2012-01-20

Ohayo - The State We're In

Samma musikaliska sfär som Tape, för den oinvigde närmast omöjligt att höra någon skillnad. Delvis samma gruppmedlemmar. Behöver man verkligen Ohayo? Tape som jag alltid gillat, men som också kanske hade sin höjdpunkt på album som Rideau och Milieu för en fem, snart tio år sen. De sista åren, de sista skivorna har kanske inte varit jättespännande, jätteintressanta. Ändå lyssnar jag på Ohayo, igen och igen. The State We're In är inte heller jättekul eller jättespännande, dock väldigt bra. Electronica not electronica, ett jazzrockband som sakta, sakta nästan stillastående målar upp svävande melankoliska stämningar, med en liten, liten nyans av annalkande storm.

Precis så som en vardagsförmiddag ter sig för den som av någon anledning sitter hemma själv och dricker sitt förmiddagskaffe. Arbetslös, sjukskriven eller föräldraledig. Snön faller sakta över en öde parkeringsplats. Oups, fyrtio minuter har gått, musiken tystnar. Dags att bege sig ut en sväng.

Inga kommentarer: