2008-07-15

Nonfiction



Läslista:

Marcel Proust - Den fångna
Torgny Lindgren - Hummelhonung
Tove Jansson - Det osynliga barnet
Maria Gripe - Elvis! Elvis!
Anders Johansson - Nonfiction


Och av det leende Brichot ägnade den bortgångna salong han såg i andanom, förstod jag att vad som - mer än de stora fönstren, mer än Värdfolkets och de trognas glada ungdom - var honom kärt i den gamla salongen kanske omedvetet för honom själv, det var den ogripbara delen (som jag å min sida upptäckt i några likheter mellan La Raspelière och Quai Conti och varav - det må gälla en salong eller något annat - den yttre, närvarande, för var och en påtagliga delen endast är en förlängning); den del som frigjort sig från yttervärlden, tagit sin tillflykt till vår själ och skänkt den ett ökat värde i det den assimilerat sig med dess övriga innehåll: rivna byggnader, människor från förr, fruktskålar från supéer man erinrar sig; småningom förvandlad till det minnenas halvgenomskinliga alabaster vars färg man aldrig kan redogöra för emedan man är ensam om att se den, varför man fullt sanningsenligt kan säga till andra, på tal om detta förgångna, att de inte kan göra sig en föreställning därom, att det inte liknar någonting de har sett; och när man betänker att ens eget medvetande är förutsättningen för att allt detta skall kunna leva kvar ännu en liten tid, då kan man inte utan rörelse förnimma i sitt inre skenet från lampor som slocknat och doften av bersåer som aldrig mer skall blomma.

Marcel Proust, Den Fångna, sid 306-307


Tankarna flyger.
- Tillsammans blir man fyra! säger han plötsligt.
Först förstår hon inte alls...
Han måste förklara. Det har med räkning att göra, och egentligen är hon bättre på det än han, fast det här talet får han allt hjälpa henne klara ut.
De räknar på fingrarna och lägger ihop.
Jo - det blir rätt. Nu förstår hon!
- Jag har mej, ju, och jag har dej...
Du har dej, va, och du har mej?
Det blir två till dej, och två till mej -
Två var alltså - en som är du och en som är jag -
Två plus två!
Ja! Tillsammans blir man fyra!
Det var rätt räknat.


Maria Gripe, Elvis! Elvis!, sid 160-161

Inga kommentarer: