2009-03-11

Thörn on...


Det är bitvis något problematiskt med att boken är det centrala i den litterära strukturen, eftersom inspelningen eller uppläsningen på ett tydligare sätt aktualiserar språkets klangmässiga och repetitiva kvaliteter. Trots slam-, performancepoesi och textljudkompositioner förefaller boken vara tämligen ohotad, troligen just på grund av sin starka ställning. För det är boken och inte uppläsningen eller cd-skivan som leder till ett seriöst mottagande eller stipendier.Denna tanke vaknar till liv när jag läser Luleåpoeten David Vikgrens tredje diktsamling, Inomhuslektionen (Wahlström & Widstrand). När jag sitter hemma och läser boken högt för mig själv så tydliggörs poetens språkliga arbete på ett mycket effektivare sätt än när jag läser tyst.

Så skriver Pär Thörn i sin recension i Sydsvenskan av David Vikgrens diktsamling Inomhuslektion från förra året. Författaren och kritikern vädrar liknande åsikter i sin recension av Jörgen Gassilewskis Kärleksdikter:

Genomgående är diktsamlingen som starkast då jag läser den högt för mig själv. Frågan är om denna bok inte skulle göra sig bättre som en text- ljudkomposition. På så vis skulle pauseringarna och ljudandet och de monologliknande kvaliteterna tydliggöras. Detta problem är inte något unikt för Gassilewski utan är vanligt förekommande i konceptuellt orienterad poesi. Den grafiska framställningen på sidan är förvisso effektiv, men den kompenserar inte den direkthet som finns i den mänskliga rösten.Att inspelningen inte har haft någon status i det svenska litterära livet, sedan den svenska ljudpoe¬sins (relativa) guldålder på sextio- och sjuttiotalet, är på så vis ett grundläggande problem. Om även en cd-skiva eller mp3-fil skulle bemötas med seriös kritik och vara ett möjligt objekt för utgivning på de större förlagen skulle en fruktbar mångfald kunna uppstå i det poetiska fältet.

Med sådana ord i åtanke är det förstås självklart att Pär Thörn nu kommer med en ljudboksversion av sin några år gamla, på eget förlag utgivna och för länge sedan slutsålda En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk. Självfallet inläst av författaren själv. Har man dessutom någon gång haft förmånen att höra Pär framträda och läsa sina texter så framstår släppet som rätt självklart: Pär är allt som oftast en alldeles lysande uppläsare.

Annars är Pärs tankar om ljudbokens status givetvis intressanta också av andra anledningar. Det är helt klart sant att ljudböcker och inläsningar inte är så vanliga när det gäller lyrik, eller för den delen övrig ”smal” litteratur (speciellt inte på något av de stora förlagen). Och de få som ändå ges ut verkar ofta närmast ses som nåt slags komplement till pappersboken och sällan som ett intressant verk i sig. När det gäller populärlitteratur, deckare och annan storsäljande prosa är situationen en helt annan. Där ges numera var och varannan bok ut även som ljudbok. De är mycket populära (speciellt på biblioteken) och kanske till och med en av de allra största succerna inom branschen på senare år.

Men lyrikmarknaden är en liten marknad och möjligen kan en anledning vara att förlagen anser det för dyrt att ge ut diktsamlingar i ljudvarianter. Lönsamt är väl lyrik ändå i stort sett aldrig. En större anledning till det lilla antalet och den låga uppmärksamheten för medietypen är nog ändå – som Pär säger – den låga statusen inspelningen har på detta område. Om inte inspelningen bemöts med seriös kritik och som ett möjligt objekt för utgivning på de större förlagen kommer antagligen inte utgivningen och uppmärksamheten heller att öka. Bara det en stor anledning att jubla åt Diskret förlags och Pärs nya släpp (även om det inte är en "diktsamling", kanske "smalare" litteratur, hursomhelst viktigt och bra).

Jag tror att vi är många som längtar efter en större och bredare utgivning av både ny och gammal lyrik i något slags ljudboksformat. Jag vill gärna höra David Vikgren och Gassilewski läsa in sina senaste samlingar, jag vill ha samlingar med inläsningar av Stig Larsson och Willy Granqvist (om det nu är möjligt). Etc. De CD-utgivningar som Ekelöfsällskapet givit ut med Ekelöfs radio- och heminspelningar är absolut fantastiska. Fler poeter borde likt Pär Thörn göra sina texter tillgänglig på exempelvis Myspace.

Denna vecka startar också den korta men intensiva ”En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk turnén 2009”. Rivstart imorgon på Medborgarplatsens bibliotek!

Inga kommentarer: