2008-07-31

Max Maxwell

Var det något speciellt som hände med soulmusiken och soulsångarna vid tiden runt millennieskiftet? Två av de största just då, just innan, just runt, millennieskiftet har ju liksom inte hört av sig på en sju, åtta år. D'angelos Voodoo kom 2000 och Maxwells Now 2001. Sedan dess, tycks det: tystnad. Så, det är kanske inte så konstigt att man nästan glömt bort dem, och hur fina grejer de faktiskt gjorde. Maxwells fantastiska version av This Womans's Work fanns med på den här toppfina muxtapen (där du om du inte hört den förut, förstås, också, på stört, måste lyssna på Wyatts At Last I'm Free), vilket givetvis gjorde mig sugen på att återigen lyssna. Sedan visar det sig att jag också knappt har lyssnat på hans sista Now överhuvudtaget... måste göras... This Woman's Work plus övriga låtar jag lyssnar på som finns på exempelvis You Tube vinkar också om att det kanske till och med kan vara hans bästa skiva (även om jag nog föredrar att slippa se de där videofilmerna när jag lyssnar). Maxwell var ju annars lite lättare att ta sig an än många andra av nittiotalets soul- och r n'b-artister; minns t.ex. att jag läste en text där han listade sina influenser och uppgav Gustav Mahler och Bryan Ferry - och att det efter det kändes lite mer spännande, till och med kanske roligare, att lyssna... Så både D'angelo och Maxwell får alltså hemskt gärna komma med något nytt, någon gång, helst då om inte allt för länge förstås...

Inga kommentarer: