2007-03-18

Children of Men of Men of Men

Våren är inte här. Lite sol då och då, men ändå blåsigt och oerhört ruggigt. Det kanske inte bara är för att man väntar på våren, men just nu känns det som en liten mellanperiod. Då blir det lätt bara en sådan där helg: ingen speciell lust för någonting speciellt alls, och det enda man riktigt vill eller orkar med, är att bänka sig, i soffan, och kolla på film.

Fredag: jag och Josef kollar på Children of Men.
Lördag: jag, Josef och Daniel tittar på Children of Men (och därefter Donnie Darko)
Söndag: jag och Sofia ser Children of Men (mellan ett avsnitt av Dexter och Six Feet Under)

Vet egentligen inte varför jag så gärna ser Children of Men om och om igen. Jag kan säga att jag gillar känslan filmen förmedlar. Egentligen, förstås, deprimerande, dystopiskt men ändå - vilket väl är det som känns lite speciellt - en inspirerande känsla. Jag gillar miljöerna, det väldigt engelska, landskapet och detaljerna - just fantasieggande mellan våldet och misären. Hur det förstås är en framtidsskildring, science fiction, men att det hela ändå ligger så nära dagens TV-sändningar, och allt annat man ser runt omkring sig. Allt, eller ibland bara vissa delar, är i olika grad bara förvridet, draget mer till sin spets, lite surrealistiskt men ändå ingenting som bara känns som ett fantasifoster...

Men som så ofta när man tittar, och gillar, en film är det väl egentligen det där du inte riktigt märker som är det som får dig att bli förförd. Kameraåkningarna, klippen du inte tänker på om du inte analyserar, kanske jobbar med film, eller är en duktig filmvetare (eller har lite att göra och kollar på filmen om och om igen). Vissa actionscener i Children of Men är fantastiska och får en faktiskt (när hände egentligen det sist?) att börja längta efter bra actionfilm. Till exempel scenen där Julianne Moores rollkaraktär råkar illa ut: den kommer in som en smäll, ett fyrverkeri, så intensivt att det kittlar i magen, för att sedan efter en stund, bara bli stilla igen.

Och precis som när jag hade sett klart The Line of Beauty blev jag oerhört sugen på att läsa boken - då Alan Hollinghurst roman, i det här fallet PD James. Men att läsa och gilla en roman man tidigare sett filmad är svårt. Karaktärer och miljöer fastnaglade och redan färdigställda, fantasin och läsning kan mötas av ett svårgenomträngligt motstånd, inte riktigt ges vingar och möjlighet att lyfta. Det kan kanske vara min enda invändning mot fantastiska filmer och serier, baserade på böcker, som just The Line of Beauty och Children of Men. Att först läsa böckerna kan dock även tyvärr det av olika anledning ge upphov till irritation...

k-punk skrev för ett tag sedan en bra och intressant text om Children of Men. Poängterar bland annat det fantastiska fotot, hur filmen visar att "the British landscape bristles with cinematic potential". Mark tar också upp anledning till att filmens version av katastrofen är så "contemporary". Apokalypsen är ingenting som kommer, det är någonting som redan har skett:
the film is dominated by the sense that the damage has been done. The catastrophe is neither waiting down the road, nor has it already happened. Rather, it is being lived through. There is no punctual moment of disaster; the world doesn't end with a bang, it winks out, unravels, gradually falls apart. What caused the catastrophe to occur, who knows; its cause lies long in the past, so absolutely detached from the present as to seem like the caprice of a malign being: a negative miracle, a malediction which no penitence can ameliorate. Such a blight can only be eased by an intervention that can no more be anticipated than was the onset of the curse in the first place. Action is pointless; only senseless hope makes sense. Superstition and religion, the first resorts of the helpless, proliferate.
På k-punk hittar du enkelt fler intressanta texter om exempelvis "post-apocalypse culture".

3 kommentarer:

Tatti sa...

Såg den äntligen igår, jävligt bra. Förbaskat snyggt foto.

Elias sa...

Började läsa boken igår, bättre än väntat...

Tatti sa...

I see. Ikväll blir det senaste Chabrolrullen. Tror den kan vara trevlig.