2007-09-02

Modernistas Kapslar

Förlaget Modernista pendlar, eller balanserar på en slak lina, mellan det intressanta, trevliga, snygga och det förutsägbara och småfåniga, det inspirerande nydanande och nåt gammalt som från nittiotalet. Både fint formgivna böcker och tråkigt utgivna böcker, och tvärtom ibland. Tänker ungefär så när jag studerar omslaget till Viktor Johanssons Modernistautgivna debut-diktsamling Kapslar: Vad tycker jag egentligen om det här? Men det känns ändå som att samtidslyriken, poesin fortfarande är i behov av mer pop på nåt sätt, mindre av maläten Öijer-estetik, över lag mindre klichéer om hur de där diktsamlingarna både ska se ut och presenteras... Så att omslaget och förpackningen som kapslar in Kapslar lätt sticker ut, nästan får en att rycka till lite, bevisar väl genom just det, att den typen av estetik - det rosa, lätt lekfullt, lätt japanska, färgglada - på något sätt behövs. (Och om förpackningen möjligen har tappat i vikt när det gäller musikutgivningen så har jag en känsla av att den är viktigare än någonsin i bokfloden, ju större den blir, för att man över huvud taget ska plocka upp något oväntat, förstrött börja bläddra lite...) Att Kapslars omslag, formgivning sen, i sig, inte är så, jag vet inte - snyggt?, kanske inte då gör så mycket. Jag känner ändå sympati! En känsla som även omfattar själva innehållet, texten i sig. (Och en tanke, känsla hos mig är väl då att de där två sakerna - förpackningen och innehållet! - kan vara rätt svåra att separera.) Inte alls en massa poserande, faktiskt, vilket känns så skönt så skönt. Inte den där sökta känslan, det tillkämpade, vilket ibland, bara det till och med, känns lite ovanligt när det gäller debutsamlingar av unga poeter. Kapslar försöker inte vara större än den är, är sig själv nog: enkel, rätt traditionell ändå något man vill ta del av, ändå känner en viss spänning inför. Vill helt enkelt läsa vidare... titta på... placera in i bokhyllan...
Vi rullar ut oss i mattor över gräset, inreder rummen till egna,
innergården en glänta i staden, ljus kan bryta sig in eller ut,
Husen om oss en megafon riktad mot rymden när jag viskar,
orden brinner genom dina lager av kläder och skikt av himmel.

Inga kommentarer: