2010-09-19

Septembermusiken



Hauschka - Children

The Advisory Circle / Hong Kong In The 60s - Seasons Change

Stornoway - Beachcomber's Windowsill

FACT mix 178: LHF

The Clientele - Minotaur

The Radio Dept. - The New Improved Hypocrisy

Ducktails - Mirror Image

Ducktails - Ducktails

Arp - The Soft Wave

Autre Ne Veut - Autre Ne Veut

Septemberlitteraturen



Steve Goodman - Sonic Warfare

Lennart Sjögren - Världskråkan

Anna Hallberg - Colosseum kolosseum

Joar Tiberg & Anna Höglund - Månen blev rädd

Oscar Wilde - Avsikter

Yukio Mishima - Demaskeringen

Ulf Stark & Stina Wirsén - Hallå där inne!

Yasunari Kawabata - Tusen tranor

Göran Ramberg - Påven hade sju barn

Bernt Skovdahll - Förlorad kontroll : den ifrågasatta framstegstanken

Popklassiskt

Volker Bertelmann aka Hauschka är på gång med ett nytt album - Foreign Landscapes. Smakprovet Children låter fantastiskt och är i sin orkestrering på många sätt en helt ny Hauschka. Det preparerade pianot som varit en så stor del av de flesta Hauschka-plattor har fått ta ett litet steg tillbaka; Numera får istället en hel stråkorkester fylla på och fylla ut och skapa något nytt gammalt fantastiskt upplyftande vackert njutbart. När jag första gången hörde Children tänkte jag - popklassiskt!, att det verkligen är det här som många postklassiska artister haft i åtanke, men misslyckats med när de - i bästa fall - fastnat i ett njutbart loungeträsk. Children är verkligen inte loungemusik, har ingenting att göra med motsatta oljudsexpriment - istället är det klassisk och postklassisk musik i ett fem minuters popformat; vackert, nästan svängigt - och, kan jag tänka mig, lika hemtamt i ett konserthus som i en jukebox. Michael Nyman, Clogs, Wolfgang Amadeus Mozart, The Durutti Column, Vampire Weekends M79, Max Richter, Bell Orchestre, Umebayashi, Gabriel Fauré, Steve Reich, Bang On a Can är namn som passerar när jag verkligen försöker fundera på hur det låter, namn jag av en eller annan anledning kommer att tänka på när jag lyssnar...

Det har kommit fantastiskt mycket bra musik senaste året - där Herberts One One, Moritz von Oswald Trio, Flying Lotus, The Radio Dept., King Midas Sound är bland topparna. Om inte något mycket märkligt händer kommer Foreign Landscapes att vara med där uppe någonstans vid årets slut (precis som, åtminstone, Bertelmanns två senaste varit). Vid tidigare skivsläpp har han sagt något i stil med att han verkligen ville ta lärdomarna från John Cage och placera dem i en popkontext, göra popmusik av dem. I och med Foreign Landscapes får man antagligen plussa på några namn till från både den klassiska musikhistorien och från pophistorien. Kommer att tänka på den gamla Stereolablåten med det talande namnet John Cage Bubblegum: "It's the most beautiful / and it's the saddest / It's the most beautiful / Landscape in the world". Måste förstås ha varit Hauschkas landskap de haft i åtanke...