2009-07-31

Nisennenmondai = genius



Igår spelade världens bästa band på Hornstull Strand. Sayaka Himeno (trummor), Yuri Zaikawa (bas) och Masako Takada (gitarr) bildar tillsammans världens bästa Nisennenmondai. Omöjliga att inte älska.

Det är inte ofta man ser eller hör sånt man vill kalla genialiskt – men Nisennenmondais sound och kompositioner kallar jag gärna det. De hittar via en sönderspelad krautrocktradition - med till synes enkla medel: frenetiskt, smattrande trummor, enkla gungande basgångar och gitarrslingor, loopade live, på varandra en efter en efter en - vidare mot något man aldrig riktigt hört just så förut. Nisennenmondai går från vad många förstås refererar till som Neu-influerat till vad som får mig att tänka på, säg, Jeff Mills eller The Field på fem minuter eller så - och lär oss samtidigt att det fortfarande finns saker att göra – hur mycket som helst tycks det – med sättningen gitarr, bas och trumma.

Nisennenmondai ska givetvis upplevas live men som smakprov fungerar förstås You Tube, MySpace och sånt där... Lyssna!

2009-07-19

Bergtagen

Någon dags sjukdom så här mitt i högsommaren (och vad härligt att det är grått ute idag!). Ingenting allvarligt men med rinnande näsa, lätt feber och trött kropp håller man sig förstås hemma. Vad göra? Läsa, lyssna, titta och kanske till och med skriva - men vad? blir förstås snabbt en fråga att försöka besvara.


Jag lyssnar på Luuks tråkiga sommarprogram, idag hoppas jag att Enquists program ska vara åtminstone lite bättre. Försöker titta på TV. Det enda som intresserar mig, får mig att fastna (på de tre kanaler jag har), förutom nyheterna och sporten, är Costellos talkshow trots att jag aldrig har förstått ett dugg av Rufus Wainwright. Funderar på någon tv-serie att se; Dexters tredje säsong möjligen? Häglund och Rimgard twittrar om serier som Burn Notice, Royal Pains och Raising The Bar. Kanske någon av dem...

När det gäller läsningen har jag börjat med Bergtagen, som för att riktigt ta någonting som kan hänga med en ett tag (nu när projekt Proust (för tillfället) är avslutat) och så bör den väl passa när man är lite krasslig också. Mann har jag aldrig känt mig intresserad av förut, vilket jag inte kan förstå idag; Nu känns det verkligen som om jag skulle vilja läsa dem allihopa; Döden i Venedig, Doktor Faustus etc... Bergtagen gör mig intresserad och det känns verkligen bra att läsa den just nu, men med lätt feber i kroppen somnar jag förstås efter ett tiotal sidor.


Sedan när man börjar känna sig lite ensam där i sjuksängen finns det ju också sådana där böcker man nästan alltid kan ta till, som man vet på något sätt nästan alltid brukar hjälpa en att få livslusten tillbaka. För mig är förstås några av Stig Larsson böcker sådana böcker, speciellt då hans fyra sista. Har skrivit om dem förut, för vänner tjatat om dem till dödagar. (Ja, man kan bli less på sig själv där.) Men, till det finns det förstås anledningar, även om jag inte är helt på det klara exakt vilka. Några av dem: Först och främst skulle man kunna nämna själva formen - även det här med fotografier, målningar och bilder ur till exempel filmer instoppade här och var i de två sista - och att det är den - det där som i alla fall på ytan någonstans är essä - som gör det lätt att bara plocka upp dem, bläddra lite; Man tänker att man ska läsa just det partiet och snart har man fastnat och inom några timmar eller så har man läst hela boken rakt upp och ner. Men det är förstås bara den yttre ramen. Det är verkligen märkligt annorstädes böcker. Associationer och tankar så hastigt och hisnande välkomponerat ihopkomna att det ofta kan kittla till även vid en femte, en tionde läsning. Det är också, ibland, lätt obehagligt, kan vara osympatiskt, ofta roligt, ibland lätt svamligt men aldrig ointressant, aldrig annat än så skarpt och vasst att man ofta skär sig på boksidorna.

Det finns inte så många sådana böcker. Böcker man liksom alltid kan ta till. Så fulla av liv och kraft att det ofta kan räcka med att läsa några sidor för att åter känna att man lever. För mig: Orons bok, några av Ekelöfs dikter, Den glada vetenskapen, Anteckningar från ett källarhål (även vissa delar av Bröderna Karamazov), en del av Kyrklund och säkert några till. Men så många fler är det faktiskt inte. Det gäller att vara rädd om dem.

I morse fastnade jag i alla fall i Wokas lax?. Och - trots att jag hela tiden blir hungrigare och hungrigare, börjar värka lätt i tomma magen - kan jag självfallet inte sluta förrän jag kommit till sista sidans, sista stycke:

Olyckan i att ens avsikter - ja, exempelvis: "det här är Kristi hufvud!" - har betraktats som ett verk av slumpen! Som om kärleken till en kvinna, darret i ens röst första gången man ska tala med varann, är ett lika slumpartat mönster som den rödvinsliknande mörka fläcken som syns på röda cirkeln på en japansk backhoppningssupporters nu i närbild höjda vimpel

Sen går jag upp och fixar frukost.

2009-07-18

Spellista 22/09



Marco Persichetti - Vento Di Terra
JJ - My Life My Swag
Michael Jackson - Don't Stop 'til You Get Enough
Wizdom - I'm So In Love With You
Dorothy Ashby - The Look Of Love
The Legendary Jim Ruiz Group - Baby Where Art Thou?
Dinosaur jr - I Don't Wanna Go There
Korallrevet - Loved-Up
Maxwell - Phoenix Rise
The Embassy - You Tend To Forget



(Fem av tio på Spot...)

Läslista 8/09



Sture Linnér - Bysantisk kulturhistoria
Orhan Pamuk - Istanbul - Minnen av en stad
Willy Kyrklund - Den rätta känslan
Kristian Petri - Fyren
Lars Gustafsson - Förberedelser till flykt


I KAPITLET OM MINNET i The Seven Lamps of Architecture skriver John Ruskin mycket om skönheten hos det pittoreska och menar att den speciella skönheten hos detta slags arkitektur kommer ur dess slumpmässiga natur (i motsats till skönheten hos noggrant uttänkta klassiska former). När han beskriver något som pittoreskt (av "pittore", alltså som en bild) beskriver han ett arkitektoniskt landskap som med tiden har blivit vackert på ett sätt som dess skapare aldrig förutsåg. För Ruskin kommer den pittoreska skönheten ur detaljer som inte framträder förrän byggnaderna har stått i hundratals år, från murgrönan, örterna och gräsmarkerna som omger dem, från klipporna i bakgrunden, molnen på himlen och det oroliga havet. Det finns alltså ingenting pittoreskt hos ett nybyggt hus som kräver att betraktas i sin egen rätt; det kan bara bli pittoreskt efter att historien har bibringat det en slumpmässig skönhet och skänkt oss ett nytt tillfälligt perspektiv.

Istanbul - Minnen av en stad
, sid 241-242



Man bör utnyttja sina förutsättningar, utanför dem kommer man icke. Förutsättningarna för kalkylen är förhanden. Kalkylen är utvecklingsbar och man gör vad man kan.

Den rätta känslan, ur Prosa, sid 396

2009-07-09

Spellista 21/09


July Skies - The Map That Came To Life
Arthur Russell - Janine
Camera Obscura - French Navy
Stereolab - Fractal Dream Of A Thing
The Sea And Cake - Too Strong
Arto Lindsay - Simply Are
Shugo Tokumaru - Typewriter
Can - Shikako Maru Ten
High Llamas & Stereolab - Glangorous
Junior Boys - Work
Lindstrom & Prins Thomas - Cisco
Friendly Fires - Skeleton Boy (Air France remix)
Air France - GBG Belongs To Us
The Field - Everybody's Got To Learn Sometime
Prefab Sprout - Bonny (Leo Zero re-edit)
Seaworthy - Identifying The Body
Jah Wobble - Plainsong Dub
Momus - Zanzibar
The Charmels - I'll Never Grow Old
Max Richter - H. Thinks A Journey

The whole world is our private playground
to do what we wanna do,
as long as, baby,
as long as I've got you



(Några av låtarna på Spotify.)

2009-07-08

Istanbul



















2009-07-07

Spellista 20/09



Camera Obscura - French Navy
Rj Valeo - Black Ice
The Black Dog - The Actor And Audience
Bryan Ferry - The Only Face
Ronald Isley & Burt Bacharach - Make It Easy On Yourself
The Durutti Column - To End With
The Radio Dept. - Messy Enough
Pallin - Bright Moments
The Chi-Lites - Try My Side (Of Love)
Kate Bush - Cloudbusting



(Sex första på Spotify.)