2011-08-28

XXV

Sensommarprosa



Försöker läsa lite fantasy igen.. Finns verkligen någonting jag längtar efter där - samtidigt som jag har så väldigt svårt att bli helt och fullt engagerad. Precis som när det gäller tv-spel och serietidningar. Någonting som nog har att göra med en längtan efter att få vara elva igen, då allt förstås var mycket enklare.. Att det sen, nästan alltid, uppstår en viss besvikelse kanske ligger i sakens natur.. Tjugo, tjugofem år hit eller dit är ändå ett kvarts sekel, hur man än gör. Moorcock och Le Guin är i alla fall två författare som kommer nära, på mer än ett sätt.



Två pocketar som låg och drällde, som plockades upp och som börjades läsa. Fort, fort, fort. Både Auster och Bolano är ju två författare som i sina bästa stunder verkligen har förmågan att skriva lätt och bra, intrikata bladvändare... Men både detektiverna och Osynlig har jag en del problem med. Känns inte tillräckligt roliga och intressanta, lite för gubbsjuka, lite för ospännande, onervigt. Så de ligger faktiskt kvar halvlästa båda två. Men, i alla fall Bolano ska jag väl dock plocka upp senare, vid tillfälle.

9 kommentarer:

Anders Sveen sa...

Just de två böckerna av Moorcock och LeGuin tycker jag mycket om. Har du försökt med John Crowley (Little, Big och Aegypt-kvartetten) eller Gene Wolfe (Book of the New Sun framförallt)?

Jag gillade Invisible (men hade låga förväntningar och har inte läst annan senare Auster) och sista delen i detektiverna lyfte boken i mitt tycke (precis som 2666 som jag nyss avslutade)

Elias sa...

Hej Anders!, tack för fantasytips, ska göra fler försök med genren trots att jag delvis börjat acceptera att "det inte riktigt är min grej"

och ja, jag gillade verkligen verkligen 2666 så kommer nog ge detektiverna ett till försök framöver..

Hur har ni det i Amerikat förresten?

Anders Sveen sa...

Jo då, det är bra här. Fantasy lovar ibland så mycket så det känns naturligt att bli besviken då och då, men det är också en tillåtande genre där det går att få svindel. Nästan allt jag gillar går att klassa som fantasy brukar jag tänka, om än rejält fringe i nischen då. Men jag kan också tycka om den riktiga byggsatsvarianten, med sitt bekräftande av myter, som kan öppna för nya perpsektiv genom att just vara så formualistisk.

Elias sa...

ja, brukar tänka att Cartarescu (om du läst) skulle kunna va en fantasyförfattare.. skulle gärna läsa en bok där han skriver om drakar och demoner... Ett problem är väl annars som med mkt genrelitteratur att väldigt mkt tas för givet, det är skrivet för "fans", såna som redan är insatta, som accepterar spelreglerna. Är man då inte med på noterna är det lätt att man aldrig släpps in, så att säga... saker och ting har betydelser som inte skrivs ut som fantasyfans förstår men som andra lätt känner sig frågande inför.. Sen är jag nog också alldeles för mkt intresserad av språk och poesi.. Finns det några "fantasypoeter"...?

Anders sa...

John Crowley har ju ett oerhört bra språk tycker jag, med en klar poetisk sensibilitet, ett skimmer. Mycket långsam författare. Inga drakar. För mer på ytan traditionell fantasy, fast författat av en riktig illusionist, som dessutom behandlar språk och minne på ett intressant sätt, måste jag nämna Gene Wolfe igen. En mästare.

Tolkien skrev ju långa sånger och dikter i Ringen, och inspirerades förstås av de gamla diktcyklerna. Völsungasagan och Beowulf är bra grejer, och i Mahabharata far de runt i flygande farkoster har jag för mig.

Tror att många fantasyfans känner precis som det du skriver om den högre litteraturen. Det finns en skepsis och ett agg mot poesi och kultursideförfattare. Tyvärr.

Elias sa...

ja kan tänka mig att den typ av kritik jag har mot fantasy ofta används av fantasyfans fast omvänt mot poesi och "kultursidesförfattare".. : "det är skrivet för "fans", såna som redan är insatta, som accepterar spelreglerna. Är man då inte med på noterna är det lätt att man aldrig släpps in, så att säga... saker och ting har betydelser som inte skrivs ut som lyrikfans förstår men som andra lätt känner sig frågande inför.."

jag kan förstå sån kritik men måste förstås ändå hävda att lyrik, kultursidesförfattare etc är mkt bredare än "genren fantasy" (även om horace engdahl nån gång väl var ute i en debatt och hävdade att högkulturen i vår tid riskerar att bli en subkultur... eller hur det nu var..)

Elias sa...

Har kollat upp Crowley och Wolfe lite nu och måste säga att jag blir mkt sugen på att läsa dem både!

Ser också att det finns broar mellan finlitteraturen och fantasy. Hittar på wikipedia om Crowley:
Harold Bloom included this work in his book The Western Canon, calling it "A neglected masterpiece. The closest achievement we have to the Alice stories of Lewis Carroll."

Anders sa...

Om man nu bryr sig om vad Harold Bloom säger ^_^

Det är roligare att blanda är min hållning, än att välja en genre oavsett bredd. Både Fritz Leiber och Thomas Bernhard, Lovecraft och Auden.

Ursula Leguin har skrivit bra om litteratur och försvar för fantasy i Language of the Night och Dancing at the Edge of the World. En annan bra brygga mellan världarna är Samuel Delany.

Kul om du läser Crowley och/eller Wolfe! Crowley är lite som att gå genom ett spindelnät, man känner att något klibbat fast men kan inte riktigt se vad det är.

Cartarescu låter spännande. Ska jag kolla upp i min tur.

Elias sa...

Cartaresu är kanske den största litterära upptäckten/upplevelsen för mig under 00talet.. lika delar kafka som proust i i en spaning efter den fantasi som flytt där skillnaderna mellan verkliga minnen, konstruerade minnen, fantasier och drömmar i stort sett försvunnit... eller nåt.. Läste nånstans att han i Frankrike ofta klassades som sf-författare medan han här hamnat i ett finkulturfack (panache).. och han är delvis rätt krävande..

sedan blir det förstås alltid roligare om man blandar och ger.. därför kanske intressant att höra vad Bloom har att säga om en författare som klassas som fantasy, kanske mer intressant än annars..