2007-10-19

Dikter

Jag läser (förstås?) Malte Perssons blogg. Jag har även läst Malte Perssons böcker: Livet på den här planeten, Apolloprojektet och nu senast, under en andra omgång, hans senaste: Dikter. Alla tre böckerna har jag tyckt varit bra, på sitt sätt, eller i allafall: okej, de har alla varit värda att läsa och fundera på och över. Och kan det ha och göra med hans blogg, hans litteraturkritik? Att man har en större benägenhet att plocka upp en bok av en författare man, på något samtida vis, tror sig känna, i alla fall redan ha en relation till, bara för att han har en blogg? Och jag måste också säga att hans böcker blir bättre och bättre. (Den roman som jag har för mig att jag läst att han håller på med ser jag med spänning fram emot(utan att ha en aning om vad det kommer vara för typ av roman); jag tänker mig den som en blandning mellan - alldeles säkert troligen för att jag läst på hans blogg att det är författare han särskilt lovordar - Cartarescu, Pynchon, Neal Stephenson, Henry James, kanske Erik Beckman? Vilka fantasier skapar inte det? Vad har han då inte att leva upp till? Helt klart orättvist, men också troligen en anledning till att man ser fram emot hans böcker: att han verkar ta litteraturen på ett sådant oerhört allvar. Pretentiös i positiv bemärkelse. Hursomhelst: kan han nosa vid nämnda författarskaras fötter kommer jag nog läsa hans bok med nöje.)

Hans två första böcker läste jag med intresse utan att däckas och Dikter läste jag med stort intresse utan att riktigt däckas. Tidiga känslor: han är allt för smart för sitt bästa, för duktig, han riskerar ingenting, det utmanar utan att egentligen utmana, för uttänkt - för lite känsla, lite blodfattigt, ibland nästan en känsla av skrivövning... Senare känslor: intressant, läser gärna om och om och funderar..., det är vackert och tänkvärt utan att direkt vara tänkvärt då det kryper på en sakta liksom bakifrån, snyggt, snyggt, fint omslag...

I förgår kväll läste jag i alla fall några dikter ur Dikter högt för en vän, och de visade upp sig i ett nytt ljus!, på något märkligt sätt. De får liv och jag känner att jag måste läsa om alltihopa en gång till:

Också (så går den långa
tankegången över breda bråddjup:
komsi kosmos!)
när fabriksskorstenarna brunnit ned
som cigaretter, återstår den
såpbubblehinnelika horisont
där jordens krökning
möter ögonglobens. Lyft blicken nu,
mot Venus flimrande genom luftföroreningarna.

1 kommentar:

Anonym sa...

Såpbubblelika horisont´kan det sägas vackrare, med få ord beskriva skönheten i rymden-Tack Sondera, för att du delar ut de sköna orden åt jorden!MVH Gladiatan