The Radio Dept. - Freddie And The Trojan Horse The Embassy - State '08 DiskJokke - Flott Flyt Miles Davis - Great Expectations Curtis Mayfield - Right On For The Darkness Marvin Gaye - You Sure Love To Ball Al Green - Let's Stay Together Gabriel Fauré - Piano Quintet No 1 In D Minor, Op 8 - Adagio Air France - Windmill Wedding Niza - Parasol :
Air France - June Evenings July Skies - Distant Showers Sweep Across Norfolk Schools DiskJokke - Staying In No Kids - Neighbour's Party First Choice - Armed And Extremely Dangerous David & The Giants - Ten Miles High Al Green - Gotta Find A New World Black Ivory - Wishful Thinking The Field - Morning Julien Jabre - Swimming Places (sabaudia gabin remix) :
Boris with Michio Kurihara - Minha Chuva Miles Davis - Go Ahead John Francesco Tristano - Two Minds One Sound The Durutti Column - Sara E Tristana Van Morrison - Astral Weeks The Jumping Jacques - Love Me Now John Zorn - Tears Of Morning Air France - Hold On To Me, Baby Action Biker - Hesperian Puisto M83 - Up! :
Miles Davis - Spanish Key Amália Rodrigues - Há Festa Na Mouraria Sebastian Tellier - Universe M83 - Kim & Jessie Zongamin - Painless Can - One More Night Benga - The Cut Burial - Raver Cola Boy - 7 Ways To Love Francesco Tristano - The Melody (C2 Remix) :
The Durutti Column - Lisboa Robert Wyatt - At Last I Am Free Basil Kirchin - I Start Counting The Beach Boys - I Just Wasn't Made For These Times Jonathan Richman - Our Drab Ways Elvis Costello - Alison Working Week - I Thought I'd Never See You Again Maxwell - This Woman's Work Lars Forsell - Jag Sover I Dig Peter Broderick - Diverge :
July Skies - Swallows And Swifts (Radio WZBC Session) Orange Juice - Moscow Jonathan Richman - Behold The Lilies Of The Field No Kids - For Halloween Ramadanman - Every Next Day Rahsaan Patterson - Stars Miles Davis - He Loved Him Madly Peter Jackson - Dopyera Aztec Camera - Back On Board Prefab Sprout - Bonny (Leo Zero Re-edit):
Skriver inte så mycket om själva musiken nu för tiden. Delar istället mest med mig till de få som snubblar förbi och kan vara intresserade. Vet inte om det går att hitta något mönster där, men på något sätt tror jag ändå att det hela hänger ihop. Om man låter de som läser även lyssna på musiken man skriver om (på ett rätt direkt sätt, kanske samtidigt som de läser), så uppstår det nog trots allt en lite ny situation. Kanske måste man skriva på ett annat sätt? Kanske blir det också lite svårare? Ja, varför, egentligen försöka beskriva hur musiken låter, när den som läser istället, med ett litet knapptryck, lika gärna kan lyssna själv? (Någon liten anledning finns det nog fortfarande kvar, men hur den riktigt ser ut känns inte riktigt lika klart som förut...) Vet inte om det är det som är en anledning till att jag är lite sparsammare med orden för tillfället - att jag på nåt sätt håller på att vänja mig vid situationen - men jag hade tänkt skriva om låtarna som finns med på mitt muxtape, började lite smått, men kände ändå: nä... det här blir inte bra, det här känns lite tråkigt, kanske meningslöst? Googla fram information om artisterna om du är intresserad istället, sitter jag och tänker, i annat fall skulle jag bara rekommendera att du lyssnar...
Har varit inne i en stark Orange Juice-, Edwyn Collins-period etttagnu... vilket eldas på lite ytterligare av att jag får två relaterade BBC-dokumentärer tillsänt mig: Den helt okej Caledonia Dreamin' om Skottlands pophistoria från Postcard och framåt och den hjärtskärande Home Again om Collins kamp tillbaka efter sin stroke... Rörande, fint, värdigt... Tack så mycket för det!
