2012-01-10

Happy Birthday Scott!

Igår fyllde Scott Walker 69 år, dagen innan fyllde Bowie 65. Två av de senaste århundradets allra största popstjärnor. Bowie mer i det allmänna medvetandet, Scott mer för en trots allt rätt stor skara hängivna fans. Kan verkligen Scott mäta sig med Bowie?, kanske någon frågor sig. "Scott är förmodligen den mest enastående rösten i pophistorien. Det har han alltid varit. För mig har han varit den största förebilden av alla, min idol. Det finns ingen som ens varit i närheten av hans sångröst.", svarar Bowie själv (i en fin gammal intervju i Pop från mitten av nittiotalet, som du hittar här.). Själv älskar jag dem båda. Scott har dock betytt mycket, mycker mer för mig personligen. Scott 1-4 från sextiotalet och Tilt och The Drift från nittio- respektive 00-talet är alla några av mina absoluta favoriter. Tillsammans med vissa Walker Brothers-spår, ett och annat av Scotts andra solospår från sextio- och sjuttiotalet plus Climate Of A Hunter från åttiotalet bildar Scotts konstnärskap en aldrig sinande källa till inspiration. Det finns alltid mer, alltid lite till att utforska.

Inte många har sjungit så storslaget romantiska sånger med samma allvar, inte tolkat Brel eller Bacharach medan sådan passion och egensinne. Ingen har trettio, fyrtio år efter sin konstnärliga storhetstid återkommit med album som Tilt och The Drift, fullständigt egensinniga, himlastormande album, skapade i vad som tycks en helt egen form av mörker. Långt, långt ifrån allt som skulle kunna kallas retromani eller nostalgiskt tillbakablickande. Läser på Wikipedia att han förra året inledde arbetet med ett nytt album. Vad jag mest av allt önskar just nu är att det inte dröjer för länge. I någon intervju i anknytning till The Drift sa han att han skulle vilja släppa skivor lite oftare, lite mer regelbundet. Ok, sex  sju år emellan, helt okej.





Fyra av mina Scott-favoriter. It's Raining Today och The Worlds Strongest Man från sextiotalet, Farmer In The City från Tilt, Psoriatic från The Drift. Hur olika de än låter, alla delar av samma Scott, strömmande ur samma känsla, samma unika kolsvarta romantik.

Skrev även lite om Scott här och här. The Drift var förstås 2006 års bästa skiva...

Inga kommentarer: