2008-04-18

Rip it up and start again!

Har varit inne i en stark Orange Juice-, Edwyn Collins-period ett tag nu... vilket eldas på lite ytterligare av att jag får två relaterade BBC-dokumentärer tillsänt mig: Den helt okej Caledonia Dreamin' om Skottlands pophistoria från Postcard och framåt och den hjärtskärande Home Again om Collins kamp tillbaka efter sin stroke... Rörande, fint, värdigt... Tack så mycket för det!

Varför så mycket Collins senaste tiden då? Vad är det jag hittar där som jag så sällan lyckas finna i annan popmusik? Postcard, Orange Juice tycks ju annars, fortfarande, vara en massiv influens för massor av ny både svensk, skotsk och annorstädes pop. (Vilket Caledonia Dreamin' också, förstås, fortsatte att befästa.) Men är det kanske inte också så att det bara är vissa influenser och vissa stilideal som för det mesta anammas? Hur många av dagens popband, indieband, skulle få för sig att göra en cover på en Al Green-låt? (En Rahsaan Patterson-låt?) Inte många som pratar om Orange Juice idag pratar väl speciellt mycket om soulmusik som någon slags influens? Kan det, skulle det, nu, på något vis, kunna vara en influens man börjat längta efter ordentligt igen? Hos Orange Juice (och på senaste Collins-skivan) var det i alla fall något som var med och skapade unik, och ibland tycks det, perfekt pop man aldrig vill sluta lyssna på:



2 kommentarer:

mj sa...

Filmen där Alan Horne visar sin garderob har jag sett, men inte Home again. Vet du om man kan ladda ner den från nån torrentsite?

Elias sa...

Hej! Nej vet inte om nån torrentsite! Men om du vill kanske jag kan skicka den vidare...