2007-03-01

Guitar Hero

Kjell Häglund skrev en gång något i stil med att en av popmusikens absolut viktigaste ingredienser är glömskan. Och kanske är det så – att jag nu – just nu - kommit till en punkt där jag i mångt och mycket glömt bort just gitarrerna. Och därmed givits möjlighet att upptäcka dem igen? I alla fall för en kort liten stund då… För de är ju en så stor del av hela 1900-talets pop- och rockvärld – att man nästan rycker till lite när man börjar tänka på det. Kunde de inte, bara lite oftare då, hittat bara något litet annat instrument att spela och komponera på? Från Robert Johnson och framåt: rock n'roll, Beatles, progressiv rock punkrock, indiepop indierock etc. Hur underbart ska det inte ha varit, vilken underbar nypa frisk luft ska det inte ha känts som – när man under åttiotalet i högre grad började använda synthar och samplers?

Så okej, här är i alla fall en liten lista på lite musik som fått mig att gilla, eller i alla fall gilla tanken på, gitarrer för en liten stund, igen:

The Studio - Life's A Beach
En av de saker jag gillade allra bästa på Studios, även i övrigt finfina, debutskiva var nog gitarrerna på Life's A Beach. Särskilt hur de tar sig uttryck efter dryga sex minuter in i låten... Rytmen, gungandet tar aldrig skada, även när gitarrerna tar plats, breder ut sig på stranden... progg, psych... eller i alla fall en säregen kombination av någonting för längesedan som en stund känns nytt och oanvänt.

Heart - Crazy On You
Heart har jag aldrig lyssnat på och vet inte mycket om... Brukade kanske räknas till hårdrock eller enligt Allmusic som något av ett kvinnligt Led Zeppelin. Hörde i alla fall den här låten på radion en morgon. Vet inte riktigt varför, men någonstans finns det någonting rätt tilltalande över detta. I alla fall någon lyssning sådär, speciellt gitarrerna då, påminner nästan om Studio, vet jag att jag tänkte medan jag drack upp mitt morgonkaffe. Från debutalbumet Dreamboat Annie från 1976.

TinawirenAman Iman: Water Is Life
Ett nytt fantastiskt album från de Maliska ökenrockarna. Sångerna är också fina men kanske speciellt gitarrerna? Hur de liksom låter annorlunda (inte västeuropeiska, amerikanska). Aviga. Med ett bakåtlutat, framtungt, avslappnat gung och sväng.

Ali Farka Touré - The Source
Helt underbar Ali-skiva (precis som alla andra Ali-skivor jag hört). Hawa Dolo kan vara den vackraste vaggvisa som spelats i mitt vardagsrum. Inte så mycket gitarrer på den, men följs å andra sidan av fenomenala gitarrinstrumentalarn Cinquante Six.

Skip JamesBlues From The Delta
Har jag nyligen skrivit om, men bör nog vara med här då min utökade Skip James-lyssning har fått mig att lyssna lite mer på de där gitarrerna igen. Lätt intrikat, aldrig besvärande, ständigt behövligt... gitarrspel.

Explosions In The SkyAll Of A Sudden I Miss Everyone
Har jag bara hunnit provsmaka av ännu, har inte lyssnat på så mycket tidigare heller, men känns som en musik jag ofta kan längta efter att lyssna på - i alla fall innan jag lyssnat! It's Natural To Be Afraid, What Do You Go Home To?, The Birth And Death Of The Day låter i alla fall som låtar slask-grå-kall-kyla-mörker-tider kan behöva.

Dinosaur jrWhatever's Cool With Me, Show Me The Way, Beyond
Som för så många andra var Dinosaur musik för de ensamma tonåren. Behöver egentligen inte lyssna på Where You Been igen. Räcker med att tänka på den, kanske nån liten låt, för att den, liksom, ska spelas upp i huvudet. Självfallet också något som då står i vägen för musiken. Vem vill tillbaka till tonåren? Minns i alla fall att jag för ett tag sedan läste på Elin Alvemarks blogg något om att hon hade hört den nya Dinosaur-skivan Beyond och inte kunde låta bli att gå i taket. Vilket nog var en liten anledning till att jag letade upp några gamla och nya låtar... (Hittar av någon anledning inte det nu. När jag söker på "Elin Alvemark Dinosaur jr" hittar jag istället till Tennisspionen och - passande nog - en lista över "Skitbra gitarrsolon"!)

ElectrelaneNo Shouts, No Calls
Har jag också bara hört någon liten del av, men en skiva jag, i alla fall efter att de spelade på Debaser i oktober 05, längtade väldigt mycket efter. Och Mia Clarke är förstås en av mina absoluta favoritgitarrister. Ska, vid rätt tillfälle, lyssna: försiktigt, varsamt, noggrant.

1 kommentar:

Tatti sa...

Trevligt trevligt.