För ett tag sedan lånade jag hem tre relativt nya diktsamlingar av tre, vad jag förstått, relativt unga författare: David Vikgrens Ordning, Anna Hallbergs På era platser och Ida Börjels Sond. Antagligen har jag inte gett dem tillräckligt av min tid - men de känns lite svåra att komma in i! När jag bläddrar, letar och läser är det väldigt lite som fastnar, inte mycket som jag känner - yes!, detta vill jag läsa igen (någonting som för mig ofta känns som ett test på om det är bra: en bra dikt vill man läsa om igen, redan innan man läst klart den första gången!). Men om det - egentligen - är jag eller poeterna som är trötta kan jag inte med säkerhet svara på.

Har däremot köpt och lånat hem lite Kristian Lundberg på sista tiden - och hans dikter vill man ofta läsa igen (och ja, redan vid första läsningen)! Per Hagmans Att komma hem ska vara en schlager inleddes med ett Lundbergscitat ("Allt och denna lycka av ingenting, nu kommer det")- kanske den inspiration jag behövde? Försökte för nåt år sedan med några av Lundbergs tidigare diktsamlingar (Om natten blir handen ett skepp av ljus och Ett torn högre än jag själv), men fastnade aldrig riktigt. Den här gången gick det bättre. Diktsamlingarna Allt och denna lycka av ingenting och Pitbullterrier (båda på förlaget Symposion) är både, på sina lite olika sätt, mycket läsvärda. För att förenkla över all resonlighet skulle jag säga att Pitbullterrier är mer hård, stickig och upprorisk, medan Allt och denna lycka... känns mer sorgsen och vacker.

Men. Pitbullterrier, Lundbergs senaste diktsamling, gavs vad jag förstår ut i stort sett samtidigt som romanen Eldätaren. Romanen Eldätaren skulle man kanske kunna kalla en mer svårfångad, nästan exprimentell deckare. Lundberg struntar i mycket av den traditionella deckarens konventioner och bryter upp röster och kronologi. Intrig och utredningsarbete får stå tillbaka för samhällskritik, filosofi och tankar om staden Malmö. Han är en "deckarförfattare" som faktiskt har någonting att säga! Böckerna är utgivna med snarlik omslagsdesign och som jag fattat det, i mycket som komplement till varandra. Läser i alla fall bägge två samtidigt just nu och de pratar med varandra (och med mig!) på ett mycket fint och givande sätt. Vissa nyckelord och meningar återkommer i bägge texterna. Och som bäst utvidgar de, förstärker de och kompletterar de varandra; möjligheterna för nya perspektiv ökar...