2012-03-23

Tracks of 20, Audience of One...

Knots 33:23 Oren Ambarchi Audience of One
David 3:32 The Radio Dept. Clinging to a Scheme
Always A Party 2:18 Moon Wiring Club Clutch It like A Gonk
Palm Trees, Wi-Fi and Dream Sushi 2:39 James Ferraro Far Side Virtual
Cell Cycle 4:01 Ryan Teague Field Drawings
Iron Shoes 6:00 Hauschka Foreign Landscapes
Elizabeth Stride 7:03 Gwynnersect Gwynnersect
200 Years Ago 4:46 Tim Hecker An Imaginary Country
Sparkling Dub 3:25 Tommy McCook & The Agrovators King Tubby Meets The Agrovators at Dub Station
Twin Stars of Thence 9:34 Sun Ra Lanquidity
Never My Love 3:02 Lambchop Mr. M
Den Haague 4:04 The Walker Brothers Nite Flights
Labyrinth 3:11 Zomby Nothing
Dôls 4:09 Eric Zann Ouroborindra
Snaketime Rhythms 1:36 Moondog Pastoral Suite - Surf Session
A Rainbow in Curved Air 18:46 Terry Riley A Rainbow in Curved Air
River Mara at Dawn. Maasai Mara, Kenya 6:27 Chris Watson Stepping Into the Dark
Bump Up (High Step) 6:08 Sun Araw Sun Ark Vinyl
What Are You Doing The Rest Of Your Life 3:36 Scott Walker 'Til The Band Comes In
Saint Tropez 3:16 Hareton Salvanini A virgem de saint tropez

2:10:46 total time

2012-03-20

Le Son'y Ra










2012-03-18

Idén om musiken

"Idén om musiken är vackrare än själva musiken i slutänden", säger Hans Appelqvist i senaste numret av fina gratistidningen Nya upplagan. Och visst, så kan det ju vara. En självklarhet kanske. Ändå ett faktum som i en slags pop- och rockkontext ofta glöms bort. Säkert också i den klassiska musikvärlden, bland hip-hopare och folkmusiker. I dagens konstvärld är detta, om idén som viktigare än själva utförandet, ändå rätt vedertaget Om än inte någonting icke omtvistat. För självfallet kan det ju vara tvärtom också, eller i kanske lite mer ovanliga fall både och: att "idén" och "själva musiken" är lika vackra, eller lika bra och viktiga. 

Både när det gäller musik och konst kan jag tycka att det mest givande förhållningssättet är att vara öppen för båda delarna. Att våga låta sig överraskas av både idéerna och själva den enskilda konstupplevelsen. Jag tänker att mer konservativa delar av konst- och musikvärlden (en modernistisk eller kanske rentav förmodernistisk falang) egentligen verkligen sätter konsten på en piedestal så att det viktiga till slut inte är betraktaren, människors tankar, drömmar och fantasier utan det upphöjda, enskilda konstverket, oavsett publiken och publikens reaktioner. En kanske radikalt postmodern del av konstvärden kan nog också lätt hamna fel, men från det helt andra hållet, där idén och konceptet till slut blir så viktigt att man glömmer bort själva hantverket och utförandet. Att de tankar om och kring konst, man vill åt, till slut inte uppstår för att det inte längre finns så mycket att hänga upp sig på, ingenting som kickar igång tankebanorna, skapar drömmar, eggar fantasin etc.
"Thought is nothing without something that forces and does violence to it. More important than thought is "what leads to thought"; more important than the philosopher is the poet." Gilles Deleuze, Proust & Signs, sid 95
I slutändan tänker jag att det kanske bara finns en sak som är viktigare än konsten och musiken, en sak att lägga större värde vid och att det är tankarna (och drömmarna, känslorna, fantasierna) som uppstår genom konsten. Må det sen vara innan själva den direkta konstupplevelsen: drömmarna och fantasierna kring själva konstverket. En typisk bild kan vara när man läser om en skiva, tittar på bilder av skivomslaget, kanske läser en recension etc. Ofta är ju det en större upplevelse än själva skivlyssnandet. Vilket ju inte innebär att musiken behöver vara dålig för det. Hur mycket musik är egentligen större än drömmar? De tankar man bär med sig efter konstupplevelsen är ju sen minst lika viktiga förstås. Ofta kanske inte lika mycket fantiserande som på "förstadiet", kanske mer ren lycka, glädje, drömmar och om det är riktigt bra: någonting som får en att vilja gå vidare, ha mer. Den tankeverksamhet som finns med en direkt under själva konstupplevelsen kan ju givetvis variera mycket beroende på vilken typ av konst det handlar om: en extrempunkt åt ena hållet kanske är extasen och tillfällena när man helt går upp i musiken (som det nog vanligen rör sig om i dessa fall): att riktigt förföras av någon av Mahlers symfonier, att dansa tills man glömmer bort tid och rum, gospel, techno, disco etc. På den andra sidan av planhalvan finns väl då kanske den konst som handlar om att tänka, om att ta del av tankar och teorier och om konst som på något sätt använder sig av dessa. Men frågan är väl om de här två delarna verkligen står så långt ifrån varandra som man ibland kan få för sig. Kan det inte vara så att de nästan möts på andra sidan istället? Att läsa riktigt bra litteratur eller filosofi, att verkligen ta del av någon annans tankar, att drabbas av en idé och en insikt, mötas av konst eller annat som vänder upp och ned på invanda föreställningar - är inte det också en upplevelse som kan gränsa till det euforiska?

De gamla grekerna betraktade ju inte heller Apollon och Dionysos som varandras motsatser.

