Läst #4

120413 - Lars Gustafsson - Det sällsamma djuret från norr - 4 - prosa
120419 - Karl Ove Knausgård - Min kamp 4 - 3 - prosa
120420 - Erich von Däniken - Olösta gåtor - 2
120429 - Ursula K. Le Guin - Den yttersta stranden - 3 - prosa
120429 - Oji Suzuki - A single match - 4 - serie
120429 - Hergé - Plan 714 till Sydney - 3 - serie

Larsson och Jönson

Två av mina favoritpoeter (och ett av mina favoritband) har varit i farten, i södra Sverige, Skåne och Småland. Har fått följa det hela bäst jag kan härifrån Stockholm, via Youtube och intervjuer:

Stig Larsson & Differnet, del 1

Stig Larsson & Differnet, del 2

Stig Larsson & Differnet, del 3

Intervju med Stig Larsson i Sydsvenskan:

Men i logen efteråt vill Stig Larsson hellre prata om framtida planer. Den stora, slutliga uppgörelsen med svenskt kulturliv. – Jag har en unik inblick i den här världen, dess människor och det ­moraliska moraset. Dessutom är jag inte beroende av någon och har svaren på hur konstarternas kriser ska lösas. Jag har börjat skissa på det och hittat fram till en lättare ton, mer läsvänlig. Nu vill jag att alla ska kunna ta till sig mina böcker.

Johan Jönson på Växjö stadsbibliotek

Intervju med Johan Jönson i Smålandsposten:

Fler människor borde kunna använda sig av poesin i sitt vardagsliv. Så har jag gjort. Jag har haft vanliga arbeten, knegat. Jag har läst på egen hand och det kan vem som helst som är läskunnig och inte är sjuk göra. Det finns ett annat språk, ett alternativ till alla mediala klichéer som bara pågår. Jag har läst mycket, och läser hemskt gärna. Det är det jag gör helst av allt i livet.

Pop vi minns

"Popmusiken och dess historia ska ju helst inte befatta sig med några eviga sanningar. Helst ska ens förhållande, i synnerhet som kritiker, till musiken precis som till all konst, stå i ständig förändring. Att tycka likadant som du gjorde igår – att vara ”konsekvent” – är som de flesta av er vet popmusikens farligaste ärkefiende.", skriver Andres Lokko i en krönika i gårdagens Svenskan.

Ursäkta men jag tycker det känns lite grann som att kasta sten i glashus. Lokko är väl på många sätt en kritiker som verkligen befattat sig med "eviga sanningar". Hur många gånger har han inte skrivit om hur han gillade The Jam och Dexy's redan som tolvåring? The Clash, Northern Soul, Postcard, Motown etc. "Hans" kanon, hur mycket som än läggs till, står ju ändå ganska fast, tjugo år efter tidningen Pops första nummer.

Jag tror att det i grunden finns två sätt att "uppdatera" pophistorien på, att inte "tycka likadant som du gjorde igår". I sin krönika beskriver Lokko den enkla vägen, ett på många sätt konservativt tillvägagångsätt. Han beskriver Hot Chip som en modern motsvarighet till Small Faces: "Hot Chip låter inte ett dyft som Small Faces och det är just det som är poängen – men varje beståndsdel i vad de gör, kommer från, ser ut som, och vad medlemmarna gör vid sidan av Hot Chip i sina sidoprojekt, är just vad man ska kunna kräva av vår tids Small Faces. Soulmusiken som inspirationskälla är ersatt av house, kläderna är nästa säsongs korrekta japanska val". Popmusiken idag låter inte som popmusiken på sextiotalet men popmusiken idag beter sig som musiken på sextiotalet. Man bara uppdaterar soulmusiken lite, uppdaterar sin klädsnobbism lite. Grunden är ändå alltid "modernismen" eller "punken".

Ett svårare, kanske till och med smärtsammare, om än i slutändan, mycket mer givande, sätt att skriva om musikhistorien på är att inse att historien aldrig upprepar sig. Världen ser faktiskt inte ut som den gjorde för trettio eller fyrtio år sedan. Man måste tänka nytt. Göra slut med gamla sanningar. I alla fall det enda sätt där jag verkligen, verkligen lyckas uppbåda en genuin entusiasm för popmusiken. Hur gör man popmusiken större? Hur hittar man nya vägar? Pop kanske inte alltid behöver handla om sex, drugs and rock n'roll, inte om mods- eller punkideal. Inte om den nyaste svarta musiken, de coolaste kläderna. Det kanske inte alltid behöver handla om utlevelse, extas, ungdom. Ibland javisst, självklart. Men det finns andra världar, andra infallsvinklar. 

Säkert en anledning till att jag - hur mycket jag än gillar deras gamla skivor - inte känner någon större lust att lyssna på varken Weller, Dexys eller St Etiennes nya skivor. 

Wild Is The Wind

Såg Wuthering Heights i lördags, Andrea Arnolds version. Åh jösses vilken dramatik. Skakig handkamera, svindlande vackra landskap, ständig blåst och regn. Omöjlig kärlek, förnedring och hämnd. Borde egentligen vara alldeles för mycket med drygt två timmar i ett sådant uppskruvat stämningsläge. Visst den skulle nog varit ännu bättre om den var en halvtimme kortare ungefär. Å andra sidan kändes det som det fanns en poäng med att den var lite för lång, att man precis som Heathcliff, ville att det skulle ta slut. Lite plågsamt. Men på ett bra sätt. Att filmen lyckades var så sinnlig, kroppslig och smutsig utan att det blev en kliché. Att det inte blev sentimentalt.

Igår läste jag Min Kamp 4, tittade på The Big C och Mad Men. Allt kändes lite kokett, lite puttrigt, i jämförelse. Den unge Knausgård går runt och bekymrar sig över olika tjejer, över sina skivrecensioner, över sina skrivardrömmar. Lite svalt...

Om man vill ha en sång i samma stämningsläge som Arnolds version av Wuthering Heights får det nog bli den här (förresten även en av mina tre, fyra favoritlåtar överhuvudtaget):

20 låtar för fredagen den 13, part II

Crete 9:31 Sun Araw Ancient Romans
Coisa N°1 3:04 Baden Powell Brazil Bossa Beat ! Bossa Nova And The Story Of Elenco Records
Pauline 2:50 The Durutti Column Circuses And Bread
Boy In The Room 8:19 Julia Holter Ekstasis
The Dolphins 4:06 Fred Neil Fred Neil
Like A Ship 4:37 T.L. Barrett Good God! Born Again Funk
Glasses High 4:24 Sophia Knapp Into the Waves
African World Wide Version 3:25 Tommy McCook & The AgrovatorsKing Tubby Meets The Agrovators at Dub Station
Lettura Della Lettera 4:09 Giorgio Gaslini La Notte
Alltid Så 2:39 Erik de Vahl A Look Sampler
The Magic Place 3:51 Julianna Barwick The Magic Place
Seaside 10:56 mon0 Monolog
Walking on The Moon 6:14 Sun Ra My Brother the Wind Vol 2
Old Fog 5:50 Alexander Tucker Old Fog
On A Little Street In Singapore 2:39 Martin Denny Oriental Exotica
Moonscape 3:01 Les Baxter Space Escapade
There Is A Mountain 2:44 Quiet World Of Lea & John Tea & Symphony: The English Baroque Sound 1967-74
Little Sir Hugh 5:26 Alasdair Roberts Too Long In This Condition
Farmers Angle 4:36 Belbury Poly The Willows CDR
Swingin' Party 3:58 Kindness World, You Need a Change of Mind

1:36:10 total time

part I

Läst #3

120308 - Tid & plats Los Angeles 1957 - 1968 - 4
120313 - Serene Dominic - Burt Bacharach: Song by Song - 4
120314 - Håkan Jaensson, Karin Cyrén - Paraplyresan - 4 - bilderbok
120317 - John F. Szwed - Space Is the Place - 5
120319 - Hugo Pratt - Corto Maltese i Etiopien - 3 - serie
120403 - Gene Wolfe - Den nya solens bok. Vol. 1 - 3 - prosa

Tracks of 20, Audience of One...

Knots 33:23 Oren Ambarchi Audience of One
David 3:32 The Radio Dept. Clinging to a Scheme
Always A Party 2:18 Moon Wiring Club Clutch It like A Gonk
Palm Trees, Wi-Fi and Dream Sushi 2:39 James Ferraro Far Side Virtual
Cell Cycle 4:01 Ryan Teague Field Drawings
Iron Shoes 6:00 Hauschka Foreign Landscapes
Elizabeth Stride 7:03 Gwynnersect Gwynnersect
200 Years Ago 4:46 Tim Hecker An Imaginary Country
Sparkling Dub 3:25 Tommy McCook & The Agrovators King Tubby Meets The Agrovators at Dub Station
Twin Stars of Thence 9:34 Sun Ra Lanquidity
Never My Love 3:02 Lambchop Mr. M
Den Haague 4:04 The Walker Brothers Nite Flights
Labyrinth 3:11 Zomby Nothing
Dôls 4:09 Eric Zann Ouroborindra
Snaketime Rhythms 1:36 Moondog Pastoral Suite - Surf Session
A Rainbow in Curved Air 18:46 Terry Riley A Rainbow in Curved Air
River Mara at Dawn. Maasai Mara, Kenya 6:27 Chris Watson Stepping Into the Dark
Bump Up (High Step) 6:08 Sun Araw Sun Ark Vinyl
What Are You Doing The Rest Of Your Life 3:36 Scott Walker 'Til The Band Comes In
Saint Tropez 3:16 Hareton Salvanini A virgem de saint tropez

2:10:46 total time

Le Son'y Ra

Idén om musiken

"Idén om musiken är vackrare än själva musiken i slutänden", säger Hans Appelqvist i senaste numret av fina gratistidningen Nya upplagan. Och visst, så kan det ju vara. En självklarhet kanske. Ändå ett faktum som i en slags pop- och rockkontext ofta glöms bort. Säkert också i den klassiska musikvärlden, bland hip-hopare och folkmusiker. I dagens konstvärld är detta, om idén som viktigare än själva utförandet, ändå rätt vedertaget Om än inte någonting icke omtvistat. För självfallet kan det ju vara tvärtom också, eller i kanske lite mer ovanliga fall både och: att "idén" och "själva musiken" är lika vackra, eller lika bra och viktiga. 

Både när det gäller musik och konst kan jag tycka att det mest givande förhållningssättet är att vara öppen för båda delarna. Att våga låta sig överraskas av både idéerna och själva den enskilda konstupplevelsen. Jag tänker att mer konservativa delar av konst- och musikvärlden (en modernistisk eller kanske rentav förmodernistisk falang) egentligen verkligen sätter konsten på en piedestal så att det viktiga till slut inte är betraktaren, människors tankar, drömmar och fantasier utan det upphöjda, enskilda konstverket, oavsett publiken och publikens reaktioner. En kanske radikalt postmodern del av konstvärden kan nog också lätt hamna fel, men från det helt andra hållet, där idén och konceptet till slut blir så viktigt att man glömmer bort själva hantverket och utförandet. Att de tankar om och kring konst, man vill åt, till slut inte uppstår för att det inte längre finns så mycket att hänga upp sig på, ingenting som kickar igång tankebanorna, skapar drömmar, eggar fantasin etc.

"Thought is nothing without something that forces and does violence to it. More important than thought is "what leads to thought"; more important than the philosopher is the poet." Gilles Deleuze, Proust & Signs, sid 95

I slutändan tänker jag att det kanske bara finns en sak som är viktigare än konsten och musiken, en sak att lägga större värde vid och att det är tankarna (och drömmarna, känslorna, fantasierna) som uppstår genom konsten. Må det sen vara innan själva den direkta konstupplevelsen: drömmarna och fantasierna kring själva konstverket. En typisk bild kan vara när man läser om en skiva, tittar på bilder av skivomslaget, kanske läser en recension etc. Ofta är ju det en större upplevelse än själva skivlyssnandet. Vilket ju inte innebär att musiken behöver vara dålig för det. Hur mycket musik är egentligen större än drömmar? De tankar man bär med sig efter konstupplevelsen är ju sen minst lika viktiga förstås. Ofta kanske inte lika mycket fantiserande som på "förstadiet", kanske mer ren lycka, glädje, drömmar och om det är riktigt bra: någonting som får en att vilja gå vidare, ha mer. Den tankeverksamhet som finns med en direkt under själva konstupplevelsen kan ju givetvis variera mycket beroende på vilken typ av konst det handlar om: en extrempunkt åt ena hållet kanske är extasen och tillfällena när man helt går upp i musiken (som det nog vanligen rör sig om i dessa fall): att riktigt förföras av någon av Mahlers symfonier, att dansa tills man glömmer bort tid och rum, gospel, techno, disco etc. På den andra sidan av planhalvan finns väl då kanske den konst som handlar om att tänka, om att ta del av tankar och teorier och om konst som på något sätt använder sig av dessa. Men frågan är väl om de här två delarna verkligen står så långt ifrån varandra som man ibland kan få för sig. Kan det inte vara så att de nästan möts på andra sidan istället? Att läsa riktigt bra litteratur eller filosofi, att verkligen ta del av någon annans tankar, att drabbas av en idé och en insikt, mötas av konst eller annat som vänder upp och ned på invanda föreställningar - är inte det också en upplevelse som kan gränsa till det euforiska?

De gamla grekerna betraktade ju inte heller Apollon och Dionysos som varandras motsatser.

med.bort.in.

Denna vinter har sett utgivningen av ett antal böcker som nästan tycks tävla i tjockhet. Vilken har flest sidor? Och jo, Knausgårds (del 6) sista mastodont på 1119 sidor får faktiskt se sig slagen av Jönsons med.bort.in. på 1244 sidor. Även om varje Knausgårdsida, som tätskriven roman, förstås innehåller fler tecken. Den nya Sebald-samlingen då? Bara 1084 sidor. Sista numret av OEI? Jo, även om det förstås är en tidskrift så har vi nog en vinnare där i och med deras sidantal på 1280. Både Knausgård och OEI har också, på olika sätt, redogjort för hur de gjorde boken/tidskriften så tjock som det överhuvudtaget var möjligt.

Å andra sidan är med.bort.in. tredje tegelstenen på raken för Jönson. Sen hösten 2008. Något slags pris är bara det värt. Ännu mer med tanke på vilken hög kvalité de håller alla tre. Trots sidantalen alltid en oerhörd stringens. Både Efter arbetsschema, Livdikt och med.bort.in. har alla sina särdrag, sin egen uppbyggnad och ton. Ändå har de så mycket likheter att det är svårt att inte se dem som en trilogi. I mitt tycke: det starkaste som överhuvudtaget gjorts i poesiväg i Sverige sen, i alla fall, sekelskiftet.

Ett enkelt och kort omdöme om just med.bort.in. skulle kunna lyda: bättre enskildheter, men sämre helhet än tidigare delar, men i stort lika bra som vanligt. Det tycks som om det är i den korta, (till synes) enkla, egentligen mer traditionella diktningen som Jönson bara blir bättre och bättre; Korta, nästan banala, vardagsskildringar, naturdiktning, drömmar. Skulle inte förvåna mig om nästa samling är en kort, glasklar liten bok. 76 sidor kanske? Skulle kunna bli hur bra som helst. Eller: med.bort.in. skulle ha kunnat bli denna fina, korta, fantastiska lilla bok om man saxat ut de femtio, hundra bästa sidorna ur boken. Troligen inte bättre än den nu drygt tolvhundra sidor tjocka men säkert lika bra.

Å andra sidan - en stor del av själva grejen med Jönsons böcker är ju kontrasterna, nivåskillnaderna, spelet mellan argsinta utbrott, våldsfantasier, postteoretisk förvirring och vackra skildringar av ensamma vinterdagar i Vinterviken. De olika delarna växer helt enkelt när de möter varandra. När man som läsare sedan funderar över att klippa ut vissa delar och bygga en ny bok glömmer man ju lätt bort, då efter läsningen, hur viktig intilliggande text egentligen är.

Ändå (som man kan läsa på sid 897):

Detta
utgör också
en outplånlig form
av glädje:

att det aldrig
tar slut på böcker
jag vill läsa
som jag med omättligt begär
ser fram emot att få läsa

och läsa om

Johan Jönsons böcker är några av dem.

Knappast!

Veckans pop: Sophia Knapp. Vacker och återhållsam intensitet. Två fina låtar från en alldeles sprillans ny skiva (jag ännu inte hört). Funkar perfekt i youtube/singel-format men kan tänka mig att det kanske inte håller för en hel fullängdare. Hoppas, såklart, att jag har fel.

Sophia Knapp - Nothing To Lose


Sophia Knapp - In Paper

Kommer att tänka på sånt som (ljuvliga, gamla favoriten) Virginia Astley, men även till exempel förra årets upptäckt Mandy More. Någon jämför med sena Abba, andra till och med, med Olivia Newton-John. Har inte koll på sånt men det kan säkert stämma. En del av tjusningen ligger nog också i att det påminner om mycket man hört förut, men att man inte riktigt vet var. Något som spelades mellan hockeyresultaten i sportradion vintern 82, kanske? (Vet att jag har skrivit om sånt här förut.)

Virginia Astley - I'm Sorry


Virginia Astley & David Sylvian - Some Small Hope


Mandy More - Alone In My Yellow

Veckans pop nummer två: Julia Holter. Tror nya skivan kan vara riktigt fin. Nu väntar jag bara på att både Julias och Sophias skivor snart ska dimpa ned i postlådan också. Kommer stå och vänta på brevbäraren varje dag nästa vecka.

Julia Holter - In The Same Room


Julia Holter - Marienbad

Läst #2

120208 - Sun Ra - Interviews & Essays - ed. John Sinclair - 3
120208 - Ann Jäderlund - Kalender röd, levande av is - 4 - poesi
120213 - Sören Bondeson - En m3 jord - 4 - poesi
120214 - Mattias Alkberg - Era svin - 3 - poesi
120216 - Hergé - Det svarta guldet - 2 - serie
120217 - Neal Adams - Batman, klassiska serier av Neal Adams - 2 - serie
120218 - Eva Lindström, Emma Virke - Mops - 3 - bilderbok
120219 - Linus Gårdfeldt - Gråbergsång - 3 - poesi
120219 - Michael Palmer - Sol - 3 - poesi
120220 - Magnus William-Olsson - Läsningen föregår skriften - 4
120220 - Horace Engdahl - Cigaretten efteråt - 4
120222 - Daredevil Visionaries - Frank Miller, Vol. 1 - 3 - serie
120228 - Pär Rådström - Sommargästerna - 4 - prosa
120301 - Rintaro Uchida - Spöktåget - 4 - bilderbok
120301 - Anthony Reynolds - The Impossible Dream - 3

"The thunderclown must have somewhere to go..."

Igår spelade Momus på Debaser Slussens bakficka. Nick Currie, en mikrofon och hans iPhone. En lekfull spelning, nästan med en klackspark, ändå passionerat och en artist som verkligen verkar gilla att sjunga sina, både nya och gamla sånger, för en liten och hängiven publik. Köpte fina skivor jag fick signerade, Momus sa att han gillar Sverige, trivs i Japan och ibland saknar Berlin. Sa också att han härnäst har nån typ av film på gång (hörde jag rätt sa han nåt om "Belgium" och "lesbian").

Momus blogg numera post-Click Opera

Momus fina, svenska skivbolag just nu: Tona Serenad

Engdahl, Rådström, Ashbery

Cigaretten efteråt

Sommargästerna

Planisphere

20 Electronic Jazz Bass Piano Pop Greats

Make It Easy on Yourself 2:46 Jerry Butler The Best of Jerry Butler Soul And R&B
Sendou 4:49 Burnt Friedman Bokoboko
That Foggy Feeling 3:17 Moon Wiring Club Clutch It like A Gonk
Damby Delight 3:46 The High Llamas Damby Delight
Sketch 9 5:32 Tim Hecker Dropped Pianos
Speed Through Space 2:20 F.C. Judd Electronics Without Tears
Computermatic 1:14 Delia Derbyshire Electrosonic
Nuclear War 7:44 Sun Ra Freedom Rhythm & Sound - Revolutionary Jazz & The Civil Rights Movement 1963-82
A Hint 4:48 Most Valuable Players A Hint
In A Landscape 8:22 Anthony De Mare John Cage and Meredith Monk: Piano and Voices
Loner 7:28 Burial Kindred EP
He Got the Girl 1:26 Marine Girls Lazy Ways/Beach Party
Winter Trees 8:35 Terry Jennings Lost Daylight
Neon Boulevard 1:50 Sand Circles Midnight Crimes
All Is Loneliness 1:38 Moondog, Steve Reich, Philip Glass, Jon Gibson Moondog, The Viking Of 6th Avenue: The Authorized Biography
A Love Supreme 10:48 Alice Coltrane New Thing!
Shut Out 2:47 The Walker Brothers Nite Flights
For You pt. 1 4:08 Shlohmo Shlo-Fi EP
Underrated silence 6:52 Ulrich Schnauss & Mark Peters Underrated Silence
Daisy Chain 3:46 Woebot Woebot

1:33:49 total time

Bloggtoppen

Google Reader svämmar över, men hur mycket läser man egentligen? Mycket man bara klickar bort. Men vilka bloggar gillar jag?, vilka läser jag verkligen? Någonting, som nog måste påpekas, tyvärr inte alltid överensstämmer... Ofta är det ju så mycket mer lockande att läsa dåliga grejer, jobbiga texter, att söka sig till fiendeland bara för att få uppröras lite. Bryr mig inte om att nämna vad det kan vara för ställen. Listar här istället tio bloggar jag både läser och gillar. Utan inbördes ordning, bra bloggar just nu, med texter (och annat) jag faktiskt, ofta, är glad över att jag tog mig tid till. Sådant jag kanske till och med minns, som i bästa fall får mig att både inspireras och fundera:

Croydon Municipal. Bob Stanleys blogg. Läs exempelvis den här fina texten om Felt.

Mrs Tsk. Momus hem på nätet efter Click Opera. Fortfarande vassare än de flesta. Här exempelvis.

The Bomb Party. Robert Barry (also known as Monster Bobby). Här intressant om Cage och Stravinsky och "the Long Now".

The Belbury Parish Magazine. Till exempel den här texten om Trunks senaste återutgivning.

A Bit Part In Your Life. Mycket vardagsbetraktelser men här fint om underbara The Blue Nile (och lika fina The Montgolfier Brothers).

Beneath A Steel Sky. Billy Rimgard. Varför inte om Jeff Noon och "Mikrofiktionens korta nedslag i okända världar"?

Bernur. Den lätt maniske bokbloggaren. Här om Borges Alefen.

Maskinskrift. Även han ibland om Borges...

Ny Musik För Hållbar Utveckling. Helt enkelt om just ny musik för hållbar utveckling, här om t.ex. "Uppsala-techno"

Copyriot. Håller stilen. Kanske allra bäst om böcker, bibliotek, bokmarknad. Här exempelvis.

En reflektion av denna genomgång är att det inte precis är gott om dem, bra bloggar som uppdateras någorlunda kontinuerligt. Om musik, konst, litteratur, politik, teknik etc. I alla fall inte i Sverige. Men kanske letar jag bara på fel ställe. Tipsa gärna!

Ravedeath

Tim Heckers spelning på Södra Teatern förra veckan var väldigt bra. Det var också en konsert där volymnivån hela tiden låg på gränsen till det önskvärda. Nu blir det snart för högt, nu blir det snart för högt, tänkte man flera gånger, utan att det någonsin faktiskt inträffade. Ett alldeles perfekt tillstånd under en Hecker-konsert. Man vill ju på sätt och vis bli överkörd, men man vill ju också ta sig oskadd därifrån. Tillsammans med den nedsläckta belysningen, i stort sett bara ljus från datorer och maskiner, bara en skugga av artistens ansikte, en på många sätt rätt kompromisslös genomkörning. Det är ett sätt att uppleva Heckers musik.

Ett annat sätt är ju förstås hemma på skiva. På lite lägre volym. På grund av en sovande tiomånaderstjej, för mig, ofta väldigt låg volym. En fyrtiofem minuters vilopaus i soffan, Ravedeath 1972 i stereon, själv småslumrandes. Som för Brian Eno i sjuksängen får ju då musiken samsas med allting runt omkring. Det där som först, förstås, kan vara väldigt irriterande men som om man verkligen lyssnar, eller lyssnar annorlunda, faktiskt kan göra allt så mycket intressantare. För mig denna eftermiddag: vinden, snöskottningen ute på gården, mitt eget öras frasandes mot kudden, någon smäll i trappuppgången, fåglar som kvittrar utanför fönstret. Kanske är inte Heckers musik egentligen fulländad i sig? Kan det inte vara så att ambient musik egentligen är gjord för att spela mot och med sin omgivning? Kan vara lätt att glömma bort det ibland.

Sen är ju just Heckers musik så fantastisk eftersom den kan vara både och: låg volym och ambient eller med hög volym ett förkrossande, underbart oljud.

3 konserter 120125-120209

Målgrupp och Charles Hayward på Landet 25 januari. Egentligen är nog Målgrupps odefinierbara "noisekrautselectronica" (usch, vad tråkigt det lät) mer min grej. Åtmimstone andra låten, med trumpet, var riktigt fin. I Haywards fall var det nog främst energin (en ensam trummis plus elektronik har nog, hur man än gör, alltid sina begränsingar), och, till viss del, de hypnotiskt, effektivt, mässande textraderna som gillades. Och själva känslan av att den här gubben spelar för livet. "We got this precious little time together - let's get high!"

Musette på Strand 1 februari. Musettes spelning på Strand var ok, men inte lika bra som när jag såg dem för många år sen nu på Botkyrka konsthall. Den stumfilmsromantiska känslan jag längtat efter försvann lite i ett band som ville "rocka", som var himlastormande glada över sin nya skiva, över att så mycket folk hade kommit. Köpte ändå skivan som var mycket bättre: Lo-fi sci-fi, Bo Hansson-knaster, romantik och spänning i perfekt avvägd blandning.

Sand Circles och Tim Hecker på Södra Teatern 9 februari. Sand Circles inledde (som synes) i mörker. Fortsatte så under sin halvtimme, ett mörker som bara tilltog när Hecker tog över, släckte bakgrundsfilmen och aldrig visade sitt ansikte. En rejäl urblåsning mitt emellan ambient electronica och noise där Hecker är en mästare. Idag, dagen efteråt, känner jag mig nästan som en ny människa.

3 sånger 120201

1. Most Valuable Players - A Hint




2. R Kelly - Share My Love

3. Tenniscoats - Papaya

Läst

0101 - Hergé - Den svarta ön - 3 - serie
0101 - T.S. Eliot - Det öde landet - 5 - poesi
0102 - Hergé - Kung ottokars spira - 3 - serie
0102 - Ida Linde - Maskinflickans testamente - 3 - poesi
0102 - Ida linde - Om jag glömmer dig blir jag en annan - 2 - prosa
0103 - Hergé - Tintin i tibet - 3 - serie
0105 - Nina Bouraoui - Våra kyssar är avsked - 2 - prosa
0108 - Ernesto Sabato - Tunneln - 4 - prosa
0108 - Hergé - Blå lotus - 3 - serie
0108 - Aase Berg - Liknöjd fana - 2 - poesi
0113 - Witold Gombrowicz - Trans-atlantic - 3 - prosa
0117 - Hergé - De sju kristallkulorna - 3 - serie
0120 - Frank Miller/Klaus Janson - Daredevil, Gangwar - 4 - serie
0122 - Lars Gustafsson - Förberedelser till flykt - 4 - prosa
0130 - Joar Tiberg/Yokoland - Hej rädd - 3 - bilderbok
0201 - Johan Jönson - med.bort.in - 4 - poesi