Varför så mycket Collins senaste tiden då? Vad är det jag hittar där som jag så sällan lyckas finna i annan popmusik? Postcard, Orange Juice tycks ju annars, fortfarande, vara en massiv influens för massor av ny både svensk, skotsk och annorstädes pop. (Vilket Caledonia Dreamin' också, förstås, fortsatte att befästa.) Men är det kanske inte också så att det bara är vissa influenser och vissa stilideal som för det mesta anammas? Hur många av dagens popband, indieband, skulle få för sig att göra en cover på en Al Green-låt? (En Rahsaan Patterson-låt?) Inte många som pratar om Orange Juice idag pratar väl speciellt mycket om soulmusik som någon slags influens? Kan det, skulle det, nu, på något vis, kunna vara en influens man börjat längta efter ordentligt igen? Hos Orange Juice (och på senaste Collins-skivan) var det i alla fall något som var med och skapade unik, och ibland tycks det, perfekt pop man aldrig vill sluta lyssna på:
En av Friendly Noise nya skivor heter Splendid Isolation (den andra är Action Bikers Hesperian Puisto) och samlar de flesta (men inte alla!) av bolagets mp3-släpp från förra året. Alltså: redan för några månader sedan en av förra årets allra bästa skivor, några av de låtar som var några av de allra viktigaste när mitt soundtrack för 2007 spelades upp, iordning- ställdes... När jag nu går igenom låtarna igen, ser vilka de valt ut till samlingen, och sedan gör en egen tio-i-topp, ser jag att alla utom två av mina favoritlåtar finns med på skivan. Bara Peter Nilssons Song for Stina och Erik de Vahls topptoppfina Running som inte fått plats alltså...
Min tio i topp:
1 - En Gång I Stockholm - Testbild! 2 - September - Robotboy 3 - Rondo - Most Valuable Players 4 - Running - Erik De Vahl 5 - Bachelor Kisses - The Radio Dept. 6 - Whatever We Want - Erik De Vahl 7 - Curriculum Circular - Differnet 8 - Song For Stina - Peter Nilsson 9 - Shut Out - Flow Flux Clan 10 - Sol Genom Lövverket - Enheten För Musik Och Melodi
Så, om du inte gjorde det redan förra året, eller, kanske även då, lyssna, lyssna...
Som man brukar göra på söndagarna kanske... det kryper så mycket i kroppen att man måste gå långt, långt för att den känslan ska krypa sin väg... Hela vägen från Aspudden, förbi Trekanten, över Lilje- holmsbron, Hornstull, runt och förbi Street, hela promenaden nedanför Tanto, vid vattnet, under broarna, vidare och ända bort till Danvikstull, mitt emot Henriksdal. Sen upp och tillbaka på nåt vis. Förbi Sofia folkskola, in i Vitabergsparken, sedan på en bänk med en mugg kaffe vid Sofia kyrka. Lite grått och mulet men inte kallt, kallt snarare rätt friskt och skönt faktiskt. Efter det: tillbaka efter Skånegatan, någon minut på Pet Sounds, Medis, Götgatan, någon minut på trevliga bokhandeln i backen, St Paulsgatan, Mariatorget, tunnelbanan och hem igen. Väl hemma då så känns det ju så mycket bättre igen. Tanken klarare, kroppen lugnare...
Soundtrack (random playlist): Aspenström till Peter Jackson med en av höjdpunkterna i Miles Black Satin faktiskt (från makalösa, av mig, nyligen, åter, upptäckta On The Corner):
Orange Juice - Satellite City David Bowie - Panic In Detroit Iggy Pop - Mass Production Joy Division - Decades Hannu - Sumu Takeshi Nishimoto - She Walks In A Dream The Shirelles - Will You Love Me Tomorrow? The Kinks - Waterloo Sunset July Skies - Skies For Nash Library Tapes - Ensamhet :
July Skies - See Britain By Train Songs Of Green Pheasant - Fires P.G.R. Orange Juice - L.O.V.E. Love Marvin Gaye - I Want You Miles Davis - Black Satin Herbert - Leave Me Now Peter Jackson - Postojna Werner Aspenström - Snöbrev Scott Walker - Duchess Francesco Tristano - The Melody :
Sven Libaek - Dark World Virginia Astley - Out On The Lawn I Lie In Bed Pram - The Empty Quarter Steve Reid Ensemble - Daxaar Roxy Music - Prairie Rose Talking Heads - This Must Be The Place (Naive Melody) Vic Godard & The Subway Sect - Make Me Sad Orange Juice - In A Nutshell John Cameron - Kes Songs Of Green Pheasant - The Wraith Of Loving :
Ligger i soffan och läser. Lyssnar på musik. Och finner att jag även idag (likt säg förra fredagen) lyssnar lite på Stereolab. Låter kanske inte så jättespännande - vilket dock är precis vad det gör, till min stora (lilla) förvåning... Idag: Dots and Loops, där de efter Tomato Ketchup-skivan, lite mer dansmusikelektroniskt, kanske var i åtminstone en av sina höjdpunkter. Inledande spåren Brakhage, Miss Modular liksom fortsätter innan de ens har börjat (inspelat i Chicago, Dusseldorf, Elsewhere); lika delar groove, svalka, körer, elektroniskt, blås osv...
Vart de nu är på väg vet jag inte. Senaste (helt okej) fullängdaren Fab Four Suture kom 2006. Laetitia ägnar sig åt sitt Monade- projekt. Sammanfattningar med samlingar både 2005 och 2006. Allting saker som skulle kunna vara tecken på att det snart är över och finito, men på hemsidan hittar jag också en news där Martin meddelar: "I'm pleased to announce Stereolab's return to the festival circuit. On July 19th 2008 Stereolab will perform at the Slottsfjell Festival in Norway. More gig and LP news soon.", vilket ju då ändå känns skönt att läsa.
När det sedan gäller just läsningen: fortfarande lite Proust då och då, där jag är inne i en alldeles särdeles långsam fas (kanske för att jag håller på med Aspenström, Sjögren, Camus, Bauman, Linnér samtidigt?); ett tiotal sidor då och då. Vet inte om det är nåt toppenbra sätt att läsa just den texten, men är det sätt som helt enkelt passar mig bäst just nu. Bjöd på en låt av Stereolab förra veckan så idag blir det istället ett citat, vilket handlar om just musiken. Kanske kan det appliceras på nåt sånt som Stereolab?, kanske till viss del? I alla fall på mycket annan av de bästa, vackraste tonerna just jag känner till:
Men deras ord, liksom alla yttre människoord, lämnade mig likgiltig - vad betydde de i jämförelse med den himmelska musikfras jag nyss samtalat med? Jag var ju som en fallen ängel, bortryckt ur paradisets salighetsrus och förpassad till en intetsägande verklighet. Och liksom vissa varelser är de sista vittnesbörden om en livsform som naturen har övergivit, så undrade jag om inte musiken var det unika exemplet på hur kontakten mellan själarna kunde ha varit - om inte språket, ordbildningen och begrepps- analysen hade kommit emellan. Ty musiken är som en möjlighet som inte fullföljts; mänskligheten slog in på andra vägar, det talade och skrivna språket. Men återgången till det icke analyserade verkade så berusande att jag vid utträdet ur detta paradis fann kontakten med mer eller mindre intelligenta varelser märkvärdigt likgiltig.
Aphex Twin - Weathered Stone Syl Johnson - Could I Be Fallin In Love Carole King - It's Going To Take Some Time No Kids - I Love The Weekend Tuxedomoon - Annuncialto 1980 - Meshuggreich Hans Appelqvist - En Lektion I Ansvar Lill Lindfors - Låt Mej Va - De E Bra Sylvain Chauveau - Marianne Werner Aspenström - Hack :
De här lediga fredagarna blir ju ofta fantastiska fredagar, speciellt nu när solen skiner så starkt. Ibland, annars, i mörkaste november eller januari till exempel, kan de förstås också vara sköna sköna, men stundom även: kanske lite ensliga. Nu går jag istället upp lagomt sent eller tidigt och äter frukost i lugn och ro mellan ungefär åtta och nio. Loggar sedan in på datorn och surfar runt och kollar mejl och kollar facebook och surfar runt och laddar ned och laddar upp ändå tills frukosten lagt sig lite. Sedan: springrunda, jogging ned till viken och runt en sväng. Ipod och shuffle och dagens bästa jogginglåt blev Nina Simones Sinnerman (som gjorde slutscenen i den ändå oavbrutet fascinerande Inland Empire). Vilket väder sen!
Efter det? Efter dusch och så? Lite läsning i soffan: Cortazars samlade noveller, lite zappande och de noveller här och där med de mest fantasieggande namnen; gillar känslan de ger men har svårt att riktigt, riktigt komma in i och bli helt förförd. Försöker sedan skriva lite innan hungern gör sig allt för påmind. Har du inte hållt igång så mycket på sista tiden och sedan, till exempel, börjar jogga lite: vilken aptit man får... Sedan kaffe och mer Cortazar, mer försök, nån dikt av Lennart Sjögren, lite bläddrande i bokhyllan. Musik: just nu Stereolabs Margerine Eclipse, av någon anledning. Cosmic Country Noir är i alla fall en topptoppfin låt.
Snart dags att bege sig igen. Fortfarande fantastisk sol och undra om jag inte ska knalla en bit, kanske gå förbi Stadsmissionen en sväng. Sedan i stan, under eftermiddagen, mot kvällen: lite bokrea, lite konst, vänner och bekanta, äta nåt gott, kanske ta någon öl, men inte för många då en ledig fredag, inte alltid!, men ofta, går över i en lördag full av jobb... Ändå: det känns som vår i luften.
"Maxinquaye was such an inspirational record in the mid-90s. I wish there was anything, by anyone, as sensual, mysterious, threatening and original now.", säger Momus i en kommentar till sin Mysteriouspodcast. Momus lyssnar alltså, till min förvåning, också lite på gammal trip-hop just nu.
Själv hade jag nog inte hört Maxinquaye sedan förra seklet när jag i fredags hittade den, så långt bak i skivsamlingen att den befann sig i en garderob. Tillsammans med lite vin och första Massive Attack (och en massa annat förstås) fungerade den som både partymusik och tidsmaskin (och som musik för lördagens playlist).
Om jag sedan tror att den tidsmaskinen kan ta en med in i framtiden är jag inte riktigt på det klara med, jag är inte lika högljudd som Momus i min lovprisning av den skivan. Men jag vill i alla fall utforska känslan några fler gånger den närmaste tiden...
The Sea And Cake - The Colony Room Louis Philippe - Miss Lake China Crisis - Wishful Thinking Massive Attack - Be Thankful For What You've Got Tricky - Ponderosa A Mountain Of One - Our Eyes The Field - Night Ulf Lohmann - My Pazifik Kraftwerk - Neon Lights John Cage - Sonata XV (prepared piano) :
Goldmund - Leading The Durutti Column - Pauline Ethan Rose - Song One Erik de Vahl - Running The Magnetic Fields - Courtesans Vampire Weekend - M79 John Cale - Graham Greene The Library Tapes - Ensamhet Georges Delerue - Brouillard Ramases - Stepping Stones
En av Friendly Noise nya skivor heter Splendid Isolation (den andra är Action Bikers Hesperian Puisto) och samlar de flesta (men inte alla!) av bolagets mp3-släpp från förra året. Alltså: redan för några månader sedan en av förra årets allra bästa skivor, några av de låtar som var några av de allra viktigaste när mitt soundtrack för 2007 spelades upp, iordning- ställdes... När jag nu går igenom låtarna igen, ser vilka de valt ut till samlingen, och sedan gör en egen tio-i-topp, ser jag att alla utom två av mina favoritlåtar finns med på skivan. Bara Peter Nilssons Song for Stina och Erik de Vahls topptoppfina Running som inte fått plats alltså...
Som man brukar göra på söndagarna kanske... det kryper så mycket i kroppen att man måste gå långt, långt för att den känslan ska krypa sin väg... Hela vägen från Aspudden, förbi Trekanten, över Lilje- holmsbron, Hornstull, runt och förbi Street, hela promenaden nedanför Tanto, vid vattnet, under broarna, vidare och ända bort till Danvikstull, mitt emot Henriksdal. Sen upp och tillbaka på nåt vis. Förbi Sofia folkskola, in i Vitabergsparken, sedan på en bänk med en mugg kaffe vid Sofia kyrka. Lite grått och mulet men inte kallt, kallt snarare rätt friskt och skönt faktiskt. Efter det: tillbaka efter Skånegatan, någon minut på Pet Sounds, Medis, Götgatan, någon minut på trevliga bokhandeln i backen, St Paulsgatan, Mariatorget, tunnelbanan och hem igen. Väl hemma då så känns det ju så mycket bättre igen. Tanken klarare, kroppen lugnare...
Ligger i soffan och läser. Lyssnar på musik. Och finner att jag även idag (likt säg förra fredagen) lyssnar lite på Stereolab. Låter kanske inte så jättespännande - vilket dock är precis vad det gör, till min stora (lilla) förvåning... Idag: Dots and Loops, där de efter Tomato Ketchup-skivan, lite mer dansmusikelektroniskt, kanske var i åtminstone en av sina höjdpunkter. Inledande spåren Brakhage, Miss Modular liksom fortsätter innan de ens har börjat (inspelat i Chicago, Dusseldorf, Elsewhere); lika delar groove, svalka, körer, elektroniskt, blås osv...
