2011-12-31

L

The last days of December...

XLIX

Årets sista läsning: Min kamp 3.

Knausgårds barndom (fram till fjortonårsåldern ungefär) skildrat, som Knausgård själv skriver, "med ett slags minnenas absoluta gehör". Trots vissa farhågor lika fängslande som tidigare delar. Förutom Karl-Ove själv är det den alltid närvarande fadern som står i centrum. En fruktansvärd, hemsk tyrannisk far som styr sin familj med järnhand. I boken som helhet dock, trots all ångest och skam, också massor av lycka spänning och äventyr. Som de allra flesta uppväxter antagligen.

Trots att Karl-Ove är tio år äldre än mig och uppväxt i Norge känner man igen det mesta (inte när det gäller fadern förstås men i "det yttre": skolan, fotbollen, porrtidningarna, fröknarna, flickorna, serietidningarna, buset, skidturerna etc). Nästan så man blir lite misstänksam, nästan lite klichévarning på vissa ställen, vilket väl också är en del av själva realismen. För att historien ska nå fram kanske det gäller att uppfylla konventioner och förväntningar, det viktiga blir egentligen inte att skildra det som verkligen var. Man skulle helt enkelt önskat sig lite mer konstigheter, lite mer utsvävningar, lite mer fantastik...

Ändå: nästan lika bra som ettan och tvåan.

2011-12-23

XLVIII

Årets filmer: Tinker Tailor Soldier Spy, Midnight In Paris och, ja trots allt, även Melancholia även om det var en liten besvikelse... Sedan minns jag och gillade jag, lite förvånande, också The Fighter mycket... Men den kanske kom förra året..

Annars var det inget riktigt bra filmår för min del. Bebis plus långfilm är ingen riktigt bra kombo, ska ta igen det nästa år.

Årets överlägset bästa filmminne är också Tinker Tailor Solider Spy, barnledig i London, så varmt för att för att vara i oktober, ändå väldigt mycket höst, precis som i filmen. Och vilken film sen... Har längtat efter att se om den sen eftertexten rullade i stort sett... Och, det som också blir så tydligt när man läser intervjun med Tomas Alfredsson i dagens Dn: det viktiga är egentligen inte spionerna, kriget, det kalla kriget utan förstås människorna, den undertryckta passionen, längtan, drömmarna:
Jag tyckte det var intressant att allt som liknar äkta närhet var livsfarligt för de här människorna. Spelad närhet och påstådd närhet betraktades däremot som något som kunde vara användbart. Just spiondelen och kalla kriget är egentligen bara en tacksam kuliss för att berätta om mellanmänskliga relationer. Jag ville hellre göra något väldigt känslomässigt än att fördjupa mig i politik och de öst-västliga relationerna. Det är som Shake­speare. Han skrev inte Hamlet för att han ville berätta om dansk monarki utan för att han var intresserad av mellanmänskliga relationer.
Eller:
Jag tror att jag har någon form av känsla av att min utsida är annorlunda än min insida. Det är säkert världens vanligaste sak att känna, men det är ett av grundincitamenten till mitt uttrycksbehov. Jag tycker inte att jag ser ut som jag känner mig. Eller att jag uppfattas av omvärlden som jag känner mig. Det är min motor till att i stället vilja uttrycka mig i filmer och i tv-program. Människorna som skildras i både ”Låt den rätte komma in” och ”Tinker, tailor, soldier, spy” går och bär på samma inre tryck som jag.
Ja, jag kommer också att försöka hitta till en biograf i julhelgen..

 

XLVII

2011-12-19

XLVI

David Vikgren är Sveriges Radios Lyrikpristagare 2011. Dagens Kulturradion Biblioteket sänder också idag (just nu!) ett mycket intressant samtal med David. Finns att lyssna på här. Mycket fint program. Och verkligen på tiden att bege sig djupare in i Vikgrens diktning.

Vikgren pratar väldigt mycket om poesi som ljud och som ett "lyssnande". Även om han också uttalar en viss tveksamhet till uppläsningar av sina dikter (han gillar och tycker det är viktigt att se orden) så borde han förstås finnas med här, på den här fina sidan, tillsammans med Jönson, Gårdfeldt, William-Olsson och andra:

Podpoesi

2011-12-14

XLV

Tänkte att jag, inför 2012, skulle börja prenumerera på några tidskrifter. Efter lite funderande kom jag fram till följande fem (vilka har jag glömt?):

Ett finfint erbjudande gjorde att jag började med dessa två:



Övriga tre får vänta lite. Lyrkvännen blir nog snart av, The Wire och Frieze vill jag ju också gärna ha. Gissar dock att prislappen kommer sätta käppar i hjulet. Blir antagligen bibliotek och nåt nummer då och då istället.




