2008-03-14

Stereolaboratoriet

Ligger i soffan och läser. Lyssnar på musik. Och finner att jag även idag (likt säg förra fredagen) lyssnar lite på Stereolab. Låter kanske inte så jättespännande - vilket dock är precis vad det gör, till min stora (lilla) förvåning... Idag: Dots and Loops, där de efter Tomato Ketchup-skivan, lite mer dansmusikelektroniskt, kanske var i åtminstone en av sina höjdpunkter. Inledande spåren Brakhage, Miss Modular liksom fortsätter innan de ens har börjat (inspelat i Chicago, Dusseldorf, Elsewhere); lika delar groove, svalka, körer, elektroniskt, blås osv...

Vart de nu är på väg vet jag inte. Senaste (helt okej) fullängdaren Fab Four Suture kom 2006. Laetitia ägnar sig åt sitt Monade- projekt. Sammanfattningar med samlingar både 2005 och 2006. Allting saker som skulle kunna vara tecken på att det snart är över och finito, men på hemsidan hittar jag också en news där Martin meddelar: "I'm pleased to announce Stereolab's return to the festival circuit. On July 19th 2008 Stereolab will perform at the Slottsfjell Festival in Norway. More gig and LP news soon.", vilket ju då ändå känns skönt att läsa.

När det sedan gäller just läsningen: fortfarande lite Proust då och då, där jag är inne i en alldeles särdeles långsam fas (kanske för att jag håller på med Aspenström, Sjögren, Camus, Bauman, Linnér samtidigt?); ett tiotal sidor då och då. Vet inte om det är nåt toppenbra sätt att läsa just den texten, men är det sätt som helt enkelt passar mig bäst just nu. Bjöd på en låt av Stereolab förra veckan så idag blir det istället ett citat, vilket handlar om just musiken. Kanske kan det appliceras på nåt sånt som Stereolab?, kanske till viss del? I alla fall på mycket annan av de bästa, vackraste tonerna just jag känner till:
Men deras ord, liksom alla yttre människoord, lämnade mig likgiltig - vad betydde de i jämförelse med den himmelska musikfras jag nyss samtalat med? Jag var ju som en fallen ängel, bortryckt ur paradisets salighetsrus och förpassad till en intetsägande verklighet. Och liksom vissa varelser är de sista vittnesbörden om en livsform som naturen har övergivit, så undrade jag om inte musiken var det unika exemplet på hur kontakten mellan själarna kunde ha varit - om inte språket, ordbildningen och begrepps- analysen hade kommit emellan. Ty musiken är som en möjlighet som inte fullföljts; mänskligheten slog in på andra vägar, det talade och skrivna språket. Men återgången till det icke analyserade verkade så berusande att jag vid utträdet ur detta paradis fann kontakten med mer eller mindre intelligenta varelser märkvärdigt likgiltig.

Proust, Den Fångna, sid 277-278

Inga kommentarer: