2011-06-09

XVII



Känns lite ovant att läsa en roman som Spådom. Kommer att tänka på hur man skrev romaner på åttiotalet. Eller kanske hur Stig Larsson skrev romaner på åttiotalet. I jämförelse med något sånt som Knausgård (eller, säg, Larssons prosa från nittiotalet) känns det så icke-postmodernt. Ingen lek med identiteter, självbiografi och berättarjag. Inga utvikningar i långa essäistiska, avvikande partier. Klart och rent och - lite tråkigt? Men bra. Har dock bara kommit halvvägs. Hittar inte riktigt entusiasmen, och har möjligen lite dåligt samvete för det.



Har ännu inte hunnit lyssna så mycket som jag önskar (kanske en baksida (eller i längden en fördel?) med att bara ha skivan på vinyl) - men älskar den bara mer och mer för varje lyssning. Förra Testbild!-skivan - tillsammans med Louis Philippe - under namnet The Ocean Tango var fullkomligt underbar och i slutändan kanske till och med förra årets allra mest briljanta. Barrikad är mörkare, inte lika poppig - mystiken tätnar - men på sina håll (som jag upptäckt) nästan lika genialt underbar. Ska skriva nåt mer om Testbild! och Barrikad (eller tänker just nu att jag skulle vilja göra det).



Satt igår på balkongen och lyssnade igenom hela videon Apple Special Event från 6 juni. Varför i helsike då kan man lätt fråga sig, men kan inte låta bli att fascineras lite. Oavsett om man förhåller sig starkt kritisk eller om man är en riktig äppelman så säger en sådan här grej en del om världen idag, vart vi är på väg, vad presentatörerna (i valet av kläder, med sina gester) vill säga oss, vill sälja oss.... Med iCloud kommer sedan en del förstås att ha alla sina böcker och all sin musik i "molnet" och aldrig behöva bekymra sig över vattenskador, bränder och inbrott. Möjligen en rätt banal iakttagelse, hursomhelst hisnande.

1 kommentar:

Jo/No sa...

Testbild har verkligen gjort en kalasskiva denna gång! Lätt det bästa jag hört från dem. Har gått på repeat de senaste veckorna. Ett ljuvligt sommarsoundtrack!