2006-01-09

Så ung

Åttiotalet blir man inte av med i första taget! Händelser, stämningar, smaker och känslor - som blev till minnen och som formade en – när man var ung och mottaglig. Oskyddad kanske? Hur som helst: en oskuldsfull tid.

Och popmusiken var bättre på den tiden! Hur många gånger har man inte hävdat (hur många gånger har det inte hävdats) att delar av åttiotalet på många sätt var en popmusikens gyllene period. En teori som har flutit omkring lite varstans rätt länge är att popmusiken var så bra och betydande på åttiotalet för att skillnaden mellan mainstream och underground var så mycket större då. Indievärlden fick verka i fred, de fanns någonting tydligare att kämpa emot etc. I och för sig en teori som nog ägde en större giltighet under det sena nittiotalet, men ändå… Och förutom fantastiska indiepoplabels, sprudlande house och avig hip-hop fanns det såklart andra åttiotal. Det var ju inte så att jag formades av les disques du crépuscule innan jag hamnade i målbrottet. Det jag hörde då – mörka kvällar, en bilfärd, säg sportradion 1983 - var förstås någonting annat. Kanske inte det typiska skvalet, kanske bortglömda pärlor, kanske pinsamheter? Men ändå saker som ligger kvar någonstans därinne. Låtar som man bara hört någon enstaka gång sedan dess, som jag inte kan namnet på. Musik som jag inte direkt vill gräva ner mig i, leta upp och ta reda på – och att det kanske finns en anledning till att man inte vill leta upp och gräva ner sig; musik där de senare decenniernas år inte fått skava på vinylen. Det är ju så enkelt: ibland vill man ju bara tillbaka (till framtiden).

Egentligen är det nog Nicolas Makelberges So Young jag tänker på… Men det fina med So Young är att den är både och: både nostalgikern och finsmakaren i mig gillar den. Den ger mig nåt av ett åttiotal i nyanser och ljud (som mer och mer börjar framstå som geniala i motsats till klyschan om att musiken på åttiotalet var överproducerad) som fortfarande - eller ännu en gång - känns unga och nya. Att Makelberge sedan gör en lätt maskerad cover på en Prefab Sprout-låt (Johnny Johnny) på kommande Friendly Noise-samlingen sammanfattar nog ovanstående dravel rätt bra…

Fortsatt grävande i närliggande område: fantastiska Friday Bridge låten It girl i Makelbergeremix... Eller varför inte en Mr. Suitcasemix av South America? L’amour à trois!

3 kommentarer:

Ace sa...

L'amour pour toi!

Elias sa...

Och hur bra är inte It Girl! Lätt en av förra årets bästa låtar, skulle såklart varit med på den där listan över årets låtar.. Tack Ace & co

Ace sa...

Ja, It Girl är fantastisk. Finaste sofistopopen! Snart släpper Friendly Noise sin samling med bland annat Makelberge. Det blir nog briljant.