Igår såg vi "Eternal sunshine of a spotless mind" av Kaufman/Gondry med Kate Winslet, Kirsten Dunst och framförallt Jim Carrey, och det var ju en flippad film. Flippad och rätt underbar.

"Eternal Sunshine..." är en typisk film som man känner att man vill se om redan innan man har sett klart den. Och det tror jag är både ett gott och ett dåligt betyg. Jag greppar inte helheten, men samtidigt så greppar filmen mig och gör mig fascinerad. Å andra sidan är nog detta en film som man helt och fullt inte riktigt kan greppa. Jag tycker att storybygget påminner rätt mycket om "Mulholland Drive" - lika oväntade vändningar och nästan lika svårbegriplig. Sedan kan man addera lite "Tillbaka till framtiden", lite "Matrix" och en hel del av Kaufmans tidigare filmer: "I huvudet på John Malkovich" och "Adaptation" för att få en idé om hur det ser ut. Sedan är känslan och historien egentligen en bra romantisk komedi.

Det är en, eh, skön film. Man blir glad av den - den kickstartar igång känslorna, fantasin och kärleken. Mycket bra det.