Sylvain Chauveaus skivor Le Livre Noir Du Capitalisme och framförallt Un Autre Decembre (Fat Cat) är två av de skivor som spelats hemma hos mig allra mest den senaste tiden. Vacker melankoli, perfekt att rama in hösten med.

Sylvain gör ett slags traditionell pianomusik i nedåtstigande led från Satie, men med en uppdatering och en twist och med ljud och inslag från detta århundrade. Precis lagomt oväntat för att det ska passa i bakgrunden. Hela tiden intressant för mer koncentrerad lyssning. Oväntade ljud, upphackade, upprepade loopar och knaster som faller in som vågor på den pianokomponerade stranden.

Jag letar efter mer i samma stil. Hitills har jag funnit Swod som på skivan Gehen gör något, kanske inte lika minimalistiskt, men pianot är i förgrunden och stämningarna är av lika förförisk sort som Sylvains.