2007-08-07

Sommarens album: Friday Bridge

Det är ju kanske inte riktigt som första mötet, snarare (förstås) som senare: kanske inget direkt - på en gång - hallelujah men ändå så snyggt, snyggt, snyggt. Uppskruvat, på tå, som man kanske, i någon förvirrad stund, trodde sig vara alldeles för gammal för, men då istället, hela tiden: barnsligt förtjust i... Många fattar inte halv sju vilket förstås är en del av själva grejen. Om ingen tycker det är dumt och fånigt, om ingen retar sig på det, om än bara lite, lite grann, om alla gillar - kommer förstås inte en endaste en att älska... Friday Bridge tar hela popleken på lite för stort allvar vilket jag tycker är precis det allvar Intricacy är värt (den allvarsamma leken!). Någon kanske säger Saint Etienne eller nåt åt det hållet men detta är ju nu mycket vassare än så...

Intricacy känns genomarbetad, vacker, glittrande; själva motsatsen till tillkämpad naivism, lo-fi, strul, trassel... Någon säger kanske: lite lätt enformig, lite lätt hela tiden samma tonläge, lite för utstuderat etc. - De kan ju sedan ha någon poäng, men det känns som om Friday Bridge står långt över all sådan kritik: att bara finnas till i världen, Sverige som Intricacy skapar hopp.

Inga kommentarer: