2007-07-30

Sommarens album: Hauschka

Room To Expand expanderar förstås ditt rum. Den kanske inte nödvändigtvis är bättre, men jag skulle nog ändå vilja säga: mer och på ett större sätt än tidigare Hauschka-skivor. Alltså: inte lika minimal, kanske, sparsmakad som förr, utan mer varierad, lite fler tonlägen - från avslutande meditationer till närmast poppiga upptrappningar: både för sådana festligheter som promenader - och sängligganden; på eftermiddagens siesta, under kvällens sista blinkningar...

Hauschka låter på Room To Expand sina preparerade pianon få bekantskap med fler saker, utvidgar ensemblen: ett blås där, ytterligare ett ljud där... utan att på något sätt låta sitt unika tonläge fullständigt byta kostym; han är precis lika fin och välklädd som tidigare. En svunnen tid, en romantisk plats som hela tiden ligger så pass långt borta att du aldrig bara drömmer om hur det var förut, där - utan alltid bara: hur det kommer att bli, här... Vackert, vackert men inte utan, ack så viktiga, vassa kanter.

Sommarens album: Differnet

Hade längtat länge, hade väntat och fantiserat så som man så ofta tycks göra när någon gammal favorit är på gång med något nytt. Och sedan: till en början alltid lite besviken - ingenting verkar kunna konkurrera med det där ostadiga, hänsynslösa fantiserandet... Så först har jag faktiskt lite svårt att komma in i matchen: gillar inledande låtar (Caring Arms, Parklands...) men ser inte, i min närsynthet, riktigt var den där ordentliga storheten ligger. Det hela får vila lite, någon spelning här och där - och först några veckor efter ankomsten - i badkaret, när jag lyfter upp huvudet ur vattnet efter att ha sköljt av min schampoonering - uppenbarar det sig: strukturen, meningen, berättelsen... tanken, känslan... och just då, basen, kanske framförallt...

Collapsing Universe behöver alltså inte alls stå i skamvrån, i jämförelse med tidigare Differnet-alster, även om den ännu inte - inte på korta vägar - kommer nära upplevelsen av deras förra, fantastiska släpp. Att den kommer att växa ytterligare är jag dock på det alldeles säkra med.

2007-07-27

En Hans Appelqvist i gräset

Oj, vilket ostadigt väder vi får dras med den här sommaren. Nästan mest hela tiden och snart är ju hela juli slut! Inte alls så mycket bad och simmande som man allt föreställde sig - alltid tycks föreställa sig - i vårtid, när ens sommarlängtan är som allra, allra störst.


I onsdags fick vi dock, efter en ostadig blåsig dag, uppleva ljuv, solig sommarkväll här i Aspudden. Nästan precis i och med att den gamla stöten Kjell Höglund kliver upp på lilla, lilla scenen, i Vintervikens trädgård, på Ljummen-festivalen. Han har ju gjort en del fina låtar, men här, tillsammans med den gamla proggpunkaren Johan Johansson blev det allt lite väl frejdigt, putslustigt fånigt, slarvigt. Tråkiga gitarrer och Kjells vingliga röst faller ihop och bort i pinsamma skojfriskheter och dåligt ljud (på mer än ett sätt).

Men det var ju förstås inte därför vi var där: Hans Appelqvist skulle ju upp på scenen runt niotiden. Vid sådana här tillfällen törs man ju aldrig riktigt hoppas för mycket, av någon anledning. Man vill inte bli besviken, man är lite orolig: en artist man respekterar och gillar i massor på skiva kan ju förstöra en hel del genom att bete sig tråkigt på scen, förstås.

Vi sitter en bit bort, högt upp till höger, utträngda av alla gamla sextioåriga Kjelle-fans. Oj! Videoprojektioner som vi inte ser helt och fullt, vi måste nog allt flytta oss lite närmare... och av Appelqvist skymtar vi bara hans ena ben under synten... Som tur är går många av de där Kjelle-fansen när låtarna från Naima-skivan skjuter rakt ut över publiken, ut i trädgården och vidare ut i rymden... Skönt tycker man först, med mera plats förstås, men sedan när man hör hur bra det låter blir man också lite illa berörd. Många bara snackar, vända bort från scen eller går helt sonika bara, trots att det låter så bra, och man tänker att de flesta människor är nog egentligen helt ointresserade av musik när det kommer till kritan... Men rätt många stannar ju ändå kvar, och man kan ju förstås vända på det och bli glad för det, att rätt många ändå uppskattar det hela...

Nästan hela konserten bara Naima-skivan, nästan hela historien, med fina, fina, videofilmer, bilder, projektioner. Passar egentligen perfekt i sommarkvällen, trots alla surrande ointresserade besökare. Naimalåtarna ges ändå nytt utrymme, låtar annorlunda och får en så här, efter gammal (ja, unken) visprogg att verkligen förstå hur unik artisten Hans Appelqvist verkligen är. Anslaget, temat, pretantionerna - och även musiken, tonen och soundet. Och han presenterar sig inte, säger ingenting som om han vet att han inte på något sätt behöver det - musiken talar helt och fullt för sig själv. Han spelar gitarr, synth, klaviatur och sjunger på några av Naimalåtarna - nästan finare än rösterna på skivan.

Sedan avslutar han förstås med en av den här - fantastiska, stormiga! - vårens och sommarens allra mesta och bästa låtar: Tänk att himlens alla stjärnor. Och han sjunger den - precis som han gör allt det övriga också - med självklarhet och stor integritet. Appelqvist behöver inga stora gester, hans musik och artisteri lyser ändå så fint. Längtar redan ivrigt efter nästa skiva, nu när han verkar hittat sin sångröst också och allt...

2007-07-20

Min rymd är för förlorare

Vet inte riktigt hur det är med bloggarna nu för tiden. Har en känsla av att det är mindre och mindre folk som egentligen bryr sig... på det hela taget... En del av nyhetens behag har förstås dött (vilket väl i och för sig gör det hela lite intressantare)... Den där lilla känslan av sensation som många nog kände - när man upptäckte att det var så enkelt (och kanske till och med roligt) att starta en blogg, och att det rätt enkelt gick att få lite besökare och i alla fall ett litet, litet genomslag hos åtminstone en liten, liten grupp - har nog helt enkelt börjat mattas av litegrann... Att stoltsera med att man har en blogg (eller till och med att man slutar blogga, som en del verkar gilla att basunera ut) är väl idag ungefär som att stoltsera med att man har ett fast telefonabonnemang (eller att man sagt upp sitt!), eller nåt... Många använder sig nog mer och mer av, säg, MySpace; Intimare, ett upplägg som inte har samma form av publicerande, vilket man kanske skulle kunna tolka som att till och med bloggkostymen blev lite för stor, ingav en känsla av lite för stora anspråk...

Svamlar lite här men tror nog att jag är något lite på spåren som jag varken har tid, ork eller kunskap att riktigt formulera klarare... Och, ja ja, nu kan du hitta även mig på MySpace ("tell all of my friends, I don't have too many..."). (Jag har alltså lyckats undvika det tills nu...)

2007-07-14

Lästips sommaren 07

Digfi kan man läsa lite om vad lite olika människor, ja författare, förläggare, popmusiker, skribenter läser för böcker i sommar. Lite boktips inför sommaren... Eftersom de aldrig tillfrågade mig så listar jag väl lite grejer här istället:

Vad läser du i sommar? - Hmm, böckerna passerar som väderprognoser i ostadigt väder, men vad minns jag rätt upp och ned så här, av vad jag hittills läst i sommar? Ja, Sara Lidmans Bära mistel (fantastisk, vacker så att ögonen tåras), Maria Gripes Elvis Karlsson (fin, fin, nostalgi, ändå något slags evigt sjuttiotal), Pär Thörns En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk (rolig, rolig, nästan bättre än Inventering, skrattade ibland högt vilken väl sällan annars händer när man läser skönlitteratur över huvud taget?). Och Borges Fiktioner! Sedan har jag läst om Polyfem förvandlad några gånger, upptäckt nya saker ytterligare gånger. T.S. Eliots Four Quartets läste jag också om här om natten. Håller just nu på med senaste, lite tröga Liedman, för picknickfilten lite för tjocka Stenarna i själen, likaledes vackra och tunga sista numret av OEI och den där Prousts Sodom och Gomorra. Högst upp annars i att läsa högen hittar jag just nu nog Lagercrantz Proustbok, kanske Oes Tid för fotboll?

Andra lästips?
- Inte bara Polyfem förvandlad utan förstås allt av Kyrklund hur många gånger som helst. Kanske Murakamis Kafka på stranden för tjockt, lätt men ändå vackert fantasifullt inspirerande?

Någon blogg du kollar även om du har semester?

- Se listan till höger!

2007-07-13

En skållhet i gräset

Jag vet inte, men det känns som att rockfestivaler mer och mer börjat förvandlas till ren lyteskomik. Rapporteringarna från Roskilde handlade mer om att folk verkligen klarade av att vara där, än om att det var trevligt... Avskräckande, minst sagt...

Accelerator skulle man väl i och för sig ha kunnat besöka, Electrelane hade jag ju mer än gärna sett - men var det inte ett lite väl dyrt biljettpris? Och, kanske framförallt, var det inte lite tunt även där med intressanta namn?

Men - mitt i festivalhånet - så dyker Ljummen upp igen, med tre intressanta kvällar i Vintervikens trädgård. Alla åldrar och endast 60:- i inträde! Dubbelorganisterna, fina Anna Järvinen, självklart fantastiska Hans Appelqvist, svårfångade Ass, kanske till och med Kjell Höglund och absolut fler av alla de artister som uppträder, som jag inte har så bra koll på, men som ändå väcker intresse...

Bara vädret håller i sig nu (eller kanske mer rätt: tills dess blir riktigt somrigt). För nu, och de senaste dagarna, har det väl ändå varit lite väl... - nästan höstigt? Vet att Ljummen nästan regnade bort för någon sommar sen, men i år skulle väl de där ack så omtalade regngudarna kunna vara snälla att bara vara lite mer på vår sida?

2007-07-11

Himlafallen!


En blandskiva! Också del tre i en serie där skivornas namn är detsamma som en av titlarna på en av låtarna som figurerar på respektive skiva - fast översatt till svenska - och av en slump(?) beskriver titeln i alla tre (himla)fallen någon form av rörelse, i alla delarna också en titel med begynnelsebokstav H.

Skivan innehåller både nya och gamla favoriter, placerade i en sådan ordning att den som lyssnar ordentligt inte kan undgå att det aldrig rör sig om någonting slumpmässigt utan istället en sådan ordning där en liten historia försöker finna sin form...

01 - PIANA - Something Is Lost
02 - GOLDMUND - Heavenfallen
03 - HAUSCHKA - La Dilettante
04 - STIG LARSSON & DROR FEILER - Nyponsoppa
05 - JOHN CALE - Hanky Panky Nohow
06 - EUROS CHILDS - Twill Yn Yr Awyr
07 - FRIDAY BRIDGE - Love And Nostalgia
08 - MOMUS - The Birdcatcher
09 - ARTHUR RUSSELL - Arm Around You
10 - THE FIELD - Over The Ice
11 - STEVE REICH - Pulses 2
12 - DIFFERNET - Caring Arms
13 - TESTBILD! - En Gång I Stockholm
14 - JULY SKIES - The Softest Kisses
15 - MAX RICHTER - Autumn Music 2
16 - JOHN CAGE - Dream

Och, okej, jag vet att det är lite fånigt att lägga ut en låtordning, spellista, blandskiva som bara jag och nån enstaka till sedan, verkligen, får ta del av... Gör det nog egentligen mest för min alldeles egna skull, men alla andra kan kanske i alla fall se det som tips - mestadels ovärdeligt fantastiska grejer... Och Testbilds finfina sommartolkning finns ju för alla att med ett enkelt klick lyssna och ladda ned... (Liksom övriga Friendly Noise-mp3-släpp.)

Om man annars är i behov att ladda ned en sommarmix, i ett i och för sig rätt annorlunda temperament, kan jag istället rekommendera min gode vän Daniels nya mix som finna utlagd på 24 Hours-bloggen (gamla grejer hittar du här).