2008-09-07

La Notte



Under helgens filmvisningar på Moderna Museet såg jag igår Antonionis La Notte. Fantastiskt trevligt och helt gratis. Precis som torsdagens vernissage för Johannes Nyholms utställning om Dockpojken (också på Moderna). Så, trots Alliansregeringens idiotiska borttagning av den fria entrén på de statliga museerna (När var du till exempel på Östasiatiska senast? Arkitekturmuseet? Medelhavsmuseet? Eller till och med Nationalmuseet...) så sprids det ändå - förstås - med, mer eller mindre, ojämna mellanrum på kultur för alla plånböcker, även från statligt håll. Och, kulturministerns, korkade, numera nästan klassiska uttalande, om att entrén aldrig är det avgörande när man bestämmer sig för att gå, eller för att inte gå, på den eller på den utställningen har förstås visat sig ack så felaktigt. Lätt för henne att säga, liksom... Man kan ju alltid fråga en student eller arbetslös och höra vad de tycker. Sedan klarar sig ju Moderna bra. Dit hittar besökarna. Andra statliga museer har det förstås svårare...


La Notte utspelar sig under en dag och en natt. Från citykärnan, traffiken, bullret och oljudet i den växande italienska storstaden, över den ensamma kvinnans, trollska, planlösa vandring i stadens utkanter och mellanrum, fram till den stora festen, i det stora huset, bland rika och vackra, som mynnar ut i den här rätt fantastiska slutscenen (obs spoiler!):



Jag gillar det mesta: musiken, ljudsättningen, vissa hisnande vackra scener, känslan av både alienation och fascination inför staden, världen och moderniteten... Till och med att den i stunder är lite småtråkigt långsam (åtminstone en person snarkade högt, flera gick innan den var klar) kan jag tycka om...

Inga kommentarer: