2009-05-24

Mörkrets äventyr

Måste säga att jag aldrig riktigt förstått mig på Håfströms Mr.Walker-bilder. I alla fall inte tidigare. Veckans besök på Liljevalchs och utställningen Mörkrets Hjärta var i alla fall lite av en ögonöppnare. I en sådan genomgående, men ändå väldigt mångbottnad kontext blev Mr. Walker både en följeslagare och en röd tråd. Eller: hur kul är en ensam bild på Fantomen? - en seriefigur behöver en serietidning, eller som i detta fall en större utställning; En genomarbetad utställning där det känns svårt att plocka ut enskilda bilder eller delar och där det verkligen fungerar så att helheten blir mycket större än enskildheterna. Samtidigt handlar utställningen Mörkrets hjärta också om just seriefiguren utanför serietidningen, mycket av det där som jag tror gör att man kan fascineras så av serier. Kanske speciellt då de alltid lite fåniga serierna med vuxna män i roliga kroppsstrumpor som Fantomen och Spindelmannen; Glimtarna av världen utanför kanske man skulle kunna säga. Och att det är något som Håfströms utställning också handlar om: världen i serietidningen utan seriefigurer, serietidningarnas värld när man läst klart senaste Fantomennumret; Bihistorierna som fortsatte i huvudet när hjälten var på väg att sätta dit skurkarna. Vad gjorde de där figurerna som stannade kvar i de där otroliga eller vardagliga miljöerna när man vänt blad?

Sen kan man ju tycka att det till viss del är ett lite lättköpt misch-masch som Håfström sysslar med: Conrad och Mörkrets hjärta, Fantomen, nazism, kolonialism, Nietzsche och allehanda myter, pojkdrömmar och äventyr - Men när man räknar upp dem såhär och tänker igenom det är det ändå en imponerande helhet som skapas av utställningens olika komponenter; teman, myter och historier. En soppa som känns rätt för utställningen också för att den just är så mycket serietidning och pojklek. (Håfströms egna - inte speciellt originella eller intressanta, men kanske också just därför så talande och passande barnteckningar finns med som en del i utställningen. I sin fokusering på krig, äventyr och myter påminner de om teckningar alla pojkar under någon period i sitt liv tycks ha tecknat.) Serievärldars som Fantomens eller kanske i än högre grad Marvels värld kan ses som de där pojklekarna, fantasierna och äventyren dragna till sin spets - alla myter, mytologier, religioner, spektakulära historiska händelser och krig och fasor samlade på ett och samma ställe, ofta fulla av liv och skillnaden mellan fantasi och verklighet, mytologi och realism, historia och påhitt har för längesen upphört. Man kan ju undra varför det också är något som i närmast alla tider fascinerat krigslekande, äventyrsboksläsande pojkar (och förstås till viss del flickor) så - en undran som Håfström undersöker, tar på allvar och möjligen ifrågasätter. Efteråt vill man inte bara läsa Conrad utan också bege sig till närmaste second hand-affär och leta upp några gamla Fantomen.

Inga kommentarer: