2005-02-26

The Congos skiva Heart of The Congos är verkligen en klassiker. En av de märkvärdigaste och sällsammaste skivor jag någonsin hört. Jag är ingen reggaeskalle eller ner med Jah - inte på något sätt... Men viss typ av sjuttiotalsreggae - helst av rootsvarianten, religös - är ibland det allra bästa jag vet. Om man bara känner för att ge sig iväg ut på utflykt i ett främmande land - och fortfarande sitta kvar hemma i soffan - kan man sätta på en skiva från den här eran. Och allra helst då Heart of The Congos. Det är musik som är så säregen att det låter som om den kommer från framtiden och från den yttersta urtiden - samtidigt! På något vis är det både Gamla Testamentet och Neuromancer. Vissa spår ger föraningar om housemusik eller annan modern elektronisk dansmusik. Och de sjunger som änglar - jag tänker på Eddie Kendricks, Sam Cooke och den äldsta, finaste gospelmusiken. Med häxmästaren Lee Perry vid mixerbordet som hela tiden gör märkliga saker med ljudbilden.

När Blood and Fires återutgivning av Heart of The Congos recenserades i tidningen Pop nån gång på nittiotalet gav Lennart Persson den en tia. Delar av recensionen sitter fortfarande kvar. Fritt ur minnet: "Lee Perrrys sätt att trycka ihop mängder av ljud på endast fyra kanaler var naturligtvis tekniskt betingat, men det gav också skivan ett ljud som fortfarande får det att låta som att den kommer från en annan galax"

Inga kommentarer: