Spellista 21/09

July Skies - The Map That Came To Life
Arthur Russell - Janine
Camera Obscura - French Navy
Stereolab - Fractal Dream Of A Thing
The Sea And Cake - Too Strong
Arto Lindsay - Simply Are
Shugo Tokumaru - Typewriter
Can - Shikako Maru Ten
High Llamas & Stereolab - Glangorous
Junior Boys - Work
Lindstrom & Prins Thomas - Cisco
Friendly Fires - Skeleton Boy (Air France remix)
Air France - GBG Belongs To Us
The Field - Everybody's Got To Learn Sometime
Prefab Sprout - Bonny (Leo Zero re-edit)
Seaworthy - Identifying The Body
Jah Wobble - Plainsong Dub
Momus - Zanzibar
The Charmels - I'll Never Grow Old
Max Richter - H. Thinks A Journey

The whole world is our private playground
to do what we wanna do,
as long as, baby,
as long as I've got you

(Några av låtarna på Spotify.)

Spellista 16/09

High Llamas - Dorothy Ashby
Stuart Moxham & Louis Philippe - Your Heart Will Heal
Songs Of Green Pheasant - Remembering And Forgetting
Stereolab - Fractal Dream Of A Thing
Junior Boys - Work
Burial & Four Tet - Wolf Club
The Black Dog - Shadehead
Alva Noto - Aurora
Bell Orchestre - Dark Lights
John Cale & Terry Riley - The Protege



...och några till

Spellista 8/09

Saint Etienne - Cosy Cafe
The Caretaker - Poor Enunciation
New Order - 586
Junior Boys - Hazel
Roxy Music - Beauty Queen
Mrs. Reed - El Culofeo
Olle Ljungström - Tivoli
Karlheinz Stockhausen - Gesang Der Jünglinge
Testbild! - The Bathysphere
Bryan Ferry - Which Way To Turn

An Unknown Spring

Många bloggare och journalister som skriver om musik har ett väldigt enahanda fokus på ny musik. En del verkar väldigt intresserade av att till exempel vara först att omnämna nåt sånt som Junior Boys, Morrisseys eller Pete Dohertys senaste skivor. Självklart innan de släppts officiellt. Att vara först med det senaste verkar helt enkelt fortfarande ofta vara viktigt i musikjournalistikens och musikbloggandets sena 00-tal. På ett lite bakvänt sätt kan det till och med hävdas att det nu är ännu viktigare än vad det var för, säg, en tio, femton år sedan. Att en del skivor till och med nästan tycks sluta vara riktigt intressanta när de finns att köpa i skivaffären; På många sätt en slags nyhetshetsens kulturkonsumtion. Å andra sidan hör man ofta också det motsatta: att mycket musik har ett längre och annorlunda liv idag, än innan bredbandsuppkopplingen. Att all musik liksom lever parallellt, på sidan av varandra, om allt är tillgängligt hela tiden, var som helst av vem som helst.

Någonstans kan jag ändå uppleva att den musikjournalistik och det musikbloggande som fortfarande är fast förankrat i en ständig nyhetsrapportering också på många sätt har fastnat i 1900-talet. Att det är lite synd, och ganska trist och enahanda, att så många bloggare skriver om exakt samma skivor under precis samma vecka, när de istället skulle kunna skriva om det som de egentligen helst lyssnar på. Att exempelvis Sonic mest bara recenserar nya skivor (och bara gamla skivor som just kommit i nyutgåva) istället för att till exempel lyfta fram det bortglömda, men intressanta, som kom för två år sedan.

Min tanke är någonstans att det skulle vara så mycket roligare att läsa om musiken om bloggare och journalister helt enkelt skrev mer om det som de just nu lyssnar och tänker på, funderar kring och brinner för istället för att så ofta bara fokusera på den senaste veckans mp3-släpp.

Den här veckan har i alla fall jag till slut upptäckt och förstått vilken fantastisk skiva Louis Philippes senaste är, den cirka två år gamla An Unknown Spring. Med viss hjälp av till exempel Mari Persen, Bertrand Burgalat,Mel och Alasdair från The Clientele tas Louis Philippes sånger till höjder jag aldrig riktigt hört förut. Jag har lyssnat på och gillat skivan i stort sett sedan den kom, lyssnat på en låt här och några där men ändå först nu verkligen, verkligen tagit den till mig. Ibland måste det få ta lite tid bara. Det fanns ju ändå någonting där som gjorde att man fortsatte att lyssna. I sådana fall måste självfallet intuitionen och instinkten få leda en. Stänger man av för tidigt kanske musiken aldrig får möjlighet att nå ända in vilket gör att man plötsligt kanske sitter där helt utan musik att kunna ta till sitt hjärta. För att musiken ska kunna ges den möjligheten kanske det också är nödvändigt att välja bort en massa av de där nya, som du ju ändå någonstans redan känner av (om du bara lyssnar tillräckligt noggrant, inte på musiken utan på ditt inre) inte kommer att förändra ditt liv.

Från den inledande och fullständigt hisnande vackra popsymfonin The Hill and The Valley till den avslutande, fina pianoballaden Wild-Eyed And Dishevelled, över rakare och mer popiga låtar som Fallen Snow och långsammare mer bacharachiga melodier som House of Sleep känns det som perfektion mest hela tiden. Någonstans en total Philippsk integritet tillsammans med en fullständig musikalisk seriositet, en skönhet som aldrig blir inställsam, en tradition som inte stänger in utan som istället öppnar upp för det okända.

Jag har lyssnat på Louis Philippes musik i många år utan att riktigt gå på djupet, istället någon skiva och någon låt här och där. Lite konstigt och kanske svårförståeligt idag men det gör ju också att man står in för det fantastiska faktumet att det nu finns massor kvar att upptäcka.

Härifrån går vi sublimt!

En blandskiva!

Några av de låtar, som figurerar på mitt spelschema just nu, uppblandet med några lite äldre favoriter (Men vart tog Air France vägen? Skulle ju varit med! Karibien hade jag tänkt lägga in mellan Kuryakin och Herbert...) - alla noggrant utvalda, väl avvägda och omsorgsfullt placerade i sin ordning och reda:

01 - JULY SKIES - Coastal Stations (radio WZBC session)
02 - DIFFERNET - Curriculum Circular
03 - HANS APPELQVIST - Tänk Att Himlens Alla Stjärnor
04 - VAPNET & JENS LEKMAN - Håll Ihop
05 - MOMUS - Nervous Heartbeat
06 - KURYAKIN - Onie
07 - HERBERT - Harmonise
08 - WECHSEL GARLAND - Swim (kosis swim edit)
09 - THE SLEEPY JACKSON - Higher Than Hell
10 - JUNIOR BOYS - FM (marsen jules remix)
11 - JULIEN NETO - IV (Keats)
12 - THE FIELD - From Here We Go Sublime
13 - CLUSTER - Marzipan
14 - JULY SKIES - The Map That Came To Life
15 - DIFFERNET - It Never Entered My Mind (live)
16 - HANS APPELQVIST - Vi Lämnar Staden Och Går Mot Stranden
17 - DETEKTIVBYRÅN - Vänerhavet
18 - ELECTRELANE - The Lighthouse
19 - GOLDMUND - Door Of Our Home
20 - HAUSCHKA - Old Man Playing Boules

Spellista 10/09

Mountains - Telescope
Junior Boys - Dull To Pause
Songs Of Green Pheasant - Brody Jacket
Stina Nordenstam - Crime
Sonores - Eftermiddag
Kieran Hebden & Steve Reid - Arrival
Belbury Poly - Adventures In A Miniature Landscape
The Advisory Circle - Everyday Electronics
Momus - Goodiepal
Shugo Tokumaru - Hidamari

Spellista 9/09

Shugo Tokumaro - Typewriter
M Ward - Blake's View
Anna Järvinen - Koltrast
El Perro Del Mar - Change Of Heart
The Pale Fountains - Unless
Saint Etienne - Method Of Modern Love
Junior Boys - Bits & Pieces
New Order - Leave Me Alone
The Advisory Circle - The Old Schoolhouse
Hauschka - Weeks Of Rain

Spellista v.48

1 - The Elgins - Heaven Must Have Sent You
Ibland, ibland - när man städar eller kanske när man druckit lite sprit - kan man hamna i någon slags Motownfrossa; Man sätter på en låt och sen kan man inte riktigt förmå sig själv att sluta, av någon anledning. I alla fall inte tills man spelat en låt som den här några gånger för mycket; om och om igen.

2 - Arthur Russell - Love Is Overtaking Me
Fortsätter lyssna, och fortsätter att hitta nya favoriter: Janine, I Couldn´t Say It To Your Face etc.

3 - McCarthy - I Am A Wallet
Ibland tycker jag mer om McCarthy än Stereolab. Nu är det en sådan tid. Om det sedan beror på att senaste Stereolab-skivan inte alls har gripit tag ännu, eller på det politiska läget, så behövs det botemedel!

4 - John Cage - And The Earth Shall Bear Again
En liten, liten pärla som fascinerar i all sin skönhet.

5 - Fleet Foxes - White Winter Hymnal
Och ja, för tillfället, har jag faktiskt också återkommit till Fleet Foxes. De höll lite längre än jag först trodde...

6 - Machinefabriek & Aaron Martin - Cello Recycling
Vacket, vackert.

7 - Morgan Geist - Double Night Time
Känns egentligen inte som så mycket mer än en ny skiva av Junior Boys, vilket dock kanske inte är alls så dåligt, när jag tänker efter och när jag lyssnar lite till.

8 - Barrett Strong - Money
En annan sida av Motown...

9 - Johann Johannsson - The Rocket Builder (Io Pan!)
Och måste ändå till viss del hålla med en del av kritikerna (hur pömsiga de nu än må vara): han är rätt tråkig... Ändå lyssnar jag ibland, och undrar vad det beror på... kanske för att jag - också - gillar tråkig musik?

10 - History of U.K. Underground Folk-Rock 1968-1978, Vol. 1
Småkul samling, och en del fina låtar...

Årets skivor

Prefab Sprout - Let's Change The World With Music



Broadcast & The Focus Group - Investigate Witch Cults Of The Radio Age



The Clientele - Bonfires On The Heat



Belbury Poly - From An Ancient Star



Testbild! - Aquatint



Pastels/Tenniscoats - Two Sunsets



Bell Orchestre - As Seen Through Windows



Junior Boys - Begone Dull Care



Anna Järvinen - Man var bland molnen



David Sylvian - Manafon

Spellista 13/09

Ambitious Lovers - Cross Your Legs
Brian - Understand
El Perro Del Mar - Heavenly Arms
Junior Boys - Work
Steely Dan - Rikki Don't Lose That Number
10cc - Lazy Ways
Arto Lindsay - Auguri
Kraftwerk - Kristallo
John Surman & Howard Moody - On The Go
Bill Callahan - Jim Cain



Spotifyajaj...

Sommar-stiltje

Playlist:

Colleen - The Zither Song
Moondog - Avenue Of The Americas
Arthur Russell - Instrumentals 1974 - Vol.1-4
Darrell Nulisch - Handle It With Care
Rozetta Johnson - Mine Was Real
Mardi Silhouette - Herr Rossi
Harpers Bizarre - Witchi Tai To
My Latest Novel - When We Were Wolves
Sickoakes - Taking The Stairs Instead Of The Elevator
Junior Boys - FM

För hösten eller kanske regnet

Nu på sommaren, i alla fall när den är så här fin och varm som den varit den sista tiden, känns ju det här med bloggar (eller till och med Internet och datorer) varken speciellt kul eller intressant. Det känns ju som att man liksom varken har tid eller lust att sitta inne och knattra på nån dator när det är trettio grader varmt ute... Även en laptop blir lätt tung och varm i juli, och solen reflekterar jobbigt mot skärmen... Annat är det förstås under höst och vinter när soffan och datorn ofta känns som en ovärderlig kokong att krypa in i när kalla vindar viner utanför fönstret.

Man ägnar hellre sin tid åt fotbolls-VM, vindrickande på en filt eller cykelturer. Och böcker förstås (just nu Kosmos, Svavelvinter, Ett kommande arbete)... och papperstidningar... Boken har väl aldrig varit i någon kris , men dagstidningen har det ju faktiskt hänt att man funderat lite över under vinterhalvåret, när nätversionerna ofta räcker bra och när DNs kulturdel bara tycks bli tråkigare och tråkigare, och när de ständigt växande papperåtervinningshögarna belamrar halva köket...

Och musiklyssnandet (som numera ofta förstås är så nära ihopfogat med datoranvändandet) har väl även det varit sparsammare än normalt. Om man är fler än en känns ju iPoden rätt körd, så musiken förbehålls under långa stunder till parkgrannar med (ofta, ja, faktiskt) nån reggae i ljudsystemet. Det finns alltså, märker jag, en hel del skivor som bara väntar på att tas i belägring, skivor som, likt ett fint gott (hoppas man förstås på) vin, bara behöver den rätta måltiden eller festen, för att de ska korkas upp. Man har druckit sorten, märket förut och hoppas nu att denna ska vara lika fin den. Detta gäller exempelvis följande skivor:

Testbild! - Imagine A House
Förstod aldrig riktigt storheten i The Inexplicable Feeling Of September. Den tidigare utgivna The Double Life of Testbild! gillade jag av någon anledning mycket mer, kändes mer oväntad i sina vändningar, finare i sin ljudbild och mer abstrakt vacker. Precis som jag hoppas, och tror, att Imagine A House kan vara - och mer!



Marsen Jules - Les Fleurs
Herbstlaub var en knock och för mig absolut en av förra årets bästa skivor. Kan Les Fleurs åtminstone komma i närheten av detta är jag alldeles nöjd.



Junior Boys - So This Is Goodbye
Last Exit var i delar - kanske speciellt i titelspåret - men även i sin torra, väl sammanhållna helhet en outbytbar del av 2004. Jag drömmer om att So This Is Goodbye (vars titel, men även musik såklart, jag hoppas är inspirerad av Stina Nordenstam) inte bara kan vara det, utan ändock mycket mer!