2012-03-05

med.bort.in.

Denna vinter har sett utgivningen av ett antal böcker som nästan tycks tävla i tjockhet. Vilken har flest sidor? Och jo, Knausgårds (del 6) sista mastodont på 1119 sidor får faktiskt se sig slagen av Jönsons med.bort.in. på 1244 sidor. Även om varje Knausgårdsida, som tätskriven roman, förstås innehåller fler tecken. Den nya Sebald-samlingen då? Bara 1084 sidor. Sista numret av OEI? Jo, även om det förstås är en tidskrift så har vi nog en vinnare där i och med deras sidantal på 1280. Både Knausgård och OEI har också, på olika sätt, redogjort för hur de gjorde boken/tidskriften så tjock som det överhuvudtaget var möjligt.

Å andra sidan är med.bort.in. tredje tegelstenen på raken för Jönson. Sen hösten 2008. Något slags pris är bara det värt. Ännu mer med tanke på vilken hög kvalité de håller alla tre. Trots sidantalen alltid en oerhörd stringens. Både Efter arbetsschema, Livdikt och med.bort.in. har alla sina särdrag, sin egen uppbyggnad och ton. Ändå har de så mycket likheter att det är svårt att inte se dem som en trilogi. I mitt tycke: det starkaste som överhuvudtaget gjorts i poesiväg i Sverige sen, i alla fall, sekelskiftet.

Ett enkelt och kort omdöme om just med.bort.in. skulle kunna lyda: bättre enskildheter, men sämre helhet än tidigare delar, men i stort lika bra som vanligt. Det tycks som om det är i den korta, (till synes) enkla, egentligen mer traditionella diktningen som Jönson bara blir bättre och bättre; Korta, nästan banala, vardagsskildringar, naturdiktning, drömmar. Skulle inte förvåna mig om nästa samling är en kort, glasklar liten bok. 76 sidor kanske? Skulle kunna bli hur bra som helst. Eller: med.bort.in. skulle ha kunnat bli denna fina, korta, fantastiska lilla bok om man saxat ut de femtio, hundra bästa sidorna ur boken. Troligen inte bättre än den nu drygt tolvhundra sidor tjocka men säkert lika bra.

Å andra sidan - en stor del av själva grejen med Jönsons böcker är ju kontrasterna, nivåskillnaderna, spelet mellan argsinta utbrott, våldsfantasier, postteoretisk förvirring och vackra skildringar av ensamma vinterdagar i Vinterviken. De olika delarna växer helt enkelt när de möter varandra. När man som läsare sedan funderar över att klippa ut vissa delar och bygga en ny bok glömmer man ju lätt bort, då efter läsningen, hur viktig intilliggande text egentligen är.

Ändå (som man kan läsa på sid 897):

Detta
utgör också
en outplånlig form
av glädje:

att det aldrig
tar slut på böcker
jag vill läsa
som jag med omättligt begär
ser fram emot att få läsa

och läsa om


Johan Jönsons böcker är några av dem.

2012-03-03

Knappast!

Veckans pop: Sophia Knapp. Vacker och återhållsam intensitet. Två fina låtar från en alldeles sprillans ny skiva (jag ännu inte hört). Funkar perfekt i youtube/singel-format men kan tänka mig att det kanske inte håller för en hel fullängdare. Hoppas, såklart, att jag har fel.

Sophia Knapp - Nothing To Lose


Sophia Knapp - In Paper


Kommer att tänka på sånt som (ljuvliga, gamla favoriten) Virginia Astley, men även till exempel förra årets upptäckt Mandy More. Någon jämför med sena Abba, andra till och med, med Olivia Newton-John. Har inte koll på sånt men det kan säkert stämma. En del av tjusningen ligger nog också i att det påminner om mycket man hört förut, men att man inte riktigt vet var. Något som spelades mellan hockeyresultaten i sportradion vintern 82, kanske? (Vet att jag har skrivit om sånt här förut.)

Virginia Astley - I'm Sorry


Virginia Astley & David Sylvian - Some Small Hope


Mandy More - Alone In My Yellow


Veckans pop nummer två: Julia Holter. Tror nya skivan kan vara riktigt fin. Nu väntar jag bara på att både Julias och Sophias skivor snart ska dimpa ned i postlådan också. Kommer stå och vänta på brevbäraren varje dag nästa vecka.

Julia Holter - In The Same Room


Julia Holter - Marienbad

2012-03-01

Läst #2


120208 - Sun Ra - Interviews & Essays - ed. John Sinclair - 3
120208 - Ann Jäderlund - Kalender röd, levande av is - 4 - poesi
120213 - Sören Bondeson - En m3 jord - 4 - poesi
120214 - Mattias Alkberg - Era svin - 3 - poesi
120216 - Hergé - Det svarta guldet - 2 - serie
120217 - Neal Adams - Batman, klassiska serier av Neal Adams - 2 - serie
120218 - Eva Lindström, Emma Virke - Mops - 3 - bilderbok
120219 - Linus Gårdfeldt - Gråbergsång - 3 - poesi
120219 - Michael Palmer - Sol - 3 - poesi
120220 - Magnus William-Olsson - Läsningen föregår skriften - 4
120220 - Horace Engdahl - Cigaretten efteråt - 4
120222 - Daredevil Visionaries - Frank Miller, Vol. 1 - 3 - serie
120228 - Pär Rådström - Sommargästerna - 4 - prosa
120301 - Rintaro Uchida - Spöktåget - 4 - bilderbok
120301 - Anthony Reynolds - The Impossible Dream - 3