Bob Marley är nog egentligen mycket bättre än man ofta får för sig. Precis som så många andra stora artister är ens bild lite förstörd och nersolkad av radio- och tvspelningar, hyllningsartiklar och tonårsminnen. Spänningen är inte den största. Lee Perry som den vanlige "svennen" inte känner till känns då självfallet mer lockande. Artister med ikonstatus får det också alltid att smaka lite beskt i munnen. (Man kan fundera på hur det skulle se ut i en värld utan media? Men en sådan värld är väl knappt ens möjlig i idévärlden. Skulle den vara, skulle jag hur som helst inte känna till en artist från Jamaica.)

För nån månad sedan blev jag lätt knockad av låten Small Axe, som Paul Weller hade valt ut till sin Under the influence-skiva. När jag igår hittade en gammal samlings-LP på Myrorna innehållandes just Small Axe blev det lite Marley & The Wailers-spisning hemma. Jag får för mig att det till viss del beror på det gamla vinylljudet men The Wailers Reggae Greats, från 1985 på Island Records, låter fantastisk! Small Axe, Pass It On, Midninght Ravers, Stop That Train, Rastaman Chant, Concrete Jungle, No More Trouble, Get Up Stand Up, Rock It baby, Burnin' And Lootin'...