2007-09-23

Sonic youth

I fredags tyckte jag det var roligt att få tillbaka lite glädje och nyfikenhet inför popmusiken igen, igår plockade jag då till och med upp senaste numret av Sonic, fortfarande full av nyfikenhet (trots att de envisas med att sätta The Hives på omslaget till varje nummer).

Har skrivit tråkigt om den tidningen här förut, och för det mesta, och lite överlag sådär, är den ju allt bra träig och lite feg: Vill vara både snäv och smal för konnässörerna, och mainstream-indie för de mindre nogräknande, fast i ett rätt misslyckat misch-masch. Samtidigt stilla, fortfarande kvar i någon slags dimmig dröm om ett nittiotal eller nåt liknande, närmast helt utan tankar (tycks det) på nya grepp, annorlunda angreppspunkter, nya sätt att ta sig an musiken som förstås den i sig hela tiden - åtminstone! - försöker hitta de där nya greppen att ta sig an musiken (på).

Men, men, det där slentriandissandet kan ju också det kännas lite tjatigt, kanske till och med lite omodernt... Och namnen Avalanches och Robert Wyatt på omslaget kan ju få en att i alla fall bläddra lite snabbare, samtidigt försiktigare.

Odysseys Our Live Are Shaped Of What We Love blev jag i allafall sugen på att leta upp. Lokkos Wyatt-intervju är nog intressant både på grund av Lokko och Wyatt men frågan är om den trots det är speciellt bra (till skillnad från Wyatts nya skiva som just verkar speciellt bra). Hursomhelst ger den nog just idag upphov till lite nostalgi, något gammalt minne av musikglädje och ungdom kanske, för den som var ung på nittiotalet och därför aldrig kunde undgå att läsa för många Lokko-texter. Jens Lekman lyssnar jag förstås hellre på, än läser om, men läser ändå och tycker det är helt okej. Australien-texten ska jag snart ta mig an, kanske till och med Lennart Perssons... Av recenserade skivor nog följande: Järvinen, Animal Collective, Hawley, Lekman (redan gjort!), Malmberg kanske, Stars, Testbild! och Wyatts förstås. Förhoppningsvis, givetvis, några fler...

Men på det hela taget: inte jättekul, igen då. Att stilla, samtidigt hålla uppe!, min nyfikenhet på ny (och gammal) popmusik lyckas tidningen ändå rätt bra med just idag, när det gäller min fortsatta nyfikenhet på tidningen Sonic blir utslaget rätt dåligt...

5 kommentarer:

Tatti sa...

David Toop intervjuar Wyatt och Alfie i senaste numret av Wire, väldigt fint. Sonic köper jag väl snart som alltid trots att jag vet att jag bara kommer gilla typ 5 procent.

Elias sa...

jo, den läste jag i all hast igår på biblioteket. har du lyssnat nåt på wyattskivan?

Tatti sa...

Ja jag laddade ner den för ett tag sedan. Den är mycket mycket bra.

Eddie sa...

Sonic är väl helt okej. Men faktum är att det inte längre finns särskilt många bra musiktidningar som är värda att läsa. Ondskan kanske kan betraktas som ett undantag, men i övrigt är ju tidningar som Uncut, Mojo, Groove otroligt mossiga som antingen bara skriver om Alt Country eller Rock. Nä, tidningarna blev omkörda för länge sedan omkörda av hemsidor som DigFi, Discobelle och Fluokids, för att nämna några. Men Lokko-intervjun med Wyatt måste man dock läsa. Tack för tipset.

Elias sa...

hej eddie, i stort tror jag nog det du säger stämmer. känns faktiskt fortfarande som om musiktidningen försöker finna sin form, eller sitt nya sammanhang eller nåt, i det nya medielandskapet........