Det finns även folk i Sverige som vill få oss att vakna upp ur rock-koman. Roger Gunnarsson är elak mot Silverbullit i den gamla Uppsalastudenttidningen Ergo (http://www.ergo.nu/): "Silverbullit bygger sin musik på attityd, homofobi, på att inte vilja jobba, på att göra en grej av att vara utanför, på att vara mansgrisar och komma undan med det, men mest av allt på luftslott till låtar som aldrig kommer att göra dem till det obskyra alternativet till Broder Daniel som de så gärna vill vara."

Osakligt och smådumt kanske någon tycker. Jag tycker att uppskriven Göteborgsrock behöver smällas på. Inte minst Silverbullit som alla tycks tycka är jääättespännande, nervigt och bra. Sara Martinsson på The Cricket (http://www.thecricket.nu/recensioner.asp?id=680) har till exempel ingen hejd på sin beröm och sina rockismer: "...Det här bär inte ett spår av artificiell ångest. Det här är koncentrerat våld..."