2008-07-21

Hold On To Me, Baby

On Trade Winds, Air France första EP, tyckte jag var fantastisk. I numera nedlagda tidningen Ondskan skrev jag förra våren följande hundra ord om skivan:
När jag för någon månad sedan första gången hörde Air France debut-EP On Trade Winds blev jag både imponerad och förtjust. Lyssnade intensivt i några dagar för att sedan lägga åt sidan. Helt okej och egentligen inte mer än så, fick jag av någon anledning för mig. När jag nu åter lyssnar känns den inte alls som gårdagens nyheter. I den första anstormningen hittar jag hela tiden fler delar och detaljer att hänföras av, fler anledningar att fortsätta drömma. ”EP:n blev exakt som vi ville ha den”, sa gruppen i en intervju nyligen. Exakt som jag ville ha den också.
Förväntningarna var alltså ganska högt uppskruvna när uppföljaren No Way Down anlände, här, inte alls för så länge sedan. Och, ja, jag lyssnar gärna, har lyssnat, kommer att lyssna – men än så länge – inget som riktigt riktigt fastnar. Men även On Trade Winds behövde ju lite tid på sig, så man vet ju aldrig… På No Way Down saknar jag dock de där lite rakare poplåtarna, den subtila hitkänslan som liksom tycktes forsa över en varje gång man lyssnade på Karibien, Beach Party och Never Content.

Som ett litet plåster på den lilla besvikelsen upptäckte jag dock guldkornet Hold On To Me, Baby. Ett mp3-släpp från slutet av förra året (som fortfarande finns att ladda ned från Sincerely Yours hemsida). En form av julsingel tycks det, med vinande vind och knastrande snö under skorna, men ändå, gör mig ingenting: flöjten, melodin, den lätt gungande rytmen, och rösterna värmer mig ändå här och nu; ett juli så här kallt och ofta - just nu! - också så blött, vet jag inte om jag varit med om förut... På väderleksrapporten sa de dock att nu!, denna vecka!, skulle värmen äntligen komma, så: Hold On To Me, Baby!

Inga kommentarer: