Såg Garden State igår på Victoria, Götgatan, Stockholm, Sverige. När jag och min flickvän studerade de övriga uttryckte jag att "det här är nog en riktig "indie"-film för tjugonågonting människor i Stockholms innerstad".

Och mycket riktigt var det en ytterst korrekt mysalternativ film - med väl vald indiemusik (The Shins t.ex) och Nick Drake i soundtracket. Jag känner bara att jag värjer mig mot sådant här. Garden State känns som om det vet precis vad den är för film och precis vilken typ av publik den kommer att attrahera - sedan stryker filmskaparna publiken väldigt medhårs. Det som ska vara "oväntat" och kanske alternativt är väldigt väntat och filmpublikens minsta gemensamma nämnare...

Men det var ju småkul ibland. Han - killen i huvudrollen - var väl småbra. Synd att hon tjejen (Nathalie Portman?) var så fånig...