Bubblare: Fronesis, Kritiker, OEI, FLM

2011-12-12

XLIV

A Certain Slant Of Light - A CDr Of 2011

1. En kartbild utan sand 5:23 Testbild! Barrikad
2. Channel Pressure 3:02 Ford & Lopatin Channel Pressure
3. Pattern of Parklands (Klikkboxning Remix) [2006] 7:48 Differnet Memories Are Magnetic: The Lost Tracks 2001-2011 (Extended Edition)
4. You Can Take A Heart But You Cannot Make It Beat 3:20 Hong Kong In The 60s My Fantoms
5. Christopher Columbus 3:31 Gruff Rhys Hotel Shampoo
6. Easy 4:13 Pure X Pleasure
7. Make Me Sad 3:08 The Embassy Life In The Trenches
8. Deadman 7:07 Shackleton Deadman
9. Alothea 2:49 Zomby Dedication
10. Get Out 4:37 Shlohmo Bad Vibes
11. Wilhelms Scream 4:36 James Blake James Blake
12. Vals för Anna 5:23 Anna Järvinen Anna själv tredje
13. To Feel The Night As It Really Is 5:12 Ensemble Economique Crossing The Pass, By Torchlight
14. Stellar Waves 3:10 Sand Circles Midnight Crimes
15. Passed Me By 6:54 Andy Stott Passed Me By
16. A Certain Slant Of Light (for M.K.) 3:28 David Sylvian Died In The Wool | Manafon Variations
17. Bow thine ear, O Lord 4:39 Nico Muhly Seeing is Believing

1:18:12 total time

2011-12-11

XLIII

Mörk söndag:

Utställning: Helvete





Film: Heartless


2011-12-08

I Hear A New World (2011)

Sand Circles - Stellar Waves


James Blake - The Wilhelm Scream


Ensemble Economique - To Feel The Night As It Really Is


Pye Corner Audio - November Sequence


Leyland Kirby - Video 2000


Gruff Rhys - Christopher Columbus


Hintermass - Are You Watching


Hans Appelqvist - Sjunga slutet nu


Andy Stott - Passed Me By


Toro Y Moi - Got Blinded


Shackleton - Deadman


Top Sound - Ruin A Good Thing


Testbild! - Barrikad


The Advisory Circle - We Cleanse This Space


The Caretaker - All You Are Going to Want to do is Get Back There


Nico Muhly - This is Record of John


David Sylvian - A Certain Slant Of Light


Hong Kong In The 60s - You Can Take A Heart But You Cannot Make It Beat


Shlohmo - Get Out

2011-12-04

XLII





Modernabesök: Gillade mycket sammanhanget Turner, Monet, Twombly. Gillade ännu mer sammanhanget Turner, Monet, Twombly och fotografier 1840–1930. Det suddiga, det atmosfäriska, det trevande, det upplösta, upplysta. Gillade inte: den galet långa kön och hundrakronorsentrén (nej, jag önskar faktiskt det paradoxala, att slippe dem båda). Hur ska man ha råd att gå flera gånger och titta? Hur ska man med sådana entrépriser locka de kanske inte så konstintresserade (entrépris på Nationalmuseum: 120!). PS. Är inte snål, vill bara att konsten ska nå ut till fler, att folk som kanske inte riktigt känner till Turner eller Cameron också ska gå.

På väg hem tänker man ju också på detta wildeanska: månen, himlen, stjärnorna, slottet och fartygen ser faktiskt annorlunda ut nu, efter Modernabesöket, efter Turnertittandet. Ja, konsten förändrar hur vi ser, vad vi ser.



Avslutade mitt besök med att också köpa två fina små böcker i Museets shop.

2011-12-03

XLI

Två av veckans kulturevenemang:





1) Onsdag: John Tilbury spelade Morton Feldmans Triadic Memories på Fylkingen. 90 minuters, ok, lite tråkig, men spännande pianominimalism. Gillar i teorin och, ok, även i praktiken...



2) Fredag: Mats Kempe och Mats Jonsson pratade litteratur och föräldrarskap på Medborgarplatsens bibliotek (en del av Bibliotekets bokbazar). Intressant, roligt och igenkänningsfaktorer i massor. Gillade också verkligen Kempes senaste bok. Fick(!) även ett ex av trevlige Kempes I ett fönster nära solen.

XL





Har till slut sett Melancholia. Väntade kanske (men men har inte riktigt haft möjlighet tidigare...) lite för länge, hade nog byggt upp lite för stora förväntningar. Men självklart var Melancholia bra, skulle väl inte kunna vara annat, men inte så bra faktiskt, inte som Antichrist. Melancholia-storyn var ju också, ja, lite tunn. Men, förstås: vacker vacker, för mycket på ett bra sätt, modig, galen, rolig, tankeväckande. Blev också väldigt Wagner-sugen (precis som Antichrist gjorde mig Händel-sugen). Nästa von Trier: Schubert? Verdi? Brahms?

XXXIX


Börjar läsa alldeles för många böcker, beställer för många böcker, avslutar för få, koncentrerar mig på för få. Just nu Borges och Cartarescu. Vill in i deras världar. Nu främst Cartarescu som lockar. Dagboken har ett bra sug. Plötsligt blir Mircea mänsklig, vanlig, grubblande, tvivlande på sin förmåga. Hur ska han nånsin nå upp till exempelvis Pynchons höjder? Fascinerande, intressant och samtidigt lite synd (fast bra!) att en författarmyt krossas.


Lyssnar kanske inte på för mycket musik men får ibland en känsla av att jag gillar för mycket (trots att jag är så kritisk). Fastnade denna eftermiddag, efter lite stökande, med ett gäng gamla cdr-blandskivor från 03, 04. Fortfarande mycket som låter alldeles förtjusande, och - faktiskt - nyare och mer spännande än mycket från 2011 (retromani). Zongamin? Vincent Gallo, Lars Blek? Soft Pink Truth? Encre! Lone Pigeon...Nåja snart tillbaka i 2011.