommit motreaktioner mot nittiotalet - och! med samma logik kommer det snart att komma reaktioner mot 00-talet. Vissa saker från nittiotalet - som synes! - som senaste tio åren ansetts lite mossiga kommer snart vara heta igen...

Vadan detta? Kanske inte så mycket mer än att jag gillar Olle Ljungström, Anna Järvinen, Bob Hund och till viss del också Lake Hearbeat och att jag säkert kommer att spela dem alla här under vårens första stapplande veckor... Men? Kan inte komma ifrån att det inte känns helt bra och att det inte riktigt var så här jag tänkte mig framtiden. För en stund kan jag dock inte låta bli att gå i taket lite till sånt som Tinnitus i hjärtat:

Spellista 10/09

Mountains - Telescope
Junior Boys - Dull To Pause
Songs Of Green Pheasant - Brody Jacket
Stina Nordenstam - Crime
Sonores - Eftermiddag
Kieran Hebden & Steve Reid - Arrival
Belbury Poly - Adventures In A Miniature Landscape
The Advisory Circle - Everyday Electronics
Momus - Goodiepal
Shugo Tokumaru - Hidamari

Spellista 9/09

Shugo Tokumaro - Typewriter
M Ward - Blake's View
Anna Järvinen - Koltrast
El Perro Del Mar - Change Of Heart
The Pale Fountains - Unless
Saint Etienne - Method Of Modern Love
Junior Boys - Bits & Pieces
New Order - Leave Me Alone
The Advisory Circle - The Old Schoolhouse
Hauschka - Weeks Of Rain

Läslista 3/09

Sara Danius - Prousts motor
Sara Shamloo - Gloria
Nova Gullberg Zetterstrand - Cal
Elise Ingvarsson - Ett förslag
Stig Larsson - Natta de mina


Inte ens Arbete Skriver jag Fram. Inte ens Våld. Inte ens
Tomma Händer Här. Smårik, ett slags Falskspel. Och jag
Gråter Aldrig Färdigt.

Om Inte Du fanns skulle jag vara Helt osynlig. Och Om Gud
inte fanns skulle jag skylla allt på Gud. Det finns Ljus. Men
jag har svikit Mig själv så många gånger Så djupt. Jag misstror
starkt mina egna Beslut. Varför skulle de vara Att Lita På? Nåt
slags Omdöme?

Så Släpp Allt Till slut Lilla Apa. Bara inte så Du behöver se. Är
det det, Som Gör Så Ont?

Elise Ingvarsson, Ett förslag, sid 89


Det är så mycket som är överflödigt
när man till exempel säger "jag står här och tittar på golvet",
eller "jag går här mellan bokraderna, stannar upp
och tittar än en gång ner
på bibliotekets karmosinröda, nyss dammsugna, nu glansigt röda golv".

Det är så mycket som är överflödigt - och det
liksom tornar upp sig i munnen: alla dessa
onödiga konsonanter. Man vill rensa bort dem; trots att det är omöjligt
då man nu redan har sagt dem.

Det är uppenbart att detta inte låter sig göras. Längst fram i käften,
alldeles bakom övre tandraden, känner man med tungan att man
har ett J i. och sedan känner man G e. Och
Ä r r - och så ska man bli medveten om
allt onödigt man har sagt. Och ska
dessutom tänka sig detta
liksom ihopsmockat i mun och svalg och långt ner i halsen på en - ja,
ska det rymmas måste man nog ÄNDA NER I MAGEN...

Stig Larsson, Natta de mina, sid 26-27

Thörn on...

Det är bitvis något problematiskt med att boken är det centrala i den litterära strukturen, eftersom inspelningen eller uppläsningen på ett tydligare sätt aktualiserar språkets klangmässiga och repetitiva kvaliteter. Trots slam-, performancepoesi och textljudkompositioner förefaller boken vara tämligen ohotad, troligen just på grund av sin starka ställning. För det är boken och inte uppläsningen eller cd-skivan som leder till ett seriöst mottagande eller stipendier.Denna tanke vaknar till liv när jag läser Luleåpoeten David Vikgrens tredje diktsamling, Inomhuslektionen (Wahlström & Widstrand). När jag sitter hemma och läser boken högt för mig själv så tydliggörs poetens språkliga arbete på ett mycket effektivare sätt än när jag läser tyst.

Så skriver Pär Thörn i sin recension i Sydsvenskan av David Vikgrens diktsamling Inomhuslektion från förra året. Författaren och kritikern vädrar liknande åsikter i sin recension av Jörgen Gassilewskis Kärleksdikter:

Genomgående är diktsamlingen som starkast då jag läser den högt för mig själv. Frågan är om denna bok inte skulle göra sig bättre som en text- ljudkomposition. På så vis skulle pauseringarna och ljudandet och de monologliknande kvaliteterna tydliggöras. Detta problem är inte något unikt för Gassilewski utan är vanligt förekommande i konceptuellt orienterad poesi. Den grafiska framställningen på sidan är förvisso effektiv, men den kompenserar inte den direkthet som finns i den mänskliga rösten.Att inspelningen inte har haft någon status i det svenska litterära livet, sedan den svenska ljudpoe¬sins (relativa) guldålder på sextio- och sjuttiotalet, är på så vis ett grundläggande problem. Om även en cd-skiva eller mp3-fil skulle bemötas med seriös kritik och vara ett möjligt objekt för utgivning på de större förlagen skulle en fruktbar mångfald kunna uppstå i det poetiska fältet.

Med sådana ord i åtanke är det förstås självklart att Pär Thörn nu kommer med en ljudboksversion av sin några år gamla, på eget förlag utgivna och för länge sedan slutsålda En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk. Självfallet inläst av författaren själv. Har man dessutom någon gång haft förmånen att höra Pär framträda och läsa sina texter så framstår släppet som rätt självklart: Pär är allt som oftast en alldeles lysande uppläsare.

Annars är Pärs tankar om ljudbokens status givetvis intressanta också av andra anledningar. Det är helt klart sant att ljudböcker och inläsningar inte är så vanliga när det gäller lyrik, eller för den delen övrig ”smal” litteratur (speciellt inte på något av de stora förlagen). Och de få som ändå ges ut verkar ofta närmast ses som nåt slags komplement till pappersboken och sällan som ett intressant verk i sig. När det gäller populärlitteratur, deckare och annan storsäljande prosa är situationen en helt annan. Där ges numera var och varannan bok ut även som ljudbok. De är mycket populära (speciellt på biblioteken) och kanske till och med en av de allra största succerna inom branschen på senare år.

Men lyrikmarknaden är en liten marknad och möjligen kan en anledning vara att förlagen anser det för dyrt att ge ut diktsamlingar i ljudvarianter. Lönsamt är väl lyrik ändå i stort sett aldrig. En större anledning till det lilla antalet och den låga uppmärksamheten för medietypen är nog ändå – som Pär säger – den låga statusen inspelningen har på detta område. Om inte inspelningen bemöts med seriös kritik och som ett möjligt objekt för utgivning på de större förlagen kommer antagligen inte utgivningen och uppmärksamheten heller att öka. Bara det en stor anledning att jubla åt Diskret förlags och Pärs nya släpp (även om det inte är en "diktsamling", kanske "smalare" litteratur, hursomhelst viktigt och bra).

Jag tror att vi är många som längtar efter en större och bredare utgivning av både ny och gammal lyrik i något slags ljudboksformat. Jag vill gärna höra David Vikgren och Gassilewski läsa in sina senaste samlingar, jag vill ha samlingar med inläsningar av Stig Larsson och Willy Granqvist (om det nu är möjligt). Etc. De CD-utgivningar som Ekelöfsällskapet givit ut med Ekelöfs radio- och heminspelningar är absolut fantastiska. Fler poeter borde likt Pär Thörn göra sina texter tillgänglig på exempelvis Myspace.

Denna vecka startar också den korta men intensiva ”En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk turnén 2009”. Rivstart imorgon på Medborgarplatsens bibliotek!

Spellista 8/09

Saint Etienne - Cosy Cafe
The Caretaker - Poor Enunciation
New Order - 586
Junior Boys - Hazel
Roxy Music - Beauty Queen
Mrs. Reed - El Culofeo
Olle Ljungström - Tivoli
Karlheinz Stockhausen - Gesang Der Jünglinge
Testbild! - The Bathysphere
Bryan Ferry - Which Way To Turn

Hackney, London, Brighton

Har spenderat några fantastiskt trevliga dagar i Hackney, London, den här och förra veckan. En liten kick och inspiration att vandra runt, gå på gallerier, pubar, träffa gamla och nya vänner (Anna, David & co, Nicki, Owen, Bobby, Steve...). Och Stockholm känns lite stelt och kallt igen, men, okej, också fint, fint och snart är väl våren här?


Iain Sinclair har förresten just kommit ut med en bok om Hackney, som nog alledeles säkert är värd att kolla upp. Har tidigare försökt läsa böcker av Sinclair så som Radon Daughters och just nu London City of Disappearances, och mer än en gång snubblat halvvägs, då de på inget sätt är enkla och klara, ändock förstås ofta intressanta och mycket fascinerande.




Självklart var vi också utanför Hackney... Intressant utställning på Hayward Gallery och på Tate Modern såg vi mycket fint (Bonard, Bacon...) och också TH.2058 by Dominique Gonzales-Foerster:

It rains incessantly in London – not a day, not an hour without rain, a deluge that has now lasted for years and changed the way people travel, their clothes, leisure activities, imagination and desires. They dream about infinitely dry deserts.
This continual watering has had a strange effect on urban sculptures. As well as erosion and rust, they have started to grow like giant, thirsty tropical plants, to become even more monumental. In order to hold this organic growth in check, it has been decided to store them in the Turbine Hall, surrounded by hundreds of bunks that shelter – day and night – refugees from the rain.

Det var toppen men egentligen borde vi nog ha gått till Tate Britain och tittat på Bourriauds Altermodern-utställning. För de som inte vet om det berättar den bland annat om hur vi nu lämnar postmodernismen och går mot en - Altermodernism? Momus hjälper till att förklara och diskutera i sin Altermodern Week på Click Opera. Mycket att läsa och fundera över där, exempelvis sådant som detta finner jag intressant:

The economic meltdown is making a Year Zero possible. You always need a major event, a global shakedown, to launch a new cultural era. Modernism really comes out of the brutal sweep of the First World War. Postmodernism is a phenomenon of the post-war Baby Boom, the arrival of the teenager, of affluent consumerism, the dominance and hegemony of the US, and new electronic forms of communication. The meltdown of the global financial system we're currently living through is the thing that will definitively end Postmodernism and make a new cultural era necessary and, in fact, inevitable. George Soros said last week that the world financial system has effectively disintegrated, that the resulting crisis is more severe than the Great Depression, and should instead be compared with the demise of the Soviet Union. The "Soviet Union" in this instance is us. Now, we won't die. The people who were citizens of the Soviet Union twenty years ago are still around. The buildings built by that era still stand -- I see them here in Berlin every time I go out. But they keep their otherness: they were built by a currency that no longer exists, generated by a social system that has vanished. There are already signs that this is happening: the skyline of Dubai is already looking rather like the Berlin TV Tower and the vesotka skyscrapers of Moscow, as Dubai becomes a ghost town. Style mag articles about Dubai as "the coming thing" (like this Monocle feature from 2007) already sound Pravda-esque. It's over, though the buildings still stand.

Av olika anledningar begav vi oss också faktiskt ända ner till Brighton en dag. Trevligt det också förutom att vinden var så hård att ett besök på exempelvis Brighton Pier i stort sett var omöjligt. Lite synd... Iain Sinclair skriver ju Hackneys historia, var och varannan liten del av London har en sång eller en bok, men Brighton (och piren) har förstås Quadrophenia och också Greenes finaste Brighton Rock med inledningen: "Hale knew, before he had been in Brighton three hours, that they meant to murder him." (Så mycket längre stannade vi inte...)