Filmen Detaljer av Kristian Petri efter originaltexter av Lars Norén var en, hm, bra film. Skulle kanske ge den tre stjärnor av fem om jag skulle sätta ett betyg. Det första man tänker på är att det är en mycket bra dialog, i alla fall till en början, innan allvaret och svartsynen ofta, kanske om man inte är tillräckligt seriös, ligger farligt nära det parodiska.

Sedan är ju skådespeleriet bra. Både Michael Nyqvist och kanske framförallt Jonas Karlsson är mycket, mycket bra.

Men jag tycker faktiskt inte att filmen som helhet håller hela vägen. Eller det är nog inte riktigt min typ av film. Man skulle ibland kunna ta den för humor (trots, eller kanske just på grund av, att det inte finns en enda antydan till humor under hela filmen). Finns det människor som verkligen lever och pratar som människorna gör i den här filmen? Som aldrig svamlar, rapar, fiser, barnslar sig och så vidare. Det är helt enkelt lite stelt. En önskan dyker upp inom en under filmens gång, trots de fina sekelskiftesfåningarna, det otroligt vackra fotot från Florens etc.: hoppas att mitt liv aldrig kommer att bli som i Detaljer!