2008-09-21

Share The Night



Spellista:


Mikado - Par Hasard
David Byrne & Brian Eno - My Big Nurse
Paul Simon - Crazy Love, Vol II
Hauschka - Where Were You
Stig Larsson & Dror Feiler - Mänskligt
Kroke - The Secrets Of The Life Tree
August Stars - Wicken Fen
Momus - Zanzibar
Monster Bobby - Say Fuck Me
The Clientele - Share The Night :

2008-09-16

Höstluft



Spellista:


Roxy Music - Manifesto
GZA - Shadowboxin 4th Chamber
Tar...Feathers - Lurad Igen
The Sea & Cake - Left On
Hauschka - Paddington
Ryan Teague - Tableau I
Dark Disco - In My Sleep
Terry Riley - Royal Wedding
Alban Berg - Passacaglia
Library Tapes - Höstluft :

2008-09-07

La Notte



Under helgens filmvisningar på Moderna Museet såg jag igår Antonionis La Notte. Fantastiskt trevligt och helt gratis. Precis som torsdagens vernissage för Johannes Nyholms utställning om Dockpojken (också på Moderna). Så, trots Alliansregeringens idiotiska borttagning av den fria entrén på de statliga museerna (När var du till exempel på Östasiatiska senast? Arkitekturmuseet? Medelhavsmuseet? Eller till och med Nationalmuseet...) så sprids det ändå - förstås - med, mer eller mindre, ojämna mellanrum på kultur för alla plånböcker, även från statligt håll. Och, kulturministerns, korkade, numera nästan klassiska uttalande, om att entrén aldrig är det avgörande när man bestämmer sig för att gå, eller för att inte gå, på den eller på den utställningen har förstås visat sig ack så felaktigt. Lätt för henne att säga, liksom... Man kan ju alltid fråga en student eller arbetslös och höra vad de tycker. Sedan klarar sig ju Moderna bra. Dit hittar besökarna. Andra statliga museer har det förstås svårare...


La Notte utspelar sig under en dag och en natt. Från citykärnan, traffiken, bullret och oljudet i den växande italienska storstaden, över den ensamma kvinnans, trollska, planlösa vandring i stadens utkanter och mellanrum, fram till den stora festen, i det stora huset, bland rika och vackra, som mynnar ut i den här rätt fantastiska slutscenen (obs spoiler!):



Jag gillar det mesta: musiken, ljudsättningen, vissa hisnande vackra scener, känslan av både alienation och fascination inför staden, världen och moderniteten... Till och med att den i stunder är lite småtråkigt långsam (åtminstone en person snarkade högt, flera gick innan den var klar) kan jag tycka om...

Oto



Spellista:

The Autumn Apples - Christmas In Mono
The Sea And Cake - Too Strong
Miles Benjamin Anthony Robinson - Buriedfed
Tahiti 80 - All Around
Stereolab - Neon Beanbag
Majessic Dreams - Clocks
Nico Muhly - The Only Tune
Tsukimono - Field Holler
Ryan Teague - Rounds
Fennesz + Sakamoto - Oto :

2008-09-05

Ändras



Läslista:

Stig Larsson - Ändras
Stig Larsson - Händ!
Fernando Pessoa - Stilla, mitt hjärta
Torgny Lindgren - Norrlands akvavit
Johan Jönson - Efter arbetsschema


Göra fel. För att bli som du.
Alltid är det så
Du är felet.

Kravet: att inte bara gå fram till dig, dra ner min gylf;
att inte bara svämma över dig
med all saliv jag har; inte bara dö
så att du får besöka min gravsten med så
sällsamt neutrala uppgifter att man måste notera
enkelheten.
Inte bara ingå i dig.
Jag måste skryta med spänd högtidsröst
och i ett avbryta de andra,
vara det pinsammaste som setts
i TV:s brasprogram.
I direktsändning hävda att ingen sedan Strindberg -
knappt ens Ekelöf i sin dödspassagevind
molande i sängen sista tre nätternas onda -
har kunnat behandla det svenska språket som jag. Ingen
har haft den eld som jag har t.o.m. i de skymmande fem-sexsnår
när jag bara halvsover i en buss med händerna nere i en Expressenbilaga.
Om jag säger detta, om jag är så avskyvärd,
blir jag till du. ( O c h v e m v i l l i n t e
h a s ä l l s k a p n ä r d e t k n i p e r ?
J a g v e t v a d d u g å r f ö r d u m e d . )
Nu så lycklig som man bara är när man halvt om halvt flyter nära stranden,
då plastdjur och fjunigt blonda barnskallar doppar upp -
dipp! dopp! - och ner,
när jag inser att vi insetts och sett in i,
gemensamma som endast nermörker gör oss.

Stig Larsson, Ändras, sid 67-68 ur Upplysning


Inget är jag.
Inget skall jag någonsin bli.
Inget kan jag vilja bli.
Men frånsett det bär jag på världens alla drömmar.

Fernando Pessoa, Stilla, mitt hjärta sid 133, Alvaro De Campos, ur Tobaksaffären